forts...;
Det är nog också en grej. Jag tror att många från vänsterns håll (däribland också feminismen) finner sig i en intressant situation när de har uppnått vad de kämpat för, den orättvisa de slagits mot har suddats ut. Vad ska de då göra med sin frustration? Tidigare så kunde det ses som ett mål, en mening med livet, att kämpa för rättvisa och godhet. Nu finner man sig snart utan det målet, åtminstone i Sverge (utanför Sverige finns mycket, mycket kvar att göra).
Vi får väl se vad vi lyckas hitta på.
Förstå att det är tröttsamt när man har nämnt begreppet "BALANS!!!!!" typ 10 gånger under två inlägg, och någon figur som du sitter fortfarande och säger "du har svalt ett feministpiller, bob bio, du hatar maskulinitet, bap bob".
Ta och sug på det en sekund, och förklara gärna varför det är så svårt att ta till sig? För det är knappats som att jag inte förklarat detta nog. Så gott som hela mina senaste tre fyra inlägg har handlat om att jag tycke att både maskulinitet och femininitet behövs, men att jag önskar en viss större mänga femininitet i aktion. Det här är inte rocketscience, och jag uttrycker mig inte särskilt komplicerat.
Tillbaks; du kanske tycker att världen är perfekt som den är (say wh00t?)?
Newsflash för dig i såna fall, även om du nu skulle tycka detta (och tycker du detta så tycker jag nog att du är en smula skruvad), så råkar saker och ting vara som så, att saker förändras och utvecklas, konstant. Detta kommer aldrig att upphöra, det är liksom en de lav livet. Evolutionen, kan man säga, och för tillfället får man väl säga att samhälle och teknik, genom människan och dess utveckling, befinner sig i ett helt extremt skede av progression.
Nonsensargument leder ingenstans, trodde du jag skulle gå på den lätta finten?
Jag tror dock, skoj nog, att det finns en smula av en poäng i det du skriver. Jag tror att du är i bättre stånd att hjälpa andra ju bättre balans du själv är i, så någonstans måste man alltid hålla ett huvudfokus på sig själv. Indirekt så är detta också det bästa för omvärlden.
Kärlek.
Citat:
Exakt vägen här är en fråga av rang komplexitet som jag tror blir svår att gå in på här, för då blir det en sån enorm filosofisk off-topic diskussion att det lär bli svårt att hålla något fokus. Men Detta menar jag alltså, är den stora frågan som vi står inför som samhälle just nu. Hur ska vi finna den lycka, den balans, den glädje vi söker efter, nu när vi möjliggjort för oss själva det som vi velat? Vi har nått en platå av relativ jämställdhet och rättvisa. Vart fortsätter vi nu?
Lycka ligger inte i konsumtion, men de som söker ett högre syfte i livet söker sig annorstädes antingen söker de spirituell mening eller så skaffar de en hobby som ger dem lycka eller en familj eller något annat.
Det som föreslagits här är att reglera konsumtionshets och särskilt den som vänder sig till kvinnor och skapar ouppnåeliga ideal, samt den riktade marknadsföringen till unga kvinnor och barn som är av ondo.
Det som föreslagits här är att reglera konsumtionshets och särskilt den som vänder sig till kvinnor och skapar ouppnåeliga ideal, samt den riktade marknadsföringen till unga kvinnor och barn som är av ondo.
Det är nog också en grej. Jag tror att många från vänsterns håll (däribland också feminismen) finner sig i en intressant situation när de har uppnått vad de kämpat för, den orättvisa de slagits mot har suddats ut. Vad ska de då göra med sin frustration? Tidigare så kunde det ses som ett mål, en mening med livet, att kämpa för rättvisa och godhet. Nu finner man sig snart utan det målet, åtminstone i Sverge (utanför Sverige finns mycket, mycket kvar att göra).
Vi får väl se vad vi lyckas hitta på.
Citat:
Va fan snackar du om, jag vill ge folk chansen att se att de kan skapa sin egen lycka och finna sina svar. Jag vill inte köra ner något i måns hals. Gå och lägg dig.
Utöver det är det upp till var och en att finna sin egen lycka. Det är inget du ska trycka ner i halsen på folk. Vem är du att styra och ställa för andra vad de ska göra. Det är alltid "samhällsförbättrare" som du som ska pådyvla era tankar och idéer på andra
Citat:
De har jag inte alls det, detta påstående vittnar bara om hur onyanserad du är. Jag granskar begreppet maskulinitet, och konstaterar att det finns problem som kan sammankopplas med denna, i synnerhet med just en obalans av denna. Att säga någonting annat är vad som är indoktrinerat i detta sammanhanget, och jag försöker förstå hur du kan sitta och säga att folk som ser problem med en värld med övervikt av maskulinitet i aktion kan vara problematisk? Kom igen nu, inte ens du argumenterar ju emot detta.
Du verkar ha svalt den feministiska förklaringsmodellen med maskulinitet och manlighet som något ont. Det är det jag menar med att du svalt ett feministiskt piller eftersom du rapar samma floskler som är diskuterade till leda genom åren och sedan länge genomskådade.
Förstå att det är tröttsamt när man har nämnt begreppet "BALANS!!!!!" typ 10 gånger under två inlägg, och någon figur som du sitter fortfarande och säger "du har svalt ett feministpiller, bob bio, du hatar maskulinitet, bap bob".
Ta och sug på det en sekund, och förklara gärna varför det är så svårt att ta till sig? För det är knappats som att jag inte förklarat detta nog. Så gott som hela mina senaste tre fyra inlägg har handlat om att jag tycke att både maskulinitet och femininitet behövs, men att jag önskar en viss större mänga femininitet i aktion. Det här är inte rocketscience, och jag uttrycker mig inte särskilt komplicerat.
Citat:
Nog för att jag har mer att hitta rörande ämnen som balans, men detta ovan får ju bara ses som ett innehållslöst flamsargument från din sida. Men här på internet är det viktigt att ge sin notdebattör en "burn" i slutet av varje inlägg, eller? Det tycks ara rådande konsensus. Fuck that shit.
Hur vet du att det inte är du själv som saknar balans och bara försöker projicera detta på andra? Du kanske borde finna den inre balansen i dig själv först. Föreslår att du börjar med att andas. Lycka till.
Tillbaks; du kanske tycker att världen är perfekt som den är (say wh00t?)?
Newsflash för dig i såna fall, även om du nu skulle tycka detta (och tycker du detta så tycker jag nog att du är en smula skruvad), så råkar saker och ting vara som så, att saker förändras och utvecklas, konstant. Detta kommer aldrig att upphöra, det är liksom en de lav livet. Evolutionen, kan man säga, och för tillfället får man väl säga att samhälle och teknik, genom människan och dess utveckling, befinner sig i ett helt extremt skede av progression.
Nonsensargument leder ingenstans, trodde du jag skulle gå på den lätta finten?

Jag tror dock, skoj nog, att det finns en smula av en poäng i det du skriver. Jag tror att du är i bättre stånd att hjälpa andra ju bättre balans du själv är i, så någonstans måste man alltid hålla ett huvudfokus på sig själv. Indirekt så är detta också det bästa för omvärlden.
Kärlek.
__________________
Senast redigerad av Jorgen300 2017-09-25 kl. 00:04.
Senast redigerad av Jorgen300 2017-09-25 kl. 00:04.