Citat:
Du fattar ju inte! I de allra flesta familjer där mamman har varit hemma hela eller större delen av föräldraledigheten och ibland ytterligare några år, så är det inte mannen som har "skjutit över" detta på mamman, utan hon har velat det själv. Förnuftiga människor pratar med varandra om hur de vill ha det innan de bestämmer sig för att skaffa barn tillsammans.
Sedan missar du också, att mammans och pappans ansvar för barnen traditionellt ser olika ut. Det är mammans roll att sköta barnen praktiskt när de är små, pappans ansvar kommer senare med uppfostran och att föra barnen ut i världen, bort från moderns förklädesband. Det är därför pappor är så viktiga, och det är därför det var helt galet att kvinnor fick lov att skaffa barn ensamma med hjälp av insemination. Det hoppas jag att du också tycker, eftersom du tycker att pappan är så viktig i barnens liv annars? Många feminister tycker märkligt nog inte det - när det är vanliga familjer ska pappan tvingas att vara hemma och sköta barnet redan när det är spädbarn, men när det är ensamma kvinnor och lesbiska par som vill skaffa barn på konstgjort sätt - ja då går det plötsligt lika bra utan någon pappa alls???
De partiledare som har tagit föräldraledigt har fått mycket kritik för det också, internt. För det är partiledaren alla väljare vill se, och när han eller hon syns väldigt lite under långa tider så faller partiet bort från väljarnas horisont.
Sedan missar du också, att mammans och pappans ansvar för barnen traditionellt ser olika ut. Det är mammans roll att sköta barnen praktiskt när de är små, pappans ansvar kommer senare med uppfostran och att föra barnen ut i världen, bort från moderns förklädesband. Det är därför pappor är så viktiga, och det är därför det var helt galet att kvinnor fick lov att skaffa barn ensamma med hjälp av insemination. Det hoppas jag att du också tycker, eftersom du tycker att pappan är så viktig i barnens liv annars? Många feminister tycker märkligt nog inte det - när det är vanliga familjer ska pappan tvingas att vara hemma och sköta barnet redan när det är spädbarn, men när det är ensamma kvinnor och lesbiska par som vill skaffa barn på konstgjort sätt - ja då går det plötsligt lika bra utan någon pappa alls???
De partiledare som har tagit föräldraledigt har fått mycket kritik för det också, internt. För det är partiledaren alla väljare vill se, och när han eller hon syns väldigt lite under långa tider så faller partiet bort från väljarnas horisont.
Det här är exakt vad det handlar om, även pappan som ideal ger barnet en känsla av trygghet inför yttre hot och hur barnet tar sig an Världen, och även hur man relaterar till andra könet, detta är viktigt att punktera. Därmed, så är till och med en ganska självupptagen och frånvarande pappa bättre än ingen pappa alls (även ifall det är självklart bäst att pappan tar på allvar rollen som uppfostrare och sätta ramar för barnet, samt ge de en knuff ut i Världen)
Det heter att det är viktigt med pappor enligt de progressiva ideologerna, men vad som är så viktigt är oklart. Merapi talar om en reservmamma, ifall mamman dör så ska pappan kunna hoppa in, detta trots att mycket få kvinnor dör unga nuförtiden (olikt i typ 1800-talet, och då man brukade söka efter någon moster att hjälpa med modersrollen). Det känns ju ganska trivialt ifall detta är pappans uppgift, varför inte även ha en tredje mamma/pappa då så att man har 2 reserver?
I teorin heter det att en mamma är lika bra som en pappa; men en ensamstående mamma får insiminera sig, medan en ensamstående man inte får adoptera (tack och lov vill jag säga). Men två pappor får av någon anledning adoptera, varför är progressiva som vill rasera allt ens ha tvåsamhet som helig nummer? Lika gärna att tillåta att 3 män adopterar tillsammans, eller varför inte bara 1 man (det känns nog fel i ryggmärgen även hos den mest indoktrinerade postmodernisten)?
Heh, självklart är anledningen att det är viktigt med en pappa och en mamma att de oftast fyller kompletterande roller. Inte för att det är så viktigt att ha en reservmamma som gör allt likadant som mamman gör.
När man ser på frånvarande pappor i parker som sitter med mobilen medan barnvagnen står som ett objekt utan liv vid sidan om...det ser ju inte ut som om det skapas mycket samband mellan pappan och bebisen där. Mammor å andra sidan, herregud; det verkar som om de är mitt i den mest magiska perioden i deras liv, och alla vänninor vill komma och ta del av värmen att gulla med den nykomna lilla livet. Så vill feminister komma och rota i dessa kvinnors fria val, så att mannen ska stå och pillra med mobilen medan barnet förlorar den naturliga kommunikationen med modern, och istället har vi bebis-pappa som ibland känner sig närmast som främlingar inför varandra, och där pappor känner att bebisen närmast står i vägen för vad han "egentligen" vill hålla på med.
Mammor å andra sidan har oxytocin som skjuter mot höjden, och bebisen likaså får samma oxytocin stimulans när mamman gullar med bebisen, bebisens ögon söker till mamman på ett helt annat sätt, bebisens hjärtslag sykroniserar till och med till mammans hjärtslag. De är som en och samma varelse på många sätt, bebisen var ju en del av henne för inte så längesedan, och mamman är källan till allt som bebisen äter och all dennes trygghet.
Men dessa modernister vill visst pillra på biologiska axiom, vill inte ens tillåta kvinnor att välja själva; utan de ska tillbaka till ICA-kassan, sköta sjuka och gamla, eller lyssna på 15-20 andra barn som skriker medan mannen sitter uttråkad hemma med bebisen. För att...vad? Marxistiska torra modeller där enbart materialism värdesätts; några hundralappar mer i pension ska gå förre allt annat, och kvinnor som är dumma nog att inte se att det är viktigare att få extra hundralappar i pension än magiska stunder med sin bebis ska tvingas välja rätt.