Flat Earth--Jorden är platt

Är du verkligen så efterbliven att du inte förstår att de signaler som parabolantennerna tar emot sänds från satelliter?

Du får gärna uppvisa dina "experiment och bevis" som visar att signalerna kommer från jordbundna sändare!

Menar du att de har en fisheyelins på DSCOVR? Då borde väl alla andra bilder som tagis med den kameran också förvrängas? Hu kommer det sig t.x. att stjärnbältet och vår måne inte är förvrängda av fisheyelinsen på bild 2 jag länkade?

Som jag skrev - om du är triljoner km bort så är du längre bort än vintergatans diameter och kommer inte se jorden alls..

Nu tänker du väl lite tokigt - du skrev ju att jorden upplevs rund eftersom vi inte kan se längre bort och det där bortom försvinner. Då borde vi väl rimligen inte kunna se månen och stjärnorna som är ännu längre bort??Oavsett HUR långt bort det är så är det ju bortom det du försöker hävda är bortom det vi kan se av jorden..


Stjärnorna är mycket möjligt ett montage - månen är det inte (det är t.ex. månens baksida du ser - den ser man inte från jorden...). Är jorden inte i fokus och för upplyst och man inte heller tittar mot solen kan du visst se stjärnor i rymden - och de syns på fotografier.. Det finns mängder av NASA-fotografier där man ser stjärnor..

Finns andra sätt att mäta avstånd än att rulla ut ett flera ljusår långt måttband. Man kan t ex mäta genom triangulering så man har knappast mätt upp avstånden till månen, solen och stjärnorna genom att bara anta.
Du har ju heller knappast mätt upp något om din teori om att jorden ser rund ut genom förvrängning utan detta är ju garanterat betydligt mera antaganden än vad vad avstånden till solen och stjärnorna är. Känns som om du bara antar detta för att det passar med din världsbild. Finns det någon riktig vetenskap som säger att perspektivet på långa avstånd får platta saker att se runda ut? Perspektivet brukar förminska men det är inte känt för att kunna förändra formen på det man tittar på.

Inte alls. Det räcker med att mäta vinkeln mellan två vertikala konstruktioner som är hyfsat långt ifrån varandra. Ingen optisk hittepå-förvrängning uppstår.

Reser man oändligt långt bort (hur nu det går till?) skulle man inte se jorden alls.

Åt vilket håll parabolerna är riktade och vilka signaler som parabolerna tar in är inte ointressant.

Det kan säkert stämma, men jag menar om du tänker de olika distanserna mellan 0 km och oändligheten. Vad kommer hända mellan dem? Hur förändras jordens platta form till att (som du säger) inte synas alls. Någonstans börjar den gradvis försvinna/förändras, men på vilket sätt visuellt börjar den försvinna/förändras?

Ett exempel är om du har en fyrkantig strålkastare som är riktad mot himlen, och du kollar på den på långt avstånd så kommer det se ut som en ljuspunkt (dvs. "rund"), inte en fyrkant.

Det är liknande en effekt som händer när man ser ett extremt stort objekt, som jorden, på långt avstånd. Skillnaden är bara att eftersom jorden är så stor så kommer det ta mycket längre avstånd innan den förvandlas till en punkt, och avrundningseffekten kommer börja innan den har förvandlats till en punkt, vilket får jorden att se rund ut, fast den är platt.

En strålkastare ser ut som en punkt därför att våra ögon inte kan urskilja former på något som är så litet och har ingenting med någon förvrängning att göra egentligen. Jorden är fortfarande tillräckligt stor för att man skall kunna urskilja dess form även från rymden. I allafall så länge man är på t ex satelliter eller andra rymdfarkoster som kretsar runt jorden. Har du någon riktig forskning att hänvisa till som stödjer din teori om att jorden skulle se rund ut trotts att den är platt. Annars blir det bara trams.
Sedan har vi det faktum att alla avstånd stämmer på en jordglob men inte på någon platt karta. Att man kan göra en jordglob där alla avstånd stämmer perfekt är bara det i sig ett bevis för att jorden inte är platt.
Jorden blir givetvis mindre och mindre desto längre bort du befinner dig men dess form skulle vara samma ända tills dess att den blivit så liten att du inte länge kan urskilja dess form och det handlar om betydligt längre avstånd än några satelliter färdas. Till slut blir den så liten att mängden ljus från den som träffar dina ögon blir så liten att ljusmängden inte längre kan uppfattas. Speciellt som dess ljus lär drunkna i det miljontals gånger starkare ljuset från solen. Du skulle därför se den på betydligt längre avstånd om den låg ensam långt ute i rymden och inte kretsade kring solen.

På vilket sätt blir den "mindre" dock? Vilken form kommer den ta när den blir mindre? Kom ihåg, i det här tankeexperimentet är det fråga om en oändligt stor platt jord, och du säger att den kommer bli "mindre".

Jorden är ju inte oändligt stor. En oändligt stor himlakropp skulle kollapsa till ett svart hål direkt pga sin tyngd eftersom den skulle innehålla oändlig mängd materia och således också ha oändligt stor gravitation. Om inte så skulle horisontlinjen vara i ögonhöjd oavsett hur långt upp du än är. Den skulle aldrig bli till en boll då. Din alternativa fysik där en oändligt stor skiva blir till en boll på lite avstånd finns inte.

Eftersom det är så lätt att konstatera att jorden är en sfär blir ditt tankeexperiment bara det, ett experiment. Därmed finns det egentligen inget att diskutera. Misstänker att du bara trollar här.