Lysande krönikor av Johan Hakelius!

Återigen en insiktsfull text av Hakelius.
Vi lever i knäppgökssamhället numera. Det minner mig om 80-tal när man var kapitalistsvin, utsugare, och nästan mördare, när man stod för åsikter som idag finns hos Socialdemokrater som orienterar sig mot mitten av den numera alltmer ifrågasatta höger-vänsterskalan.
http://www.expressen.se/kronikorer/j...at-knappgokar/

Oändliga diskussioner om ordval.
Rop på avbön.
Krav på ständig och nedbrytande självkritik.

Hakelius skriver idag, efterben ovanligt förvirrad inledning, om något som väl måste vara ett storstadsproblem. Nämligenom hur förskolor och skolor öppnas utan att ha tillgång till egna rekreationsområden, och i stället låter barnen och ungdomarna slå sig lösa i offentliga miljöer som t ex parker.

På detta tjänar man förstås pengar, medan det allmänna förlorar eftersom dessa miljöer snabbt slits ner. Samtidigt blir det naturligtvis mindre utrymme för dem som dessa miljöer är tänkta för.

Är detta missbruk ett vanligt fenomen i större städer?

http://www.expressen.se/kronikorer/j...for-javlig-ut/

Jag måste erkänna: jag ser inte det uppenbart briljanta i hans texter. Visst att han behärskar språket lite snyggare än övriga krönikörer och journalister, men annars är tankarna han förmedlar sådant som har sagts på Flashback i åratal. Det vill säga, det är knappast något omvälvande han kommer med.

Det som i så fall förundrar mig är att han fortfarande får skriva i PK-pressen. Dock ska det sägas att han faktiskt är ganska feg, han vågar inte ge sig på känsliga ämnen utifrån en starkt kritisk ingångsvinkel utan han väljer att skriva i en mer skämtsam ton om ämnet för dagen är t ex islam.

Hans små vardagsbetraktelser är det mest intressanta att ta del av i hans texter, enligt mig. Men nu för tiden läser jag inte honom regelbundet längre. PK-pressens skribenter har en tendens att aldrig skruva upp nivån i så kallade känsliga frågor, alltså när man går emot PK-normen, vilket gör att texterna blir som en rak, tråkig och oändlig linje som aldrig bryter av. Allt känns väldigt grått. De få som skriver mer "radikalt" känns även de som mellanmjölk och som att de fortfarande tillhör drakens kropp, så att säga. Det hela lämnar en känsla av frustration och likgiltighet efter sig.

Även om man inte håller med så vill jag ha flera olika åsiktsuppsättningar, som skiljer sig markant, i medier som slår sig för bröstet som statsbärande och viktiga för demokratin och yttrandefriheten. I det avseendet känns JH som en mild femma-sexa på en skala där en vanlig röd PK-press journalist är en fyra. JH ligger inte så långt före i sitt krig för friheten som man skulle kunna tro.

JH och Arpi har lurat Sverige, och svenskarna, att de står på deras sida. Men det gör de inte. De har då och då stuckit ut en fot i kylan och snålblåsten, men de är alltid inställda på att dra in den där foten fort som fan igen. Man skulle kunna beskriva dem som: "fluktare med ett gott uppsåt".

För sådant är klimatet i Sverige i dag. Så pinsamt lite krävs det för att bli halvhyllad som "ärlig" hos ett törstande och bortgjort folk.

https://www.dn.se/familj/dn-gratuler...ch-forfattare/

Grattis ! Och den här krönikan behövde han inte ens skriva själv ...

https://www.fokus.se/2017/12/var-man-vatikanen/

Inte en krönika, utan ett reportage.

Intressant reportage om Anders Arborelius, Årets Svensk och katolsk kardinal.

Den här typen av artiklar har i stort sett försvunnit i svenska tidningar; Inga politiska
pekpinnar, inga kändisvinklingar och inget budskap. Bara en fördjupning om en känd person.
Som faktiskt tror på Gud och inte svamlar om religion eller "Gudsbilder" eller säger att
alla religioner är "lika bra".

Alltså på gränsen till hatpropaganda enligt Värdegrundsnormen(TM) kan man antaga.

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rets_svensk

Visste inte att det var så noga reglerat med titeln. Men kommer ihåg att Christer P aldrig "vann" ...

Fascinerande att en person med så lite utstrålning (och nu i blåsväder för engelskakurser) som
Sven-Erik Bucht kunde vinna ett år.

Jag tycker att han har blivit sämre som kolumnist sedan han gick över till Expressen. Detta är inte mycket mer än trams.

https://www.expressen.se/kronikorer/...s-goteborgare/

Förtjusande trams om européers ickeexisterande känsla av samhörighet och varmblodiga vurmande för sin lokala och nationalistiska identitet.

Förut hade han något att säga. Nu är det mest vimsigheter.

Undrar om han får äta upp följande i sin krönika:


Integration är alltså inte möjligt. Rena SD-propagandan

Så har det varit hela tiden, en salig blandning. Bara för några dagar sedan han skev ytterst vassa och viktiga krönikor. Men vad han än skriver om, gör han det med en oöverträffad stilistisk känsla.
ex: https://www.fokus.se/2018/01/457474/