Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Jo då det har sålts sådana
hus också. I blåkulla i Hagalund har flera hus sålts av allmännyttiga bolaget signalisten.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=3741460
1. Det framgår inte av artikeln vilka av fastigheterna i Hagalund som såldes till hyresgästerna. Ifall man avser de där gula eller blå miljonprogramsbyggnaderna så sköttes stället åtminstone tidigare som så att de packade ihop lägre tjänstemän och kvalificerade arbetare i ett fåtal av husen och placerade pöbeln+resten i de övriga. Sedan sköttes också de byggnaderna mer noggrant medans resten egentligen skulle rivas tämligen omgående och därför inte sköttes särskilt noggrant. Sedan var de ju byggda med kompetensen hos en av Stockholms läns mer kvalitativa byggare så rent tekniskt kommer de nog att stå i 50 år till utan mer än kosmetisk skötsel.
1.1. Blåkulla är sannolikt på tio-i-topp listan över de mest stadsplanerings vanskötta områdena i Stockholms län. Det har i princip alltid varit så av historiska skäl - närheten till infrastrukturen.
1.2. Rent historiskt skapades stället som ett ställe för hantverkare och småföretagare med kopplingar till godset stora frösunda. Eftersom SJ inte hade något intresse av toppen på kullen gick det väl att bygga småstad där. De började med en avstyckningsplan för småhus. Sedan blev det en regleringsplan och det mesta gick ganska bra. Efter ett tag dök SJ upp och krävde mark för nödvändiga tåg. Efter långa rättsprövningar fick de marken men under bygget skadades Hagalundsbebyggelsen svårt genom grundvattenförändringar som sänkte grundvattnet och drog ur vattnet ur brunnarna. Hagalund blev beroende av sin inte helt vänligt inställda omgivning... Efter expropriationerna så upptäckte grannarna att Hagalund - det kan man expropriera - så då blev de exproprierade av privata intressen men markägarna föll till föga och sålde marken till ganska lågt pris (enligt deras egna rättsutsagor, bl.a. nuvarande Arenastaden, Råsundavägen (Stockholmsvägen) med ca 20m på varje sida m.m.). Efter detta så dök länsarkitekterna upp och då skulle det minsann bli ordning på stället så att järnvägen kunde komma fram - varför all privat mark skulle underställas Hagalunds municipalsamhälle - som i sin tur var underställt länsstyrelsen och länsarkitekterna. Efter ett tiotal planförslag av länsarkitekterna Blanck och Stenfors såg hela stället vansinnigt ut med brandväggar åt alla håll och kanter för att visa hänsyn mot olika järnvägs och bangårdsförslag som rent teoretiskt en gång i tiden förelegat (men som SJ avstyrkte vid planläggningen) - antagligen experimenterades det en hel del och länsarkitekterna ville uppnå en plan som aldrig skulle behöva ändras - igen. 1930 kunde Konungen till slut fastställa en plan för Hagalund av arkitekten Stenfors - det gjordes dock med förbehållet att planen bara skulle gälla i tillämpliga delar - detta eftersom planen fortfarande var experimentell&illegal till sin natur samt att den enligt lagstiftningen skulle upphöra att gälla efter ca. 1 år. 1932 fastställdes en liknande plan med ungefär samma förbehåll - även den skulle bara gälla där den inte begränsades av lagen. Eftersom tiden sprungit i kapp länsarkitekten i rättsväsendet hade det vid den tiden blivit allmänt känt att denne dels jagades i alla möjliga rör i rättsväsendet&civilrätten samt inom politiken (den var ej opolitisk utan liberal - och dessutom påpekade hen att denne inför JO och mr. Nothin att han minsann suttit i mr. Nothins knä och smekt dennes lår varför slutet inte blev så uppseendeväckande för JO) så ville ingen längre rätta sig efter dennes planer.
1.3. Hagalund var alltså ganska vildvuxet vid den tiden med många separata viljor och omgivet av fiender utom möjligen vid bangården. Så då blev de instoppade i Solna stad precis som alla andra som närliggande orter som illegalt planerats av arkitekturens kriminelle gossen ruda - Arkitekt Stenfors. Solna stad beslutade tämligen omgående att jämna stället med marken på inrådan av stadsarkitekterna och stadsingenjörerna (ingenjörerna representerades då av privata intressen). Men det blev inget med saken för att det saknades ekonomi och politikerna ville inte. Efter att mr. Hjalmar Mehr tog befälet över länsstyrelsen blev det dock andra bullar då en av Mehrs första åtgärder var att tvinga stadsarkitekten att lämna ut komprometterande information om stadsstyret varefter
de var inte bara var lagligen tvungna att lyda. Så Hagalund revs i princip totalt och såg ett tag ut som Hiroshima trots att man lovat att det inte skulle ske. Därefter har stället omplanerats i flera omgångar för att bli vad som står där där nuförtiden. Den ytterst ansvarige på tjänstemannasidan kallade resultatet för en total dårskap som bara denne bar ansvaret för - men galenskaperna fortsatte även efter dennes pension och naturliga död.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Varför skulle det finnas litet att vinna på det? Har du kollat upp hyrorna i förorten vs kostnaden för att bo i bostadsrätt som dessutom är ombildad?
Det hör inte till saken. Hyresgäster äger inte huset ifråga. Sedan behöver även gamla hus renoveras någon gång och då behövs ordentliga hyresintäkter för att kunna finansiera detta.
Bostadsbristen kommer aldrig att kunna avhjälpas med nyproduktion. Det är alldeles för dyrt som du korrekt har konstaterat. Enda chansen att hjälpa bostadslösa är att avreglera hyressättningen. Då kommer hyresrätter att frigöras på billigare lägen och folk behöver inte köa längre.
Sedan har du fel i att hyressättningen är fri. Presumtionshyror har inget med marknadshyror att göra överhuvudtaget eftersom det är en tidsbegränsad hyra som gäller. Efter 15 år återgår man till vanliga bruksvärdeshyror....
1. Det är svårt att jämföra sådana priser rakt av.
2. Där har du rätt. När byggnaden ska ersättas måste det finnas ekonomi till det.
3. Tvärtom är nyproduktion det enda sättet att råda bot på både wants&needs. Däremot riskerar en överdriven nyproduktion att skapa problem senare i termer av ekonomisk stabilitet, underhåll och respektabilitet i bostadsbeståndet. Det är alltså viktigt att nyproduktionen utförs väl och att man inte bara bestämmer "att nu ska vi spika upp 2.000.000 bostäder" och sedan kör mot målet med alla medel.
4. Snarare har man väl lovat att presumptionshyrorna ska få behållas även efter 15 år. Däremot har presumptionshyreshusägaren ingen garanti för att politikerna inte ska få ändra budet i framtiden även om det nuförtiden är svårliggjort med hänsyn till det internationella rättsläget som binder Sverige.