Flat Earth--Jorden är platt

Ett tankeexperiment:

Vad händer om vi tänker oss att vi lever på en platt jord som är oändligt eller extremt stor, och vi lyfter oss högre och högre upp? Kommer horisonten hela tiden vara på våran ögonhöjd? Vad händer om vi går 1 miljon km högt upp, eller en triljon km, eller flera ljusår? Våran förmåga att se 3D/perspektiv, gör att saker blir mindre hela tiden, så skulle våra ögon kunna se dessa saker som är triljoner km borta?

Om vi har en fyrkantig strålkastare på marken, riktad mot himlen, och vi tittar på den långt borta över jorden, så kommer vi inte se en fyrkant, vi kommer bara se en ljuspunkt, för att vi kan inte se fyrkanten på så långt håll. Den avrundas till en punkt.

Grejen med den oändliga platta jorden är att om du reser dig en miljon km långt upp, så kommer det som är framför dig vara 1 miljon km bort från dig, så du kommer kunna se det, men resten av den platta jorden kommer vara mycket längre borta från dig, vilket gör att de delarna blir mindre snabbare, och till slut osynligt små. Eftersom det händer jämnt, på samma avstånd, överallt omkring de yttre avlägsna regionerna av den oändliga platta jorden, så skapar det formen av en cirkel/sfär.

Det kan vara en anledning varför bilderna på jorden från rymden av NASA och andra ser så platta och overkliga ut, för att de är platta, och de yttre regionerna har bara blivit osynliga pga. kamerans oförmåga att se oändligt långt.

1 triljon km är ungefär 100 000 ljusår vilket ganska väl motsvarar Vintergatans hela bredd - så på det avståndet lär man inte kunna utröna ens solens form.
Men från 1 miljon km (1,6 faktiskt) ser jorden alldeles ypperligt rund och go ut:
http://feber.se/vetenskap/art/331276/jorden_p_16_miljoner_kilometer/


Nej det skulle de inte...

Edit: detta var bara konstigt tills jag såg stycket efter - så se mitt svar nedan istället..

Fast då borde man inte kunna se några stjärnor, månen eller liknande vid sidan av, eller bortom jorden heller eftersom alla dessa är ännu längre bort...
https://2.bp.blogspot.com/-_LSRX2VBodU/V4QQg6wJl7I/AAAAAAAA0ag/8Mcs2LxNiP8FkdOwYTNQK8pu9pxBlJ0lwCLcB/s1600/5lTB4Ip.jpg

Frågan hur "mycket längre bort" resten av den platta jorden är?

Om den synliga delen av den platta jorden har radien 2000 km och avståndet till betraktaren är 1000000 km så ger Pytagoras sats att avståndet till där det "osynliga" börjar är rot(2000^2 + 1000000^2) = 1000001 km

Dvs den osynliga delen är 0,0001% längre bort. För mig så känns det inte som "mycket längre bort".

För övrigt är ovan mest idiotisk kuriosa eftersom vi vet att jorden inte är platt.

Hur kommer det sig att förvrängningen gör att jorden ser rund ut, på exakt med exakt samma mått som globmodelllen? Det finns ju i princip ett oändligt antal andra former och storlekar.

Om alla mätningar och observationer, inklusive din "förvrängning", tyder på en rund jord, då säger Ockhams rakkniv att den förmodligen är rund.

Detta irrelevant eftersom horisonten inte "höjs till ögonhöjd" i verkligheten. Det är alltid en vinkel ned mot horisonten.

Vad fint den platta jorden har avrundats via förvrängning av kameran i den bilden


Varför inte? Om jorden är oändligt stor, vad skulle hindra dig från att se den, eller åtminstone en del av den?


Först av allt, distanserna baseras på antagandet att heliocentrismen är sann. Ingen har varit där med 5 ljusår långt måttband och dragit den från en stjärna hit, utan distanserna baseras på vissa antaganden. Vetenskapsmän har inte heller mätt hur stora stjärnorna är, utan de har gett dem en storlek så att de kan vara synliga för oss enligt den heliocentristiska teorin. Därför har vetenskapsmän tvingats göra vissa stjärnor helt "löjligt" stora, för att annars skulle de inte kunna vara synliga: https://en.wikipedia.org/wiki/VY_Canis_Majoris#/media/File:Comparison_of_planets_and_stars_(sheet_by_she et)_(Apr_2015_update).png

Allt baseras på att den heliocentriska modellen (och alla antaganden där) är korrekt, och det är inte nödvändigtvis sant.

Enligt min "förvrängningsteori" så skulle månen troligtvis också vara platt, och månen ser ut som en cirkel på grund av förvrängningen/avrundningen som uppstår på "kanterna" när man ser ett så stort objekt på distans.

Och sist av allt, du inser väl att bilden du länkar till är fejk/manipulerad/komposit/photoshoppad? I "äkta" NASA bilder syns inte stjärnorna runt jorden.

Jag tror du missförstår vad jag försöker säga.

Om du har ett rum som är 100 kvadratmeter, och du har en observerare som är 10cm från golvet, så kommer golvet rakt neråt förstås vara 10 cm från den, men observeraren kommer kunna se 100 meter framåt, eller hur? 100 meter är mycket mer än 10 cm.

Så på en oändlig platt jord så borde det som är långt borta vara "mycket längre bort", vilket gör att de blir osynligt små, vilket avrundar plattan när man går tillräckligt högt.

För att globmodellen baseras på observationer, men ingen har bara råkat tänka på att globen egentligen uppstår pga. förvrängning.

Skulle ändå vara intressant att höra dina tankar om vad som händer när man reser uppåt oändligt långt från en platt jord, med tanke på våra ögon som gör att saker förminskar på distans.

För att få ens ett uns av trovärdighet får du nog berätta hur man visar detta empiriskt eller med trovärdig observation. Om du inte kan det så är ditt resonemang rent trams.

Vi pratade om satelliter så igen presentera dina experiment och bevis för dom satelliter du påstår finns där uppe eller bara erkänn att du sitter och blåljuger och helt saknar bevis. Bevisa GPS satelliter och tv satelliter genom tex uppskjutning, film från rymden, ritningar och uträkningar osv osv. Paraboler är ointressanta och det är ingen som förnekar paraboler.

Lögnhals.

Bevisa motsatsen till den allmänna kunskapen att satelliter visst existerar eller håll käft.