Vad vill antifeminismen?

Ni har verkligen klara svårigheter med läsförståelsen....
med att sätta äga inom två "" så klargör jag just att jag INTE menar vad ordet står för i sin ursprungsform, utan använder det i en friare tolkning.
(Med andra ord det står inte för att svenska samhället har sina invånare i ett bankfack med stämpeln
tillhör: Sverige i baken, och att Sverige som land dagligen säljer några av sina invånare till lämpligt pris. ok?)
Men näääää, det ska man naturligtvis direkt medvetet missförstå och sitta i 30 inlägg och vantolka in absurdum...
oerhört tradig debattnivå.

Det jag menar är att samhället ÄR summan av sina invånare och deras förmåga till kreativitet, arbete etc etc.

Vilken utopi?
jag har redan deklarerat ca 3000 ggr vid det här alget vad min utopi är....nämligen att vi håller kvar systemet att vi inte ersätter arbetet med att producera barn till dess verkliga kostnad utan att BÅDA könen tar sin del av denna kostnad.
Och dit är vi ju långsamt men säkert på väg.

Det är ingen som missförstår.

Men nice try.

För det första så skaffar man primärt inte barn för "samhällets goda". Ett sånt synsätt finnes i totalitära stater som tillämpar kollektivism, dvs socialism/kommunism. Nej man skaffar barn för att det är en naturlig drift, och sen så är det inte en kostnad för bara kvinnor utan för båda. Även om pappan inte är närvarande så måste han ju betala underhållsstöd. Fyi så kostar barn pengar. Kläder, mat, barnvagn, blöjor, leksaker, nöjen. Det kanske du kommer bli varse om du själv gud förbjude får barn en vacker dag.

Nej det absolut viktigaste för tillväxt är ekonomisk och individuell frihet, inte tillgång på arbetare. Din kommunist! Kina och sovjet hade hur många arbetare som helst, men dom svalt i miljontals och den ekonomiska utvecklingen var mer eller mindre 0.

Och vem ska betala för att alla går hemma och tar hand om ungar? Var kommer kapitalet ifrån?
Det är ingen som säger att enbart kvinnor ska ta hand om sina barn. Det man säger är att familjer ska få bestämma hur dom lägger upp föräldraledighet och arbete själva. Det har sagts i den här tråden 50392001099 gånger nu men du fattar fortfarande inte.

Mycket bra inlägg. Platos filosofiska idealism har alltid förlorat stort mot empiricism, han har haft några riktigt verdervärdiga arvtagare i tex Rousseau och Franska Revolutionen och sedan såklart Marx och hans katastrofala samhällsexperiment - som dock tyvärr inte sågs som experiment, utan vägen mot den slutgiltiga samhällsutopin, och därmed aldrig kunde erkännas vara ett misslyckat experiment.

Idealisterna tycks alltid soppa under mattan någon dimension i människans natur och tror sig finna felet i komplexa strukturer, människan är till sin natur god och samhället korrumperar människan på olika sätt. Inte ens objektiva sanningar om urmänniskans våldsamma natur kan Merapi och hennes falang acceptera.

Det finns så många exempel där Merapi vägrar se på empiri, som att se på Malmö och acceptera det som hela Sveriges framtid ifall hennes mångkulturexperiment får fortgå, eller att se med öppna ögon att machokulturen är något som växer fram organiskt och inte ur "strukturer", att Sverige får mer och mer machokultur i takt med att feminismen får mer och mer makt över alla institutioner tycks tala om hur byråkratin inte kan styra mänskliga naturen, hur människor ska bete sig.

Ifall man får 100% makt likt i Nordkorea så kanske det fungerar att trycka in mänskliga naturen i en låda, men med 100% makt så kommer 100% korruption visar hela mänsklighetens historia. Finns inget sätt att ens säkerställa att upplysta despoter styr och ställer som i Platos republik, och oftast är det den mest psykopatiske machiavelliske jäveln som tar åt sig makten genom att manipulera spelets regler. Människan är egoistisk till naturen, empati fördelas selektivt till nära och kära och desto mer denna empati utspädds genom byråkratin och universal empatiska floskel desto större chans att det bara blir något som ekar tomt; ungefär som sovjeternas "kamrat" eller svenska godhetsnarkomaners tomma "tyckande" i facebook om mångkultur.

Jag ser mig som feminist.

Att det finns skillnader mellan könen tycker jag ärligt talat känns fånigt och meningslöst att förneka. Där faller genusvetenskapen på vissa plan, eller på vissa spår, då man genom sin forskning söker bekräfta själva grunden för den vetenskap man bedriver, vilket alltså är en idé om att skjuta bort fokuset från biologi och mot strukturellt förtryck. Det är som en förgrening av samhällsvetenskapen med ett förbestämt svar vari som man söker stöd för. Det behöver inte vara så, och mycket av genusvetenskapen är förmodligen mycket viktigt, men det är lätt att det hela blir rätt knasigt för att vara ärlig, och man halkar ibland/ofta in på konstiga spår.

SAMTIDIGT, så lever vi även i Sverige i ett samhälle som fortfarande har åtminstone spår kvar av det förtryck som kvinnan har levt under genom så gott som alla tider. Å ena sidan, så var det inte länge sedan som kvinnan fortfarande helst skulle stanna hemma överlag mesans mannen tog hand om det "yttre". Många har fortfarande den synen, och att detta känns oacceptabelt från en grupp människor (kvinnan) som har kämpat så mycket för bara sin rätt att få jobba och äga saker själv (100 år sedan denna sak förändrades) är trots allt jävligt rimligt. VI lever i nån sorts post-kvinnoförtrycks-samhälle i Sverige idag, och vi får inte glömma hur jäkla nära allt detta är, och att starka och tydliga spår finns kvar av detta i vårt samhälle än idag.

Å andra sidan, så värderar man manliga egenskaper och yrken alltjämt högre än kvinnliga. Detta är det stora fuckupet som det ser ut idag, anser jag, och nånting som vi verkligen borde söka förändra.

ETT PROBLEM MED DEN SVENSKA FEMINISMEN IDAG;

Ett problem inom feminismen, som faktiskt är ett verkligt problem, är just att man söker bevisa att det finns skillnader mellan män och kvinnor, att man behandlar mäns och kvinnors yrken värderas olika osv, men man vill INTE gå med på premissen att det finns skillnader mellan män och kvinnor. På vissa sätt är det förståeligt, för en antifeminist skulle kunna få för sig att säga "HA, det FINNS skillnader mellan män och kvinnor, så dessa "ojämlikheten" är berättigade!".

Detta är självfallet inte fallet. Grejen dock, är att om man snackar om yrken mellan könen, så blir det skevt när man säger att kvinnoyrken ska värderas lita högt som manliga yrken, men att man samtidigt då vill påstå att egentligen så finns det inga "kvinnoyrken", utan detta är endast sociala konstruktioner som också bekräftar förtryck, typ. Det håller inte, och blir ett enda stort oändligt garnnystan som ingen kan ta sig igenom.

VARFÖR VILL JAG KÄMPA FÖR EN STÖRRE FEMINISM?

Jo, därför att jag anser att vi behöver mer av det kvinnliga i vårt samhälle och vår värld. Det är skillnad mellan manligt och kvinnligt. Skit i enstaka fall. Skit i att den "manligaste" personen i världen teoretiskt sett sulel kunna vara en kvinna. Det handlar inte om det. Det handlar om att könen som enhetliga grupper har tilldelats olika mycket av olika egenskaper. Även om vi biologiks sett är 99,9% identiska, så gör den sista 0,1 procenten en fruktansvärt stor skillnad. Vårt DNA är 99% identiskt med schimpansen, och 50% identiskt med bananen. Små skillnader gör mycket.

Jag tycker att världen är för "maskulin", för destruktiv, antar jag att man kan säga. Värderingar och egenskaper som förknippas med det kvinnliga behövs i mycket större utsträckning. Mer Yin till världens Yang.

Kika upp Taoismen för den som är intresserad, den beskriver faktiskt mycket av detta väldigt bra, även om den inte bryr sig särskilt mycket om feminism eller antifeminism. Men den snackar ändå på vissa sätt om samma sak.

ALLTSÅ;

Utifrån min bild av saken, så finns det en genomsnittlig skillnad mellan könen. Jag tycker det är okej att benämna visa egenskaper som mer kvinnliga och andra som mer manliga. Jag anser då samtidigt att vi behöver mer av det kvinnliga i vår värld och vårt samhälle.

Jag är ganska stenhård maskulinist och ser maskulinism som en slags ideal att sträva efter, men jag förstår mycket väl maskulinitetens offantligt mörka baksida. Yes, har läst Lao Zi och hans idealisering av den mjuka kvinliga som förändrar Världen genom att böja sig och tar emot, vilket dock inte exakt är moderna feminismens ideal då den söker strida och hacka på Världen genom totalitära struturer.

I vilket fall; frågan blir ifall feminismen har någon aning hur man bekämpar manlighetens mest destruktiva baksidor? Hur fan ska kvinnor och de allra mesigaste männen som är dess allierade ens förstå vad de pratar om när de pratar utifrån? Vad fan har feminismen för konstruktiva lösningar till att det blir mer och mer bråk i skolan? Kriminalitet som skjuter mot höjden? Gangsterrap som ideal i förorten? Invandrarmän som taharrushar och imamer som talar om att låsa systrar i hemmet? Vad kan de ens göra med det faktum att 99% av pojkar sett på porr när de är 12 år gamla (sånt som jag hört de klaga på)?

Har feminismen någon lösning på sådana problem? Är det att man i dagis ska försöka få pojkar att leka med dockor eller att kalla pojkar och flickor från hen? Är det genuslektion en gång i veckan (hah, ifall bråkstakar inte ens kan lära sig läsa, vad tror du de kommer göra under genuslektionen? Trolla och skratta åt skitet såklart! Det kommer nog alla pojkar göra, inte bara bråkstakarna.)

Desto mer verklighetsfrånvänd bild på pojkars psykologi desto mindre chans att man lyckas bekämpa verkliga problem. Vad vet genusvetenskapare om pojkars psykologi? Vad vet de om varför pojkar alla tävlar om att vara tuffa i skolgården? Tror de att lärare kan få kontroll över små anarkister i takt med att man paradoxalt nog tar bort alla lärarens auktoritära verktyg? Tror de att man kan få bråkstakar att respektera lärare när lärare talar om en genusvärld som de bara skrattar åt? Vad händer med pojkar i en feminiserad skola utan manliga förebilder? Låt gå in lite djupare i den direkta belöningssystemet som finns för manlighet; varför fick tuffa pojkar flickvänner i högstadiet medan snälla nördiga pojkar ofta blev utan? Har en svensk MC-gängsmedlem eller kriminell blatte utan utbildning enklare att få snygga kvinnor än invandraren som valde bli pizzabagare eller svensken som jobbar som proletär i fabrik?

Alla dessa frågor kan inte feminister svara på. De kan inte ens ställa frågorna.

Jag tyckte mer det lät som att du inte var riktigt trygg utan mamma...
Jag uppskattar dock att du lagt ner lite tid på att formulera ditt inlägg och om du vill kan jag bryta ner hur jag tänkte när jag kom fram till slutsatsen.
mycket av genusvetenskapen är förmodligen mycket viktigt
Nämn en enda forskning vi haft nytta av som samhälle från genusvetenskapen som haft flera decennier på sig, men bara åtagit sig en enda uppgift: "bevisa att patriarkatet är på riktigt".
(Utan att lyckas)

Du förstår, man kan inte bara anta att organisationer som fått miljarder i anslag "kan vara viktigt". Man ska ha kvitto och garanti på att det gör nytta, med uppföljning och ansvarsutkrävande om det inte levereras.

SAMTIDIGT, så lever vi även i Sverige i ett samhälle som fortfarande har åtminstone spår kvar av det förtryck som kvinnan har levt under genom så gott som alla tider. Å ena sidan, så var det inte länge sedan som kvinnan fortfarande helst skulle stanna hemma överlag mesans mannen tog hand om det "yttre".
Så du anser att föda barn och amma är förtryck?
Det kallas biologi. De senaste 200 000 åren vet vi att det går till på det viset. Det gäller i alla världens hörn där människor bott och bor. Det gäller dessutom alla våra nära släktingar, utom kanske bananen då.

Å andra sidan, så värderar man manliga egenskaper och yrken alltjämt högre än kvinnliga. Detta är det stora fuckupet som det ser ut idag, anser jag, och nånting som vi verkligen borde söka förändra. Jojo, det är därför man redan på dagis ska lära män att vara mindre toxiska. Det är därför unga män och pojkar får stå tillbaks i skolan. De får exempelvis sämre betyg, även med bättre resultat på proven. De tystas ner och funkar inte det drogar man ner dem och kallar dem sjuka i ADHD eller något annat. Toxiska män är grunden till allt ont, och den allra vanligaste dödsorsaken för unga idag är självmord och nästan åtta av tio som tar livet av sig är män. Det är idel män som dör på arbetet, det är män som blir uteliggare, det är män som ramlar igenom alla de sociala skyddsnäten och det är därför också män som hamnar i fängelser, då de fått slut på alla övriga möjligheter. Det är män som får skulden för allt. Våld, våldtäkter, våld i nära relationer, allt det där läggs på män och ingen är ens intresserad av att mäta eller lyfta frågan om inte även kvinnor kan vara elaka, slåss och bete sig illa.
Där har du din manlighet!

Johanna Möller våldtog småpojkar under sin tid som chef för ett HVB-hem. En av pojkarna använde hon senare för att mörda sin make och sina föräldrar, varav endast en dog. Tror du hon syns i någon statistik?
Arboga har haft fler såna, liksom styckmörderskan i Askersund osv.
De nämns inte och därför finns det inte för dig. Du stoppar i dig en ideologiskt färgad nyhetsförmedling och kanske har du hört talas om fake news?
Kanske har du hört talas om att SVT får kritik för sin vänstervridenhet?
Kanske finns det fog för påståendet?
Macron som idag är president i Frankrike har en fru, som träffade honom när han var femton år. Han var hennes elev, hon var avsevärt mycket äldre, var gift och hade tre barn.
Okej?
Tänk dig nu att Trump som 39-åring hade skilt sig från sin fru och skaffat sig en femtonårig flickvän, som dessutom var elev i hans klass. Tänk dig nu vad media hade skrivit.

Tänk så länge du vill.

Nu ska du få min version av manlighet och deras värde:
Män har bokstavligen byggt hela vårt samhälle. Nästan varenda spik, nästan varenda gjutform, nästan varenda takstol har satts upp av män. Varenda värmepanna, element och elinstallation har gjorts av idel män. Varenda väg, gruslass till grunden och kran har körts av mest män. Ditt avlopp och dina sopor töms av män. De som dör för din bekvämlighet är nästan alltid bara män.
Kvinnor tar helst varma inomhusjobb, där de ser till att "någon annan har skyldighet" att se till att deras rättigheter bevakas. Det i sin tur leder till en massiv statsapparat för att skydda deras intressen. Denna appar är omättlig på skattepengar.

De har fostrats till att aldrig klaga och bara göra sin plikt.
Slår de sig, så ska de vara stora och starka och komma igen, bara.
Dessa egenskaper krävs för att samhället ska komma nånstans. Speciellt med dagdrömmare som du, som inte har en aning om hur kort tid som gått sen resten av världen stod i ruiner, medan dina föräldrar förmodligen njöt av frukterna av att Sverige inte befann sig i krig utan kunde tjäna massor av pengar på det. Men Europa är ikapp nu. De går förbli, medan Svenskar fortfarande tror att de kan låna och shoppa sig till en bättre framtid för lånade pengar. Om de bara betalar sin skatt så...

När det gäller "kvinnoyrken" får man väl anta att du menar vårdyrken och liknande?
Det finns få yrken som har lika många som talar för dem. Det är knappast att se ner på dem. Problemet med dessa yrken är bara att de betalas med skattepengar via ett hierarkiskt system där landstingen styr.
Massiva organisationer som slösar pengar i en aldrig sinande takt. Du kan se det på vilket universitetssjukhus som helst. Färre än hälften av dem som in på sjukhuset varje dag har med själva vården att göra. Och den är den dyraste vården i hela världen, men knappast den bästa. Precis som skolan inte heller är den bästa.

Jag tar resten sen, eller om någon annan vill ta över om resten så är ni välkomna. Den här unga damen har gått på allt valfläsk vänstern, MP, S och FI har matat henne med.

Lite spännande inlägg ändå, trevligt med ett intressant svar.

Varför är du stenhård maskulinast? Vad är det som är så fantastiskt med maskulina? Eller kanske en bättre fråga, vad är det du menar när du säger "det maskulina". Vad räknar du in i detta?

Jag måste nog begrunda den frågan du ställer en smula. Har feminismen några konkreta idéer om hur man ska bemöta de problem som de ställer upp?

Tyvärr så blir svaret mer ofta nej än vad man skulle vilja önska, av anledningar som jag tar upp i mitt egen inlägg - det du svarade på. Man lägger en alltför stor tilltro till genusanalyser och dylikt relaterade idéer. Samt att man också tyvärr ibland ofta tenderar att använda sig av emotionella argument. Det som måste nämnas här, är dock att man måste fundera över begreppet feminism, vad detta innebär och kan tänkas innebära, och hur olika varianter av feminister nyttjar detta och resonerar på.

Å ena sidan ska jag ju säga att jag verkligen förstår att man känner sig, är och blir frustrerad över orättvisor som tjej/kvinna, när man kollar sig omkring och ser så mycket som är fel som egentligen känns om självklarheter. Däribland en del av frågeställningarna och problemen son du nämner. Jag menar, emotionella utspel från feminismens sida är faktiskt berättigade, även om någon som granskar detta med logiskt begrundande ögon kan mena att det saknas underliggande resonemang för vissa saker som sägs.

Min åsikt är nog snarare, att feminismen gör, och gjort, ett ovärderligt arbete i att just uppmärksamma dessa problem och frågeställningar. På ett sätt som ingen annan hade gjort på samma vis. Det är en motpol till den destruktiva maskuliniteten och konservativhögern. Sen att de inte har lösningarna på alla problem är en annan fråga, eller nästa fråga kanske snarare.

Nu var det änge sen jag undersökt genusvetenskapen faktiskt, så jag vet inte riktigt var den står idag, men jag hade också en bild av att man tenderade att lägga fokus fel inom denna förgrening för några år sen, och det uppstår en lite konstig klyfta inom feminismen och deras idéer genom genusvetenskapens framtåg.

Vad anser du att man ska göra åt problemen? Vad ser du för lösning?

Men innan vi går in på detta, vill jag gärna höra lite mer om din syn på det maskulina, och varför du värderar detta såpass högt som du gör?

Bortse från löneläget bland kvinnodominerade yrken inom tex. vården en sekund.

Kan du precisera vad du syftar på med att manliga egenskaper värderas högre?

Syftar du på att traditionellt sett manliga egenskaper värderas högre ur ett lönsamhets- eller nyttoperspektiv eller vad? Att utpräglat manliga egenskaper värderas högt inom vinstdrivande organisationer, konkurrerande företag och starka samhällen. Du accepterar könsskillnader men inte att dessa skillnader kan värderas olika i en specifik kontext?

Syftar du på att manliga egenskaper värderas högt generellt? Rör det sig inte oftast om egenskaper som kvinnor eftertraktar hos män som potentiella partners? Män värderar trots allt kvinnliga egenskaper fruktansvärt högt, icke att förglömma.

Alltså vilka är dessa manliga egenskaper som värderas högre?

Du förkastar genusvetenskap men behöver mer feminism? För att du behöver mer kvinnlighet?

Hur går det ihop? Feminister är inte särskilt mycket för det kvinnliga om du tänker efter. De strävar snarare efter att kvinnor ska blir ännu mer som män och anamma manliga egenskaper. Problemet med det är att feminister har en extrem och skev syn på vad manlighet är för något, oftast tolkad genom ytliga attribut och ideologiska vanföreställningar.

Tycker du att Sverige ett för maskulint samhälle? Tycker du att all maskulinitet skall utrotas? Vem ska försvara kvinnorna?

Jag ser maskulintet som en urkraft som är både mycket mer destruktiv och mer konstruktiv än feminitet. Den bygger och förstör. Den är den eviga hjälten och boven i mänsklighetens drama.

Maskilina stridandan är annars något som man metaforiskt kan omvandla till allt möjligt; framförallt handlar det om en stark känsla av rättvisa och revir. Jag ser pacifism som extremt utopiskt i Sverige som det ser ut idag, ifall inte en man är redå att själv gå ut och skippa rättvisa så finns ingen polisväsende att lita på, och ifall den mot alla odds lyckas så finns det ändå ABSOLUT inget rättväsende. Antalet våldtäkter som går till åtal har minskat från 20%till 8% från 2014 till 2017, och få av dessa 8% ger straff som känns. Problemet med svenska män är att de gått med på någonslags jante-harmoni som fungerade väl förr då alla var med på det. Män skulle vara konflikträdda, inte göra mycket väsen av sig, inte ta för mycket rum och absolut inte säga massa saker som är kontroversiella. En slags proto-"politisk korrekthet" fanns i landet långt innan PKism marscherade in.

Som i alla lägen måste man omvärdera ens ideal i och med att förhållanden förändras. Pacifism var ett mycket bra ideal i tider då alla stred om drömmar om storsverige eller storfinland, totalt onödig misär för maskulina maktbegär som inte var värd det mänskliga lidandet som det orsakade. Pacifism vore mycket dåligt begär för finländare i takt med att de blev invaderade av Sovjet, då var maskulinism extremt nödvändigt för Finlands överlevande och definitivt värt mänsklig lidande som offrades.

Anpassa ens ideal till miljön. Vilka ideal eftersöks från svenska män i dagens Sverige? Inte är det mer mesighet i alla fall. Det gäller i alla lägen, är tex problemet med skolan för lite maskulinism bland BÅDE manliga och kvinliga lärare (att det dessutom finns 85% kvinnor i grundskolan är ju närmast katastrof).

Manlig tävlingsanda är grunden för kapitalismen, och det är ju paradoxalt nog just i nördarnas teknologibransch som den uttrycks på ett konstruktivt sätt. Det finns ingen utrymme för män att vara män i tex skolan och därmed skyr män skolväsendet som elden; glöm allt praktisk värde i manlighet, vi män söker ställen där vi kan vara naturligt grabbiga för att det får oss att känna oss levande. Ingen vill känna sig som ett zombie - arbetarmän som tex sliter med 8 timmar av repetitiva arbetsuppgifter varje dag hör till majoritet av huliganer som går ut och lever ut krigiska instinkter med vänner några timmar varje Söndag. Några män har inget konstruktivt sätt att få ut det; desto mer testosteron de har, desto större är begäret visar studier (sedan finns dessutom krigargenen MAOA-3R, som ökar denna inneboende begär ännu mer bland somliga, ca 30% av alla män har genen). JAg går själv till klubb för att boxas och köra kampsport med hjälm och tandskydd, men det kanske är för tråkigt och skyddat miljö för somliga.


Jag tror att jag uttryckt mina lösningar; mer verktyg för lärare att få auktoritet i skolan (slopa demokratiska skolan!), fler manliga förebilder; mer arbete mot specifikt bråkiga pojkar (istället för män rent generellt) som då får gå i specialklass med 1,90 meter långa föredetta poliser eller typ vakter/idrottsmän med grov basröst som de kan respektera (eller tvingas respektera! Se The Wire säsong 4); nolltolerans mot kriminella, förläng straffskalan och låt polisen arbeta mot kriminalitet istället för stå och ge ut böter åt cyklister utan lampa.

Sammanfattningsvis: mindre av Rousseau floskel om människans inneboende godhet och samhällets ondska, mer Hobbes ide om Leviathan; människan är till naturen korrupt och det behövs en Leviathan, en högre makt som kan slå ner hårt mot de som inte håller sig till anständig beteende.

Tillslut så finns bara små vinster man kan göra mot en i grunden biologisk verklighet (att vi har miljoner, ifall inte miljarder år av krig som genetisk bagage) som är svår att bortse:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4776744/

Någon fullt pacifistisk samhällsordning kommer alltså aldrig existera, men vi halkar bort mot mer kaos och våldsamhet i takt med att feminismen får mer och mer makt. Det är problemet med Sverige idag.

Haha, förlåt, men vad fan menar du med detta?^^
Klart jag vill ha det kvinnliga, om det är det du syftar till. Vilken förjävla ful värld vi hade haft om det maskulina hade vart det enda vi hade tillgång till. Så på ett sätt kan jag väl nästan säga, ja, så är det nog. Men jag tror att detta gäller i precis lika stor utsträckning för dig, och alla andra. Och skulle nog vilja påstå, att de som inte ser det så, är antingen omedvetna om sig själva, eller en smula skruvade i huvet.

Du har en poäng, det kan jag inte säga emot. Jag tycker dock att det finns en verklig och sann poäng, i att ha en förgrening inom samhällsvetenskapen som undersöker sociala mönster män och kvinnor emellan, sen råkar nuvarande genusvetenskap balla ur en smula ibland med detta, vilket i nuvarande socialkulturella praxis ses som okej.

Genusvetenskap, för all del. Men fokusera på rätt saker, och, tjaa, gör den mindre, helt enkelt. För stort fokus.

Nej, men om man säger åt någon att "du får inte jobba, för du ska ta hand om den ungen som du och din man kommer komma att skaffa", så går det ju åt helvete. Så är det inte idag, men det var inte länge sen det var det som var den rådande, allmänt accepterade idéen om hur saker skulle gå till. Och det finns absolut spår kvar av detta än idag, även om mycket mycket ha förändrats.

Det som är grejen nu, är att många av dessa "roller" som spelat en stor funktion i såväl vårt samhälle, som artens direkta överlevnad en gång i tiden, fyller nu inte till närmelsevis samma former av funktion. Förutom att modern behöver amma sitt barn, så finns det inget behov av en hane som beskyddar honan mot lejon längre, och fadern är (så gott som) lika kapabel att ta hand om sina barn som morsan, med bristen att han inte kan amma.

Man bör få göra som man vill. Helt enkelt.

Låt mig säga att du ballar ur rätt hårt här, och tappar en stor del av eftertänksamheten i detta stycke ovan. Kommer till det strax.

Ärligt talat, så är "toxiska män" verkligen så gott som grunden till allt ont. Jävligt mycket av det i alla fall. En viss procent av alla snubbar fuskar upp det för alla andra människor, såväl män som kvinnor. Och det är ett problem jag inte vet hur man ska lösa. Jag har själv upplevt förvirring över detta i min uppväxt, då jag varit en i grunden jävligt snäll snubbe, och därför haft svårt at förstå vissa grejer som man då säger till alla pöjkar, om att visa respekt, gör inte för mycket såhär osvosv.

Du gör några tokiga steg ovan;

Är du medveten om statistiken om mäns och kvinnors olikheter i beteende, begåvning osv? Det är ganska väl konstaterat, att männen spretar och sprider ut sig över skalorna mycket mer än kvinnorna, som tycks centrera sig närmare medelvärdet. Ta IQ-undersökningar, bara för att göra det konkret.
Det vi kan konstatera, är att männen naturligt kommer vara överrepresenterade både i eliten, och i slummen. Så att det är flera män än kvinnor som hamnar i bottenskiktet, är snarast en ren effekt av hur saker och ting faktiskt är. Om man ska vara krass.

Kopplat till detta, så snackar du också om att "männen får skulden för våldtäkter, våld..." och vad det nu är.
Min käre vän. Det ÄR så. En obestridda majoritet av de som gör dessa typer av brått ÄR män. Varför säger du emot detta, det är ju statistik, siffror på papper? Om du vill argumentera med fakta, så blir det inte mycket klarare än så.

Självklart ska inte ALLA män beskyllas för detta. Det är väl det som folk blir arga på ibland, när någon säger att "män är taskiga", och så säger många dudes att "jag är faktiskt inte taskig". Och från båda sidornas håll, så är det ju både rätt, och besvärligt. Men problemet med destruktivt våld, det ligger på den procentandelen av män som sabbar för oss andra. Precis den destruktiva maskuliniteten som jag pratar om, som jag problematiserar, och som jag anser att vi måste göra något åt.

Klart tjejer kan vara våldsamma. Klart tjejer kan göra dåliga saker. Det handlar inte om det, det tror jag att du förstår också.



Jamen kom igen nu, sänk dig inte till den här nivån. Nu resonerar du precis på samma sätt som den typen av feminism du försöker argumentera emot. Att plocka exempel på människor hit och dit är meningslöst, och ett stort dimmoln. Jag föreslår att vi släpper den här tråden, för jag tror du vet likväl som jag att du famlar runt lite här.
Varför du gör det, förstår jag faktiskt inte. Varför använder du dig av samma logik som du försöker argumentera emot?


Så är det såklart, eftersom att männen historiskt sett är de som haft kontrollen över allt. Där har ju feminismen rätt till 100%. Man kan återigen resonera om anledningar till detta, jag menar som sagt att det finns naturliga och förklarliga anledningar till att de strukturer som har funnits har funnits, och jag anser att de har fyllt en viktig funktion i vår arts överlevnad.
MEN VÄRLDEN FÖRÄNDRAS. Det ser inte ut så längre. Vi lever inte längre i en värld där varje dag är en kamp för överlevnad, och där kvinnan måste syddas från omvärlden. Självklart har vi beskyddat kvinnan i farliga tider, iför rent instinktivt har vi vetat att säkra arten, våra gener osvosv.

Enkelt och logiskt;

I en stam med 20 individer, var man måste kämpa var dag för att överleva, blir det en prioriteringsfråga.
"Vilka behövs för att arten ska överleva?" Om vi skickar kvinnorna på jakt, och hälften dör, vad händer då? Jo, reproduktionskvoten går åt helvete. EN man kan göra samma jobb som 10, har du en kvinna och 10 män dock, så kommer det gå åt helvete, och förmodligen kommer stammännen ifråga att slå ihjäl varandra i kamp om vem som ska "få" denna kvinna.

Och återigen, så är ju kvinnan, till skillnad från mannen, avgörande för ett barns överlevnad även efter födsel. SJÄLVKLART premierar vi såväl kvinnor som barn över män traditionellt här, för vore det inte så, hade vi förmodligen inte levt idag. Evolutionen och livet har sina sätt.

Men återigen, saker är annorlunda idag. Jag har redan skrivit om detta.


Jag är man. Käre herr filur bakom datorn.

Jag vet inte vad jag ska svara på här riktigt.

Poängen, är att det maskulina, det aktiva, det produktiva värderas högre, och jag tycker detta är fel. Vi behöver inte ökad produktion, vi behöver inte fler telefoner snabbare, vi behöver balans och ett lugn i samhället och världen över. Vi behöver en större dos kvinnlighet i vart vi än vänder oss.

Det är dags att börja omvärdera gamla idéer om hur saker ser ut och ska vara. Vi lever i nya tider, det är dags att anpassa sig och förändra synen på hur världen och samhället ska och skulle kunna se ut.

"Gått på valfläsk"? "Unga damen"? Det är ju du som sitter och använder dig av felaktiga och bristande, resonemang, som kul nog är likadana som dem som används av den form av feminism du vill distansera dig ifrån? Är herrn själv måhända en smågrisig medelålders herre av den äldre värdegrundskolan?

Är du kommunist?