Citat:
Ursprungligen postat av
57Emma
Det där med psykisk ohälsa och ev psykos har jag sedan dag 1 misstänkt är påhittat för att få polisen att agera direkt. Nedstämd kan han mycket väl ha varit men psykos, förvirrad nja köper inte det.
Även detta med hur man skall agera om man ser har honom har ändrats hela tiden. Ibland skall man ta det varligt med honom andra stunden skall man hålla fast honom. Alltså hålla fast någon med psykos som även kan ha förföljelsemani (även detta sagt av pappan)
Det är intressant att kläderna på filmen inte stämmer med signalement. Varför ifrågasätter ingen reporter detta? Pappan är benhård med vilka kläder han hade på sig samtidigt som han är 100% säker på att det är P på filmen
Hur kan han öht tro sig veta vad killen hade på sig?
Det är alltid svårt att stå ut med svåra händelser som man inte får en förklaring till, som man inte förstår.
Vi tar för givet att om en son sätter sig på tåget hem, så åker han hem. Om han inte gör det, utan kliver av mitt i resan, då vill vi ha en förklaring. Vi vill förstå. Får vi ingen förklaring som stämmer överens med det vi vet och lärt oss, den verklighet vi känner till det blir obegripligt. Det måste finnas ett skäl, ett för oss begripligt skäl. Det måste vara något fel någonstans. Något eller någons fel. Och om det är en person ska stå till svars.
Det är djupt mänskligt att försöka förstå sin omgivning och det som händer runt en.
När det händer något som för en person är obegripligt, försöker man förstå. Hur kunde detta hända? Vad kan man göra för att identifiera problemet? Och vad kan man göra för att det inte ska hända igen?
Jag tror det ligger så djupt ner att det finns i våra gener, ända ner till stenåldersmänniskan.
Allra helst vill man ha någon att skylla på, lägga skulden på. Helst någon som man kan straffa. Åtminstone vill man prata den felande tillrätta. Det ligger säkert också i våra gener. Genom att pratat tillrätta eller straffa, försöker man hindra det dåliga beteendet i samhället.
Svårt blir det när det inte finns en för oss synbar förklaring, ingen enskild att lägga skulden på. Det kanske inte finns en för oss begriplig förklaring och det kanske inte finns någon ansvarig.
Det är ju bra på sätt och vis att vi människor vill veta, vill förstå, vill förbättra. Det gör att vi försöker ta reda på, läser, forskar och gör studier. Därefter försöker man förbättra, förhindra, jobba vidare för att vårt samhälle ska bli bättre.
Men ibland (också djupt mänskligt) drar vi förhastade slutsatser. Det måste vi göra varje dag, för att kunna leva i vardagen och hinna göra allt det vi måste hinna göra. Vi tar för givet att saker och ting ligger till på ett visst sätt. Tills en dag då något händer, och det vi tog för givet visade sig inte stämma riktigt. Vi värderar om.
Det som har hänt Patrik, är för oss obegripligt. Vi vet dessutom väldigt lite för att kunna förstå vad som har hänt. Vi vill veta mer, förstå. Hur kunde detta hända och varför? Vems fel är det???
Det blir lätt att vi inte accepterar att Patrik inte mådde bra. Att han kulle fått en psykos tycker många känns konstigt och osannolikt, även om vi inte kan så mycket om depression och psykoser. Det ingår inte i den verklighet som vi känner till.
Det vi tror, är att det måste finnas något annat skäl till det som hänt. De förklaringar man tar till, utgår förstås från våra egna erfarenheter och kunskaper.
Då kan förklaringarna bli de spekulationer som nu florerar i tråden.
