Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Den äkta profeten skiljer sig från de falska i att han kan spå morgondagen.

Kan solipsismen förutsäga vad det blir för väder imorgon?
Kan bibeln förutsäga vad det blir för väder imorgon?
Kan SMHI förutsäga vad det blir för väder imorgon?

Du kanske själv har en profetisk ådra?

Om du råkar välta omkull ett ljus på matbordet och bordduken börjar brinna så gör du vadå?
(a) Sätter dig och mediterar för att fly den fysiska världen?
(b) Vänder dig mot Mecka och ber Gud att släcka elden?
(c) Häller ett glas fysiskt vatten på bordduken så att elden slocknar?

Antagligen behöver du inte fundera särskilt länge, annars skulle du redan ha varit förpassad till naturens soptipp för bortvalda gener.

Jag försöker presentera några verktyg bara. Vad folk gör med dom är upp till dom.

Klart man kan gissa på nåt och sen händer det man gissade på. Det är förstås inte rätt bara för att man gissar rätt och om man inte är säker så gissar man. Frågan är alltså om man kan veta.

Jag ser inte någon koppling mellan vad jag fantiserar om och vad som faktiskt kommer hända om vi nu låtsas att ditt scenario inträffar. Jag kanske svimmar. Jag kanske hämtar tändvätska. Jag kanske ser det som ett tecken från eldguden. Vattnet kanske är avstängt. Jag kanske kväver elden. Jag kanske betraktar spektaklet.

Jag kan förstås gissa att jag gör något som bevarar mig. Det är det sagor är till för. Att ge oss tröst där osäkerhet råder även om osäkerheten bara dyker upp från en fantasi om något hemskt som kan hända "i framtiden".

Jag har förkastat tankeexperiment i vanlig bemärkelse. Visst leker jag med dom ibland men jag kan inte längre låtsas att dom har någonting med verkligheten att göra. Jag gissar att den här kroppen och hjärnan kommer jobba för självbevarelse men jag kan bara titta på och se om det faktiskt blir så eller inte.

Så du tycker att du är smartare än din hjärna? Så att du förstår sådant som den inte gör, t.ex. att elden bara är på låtsas?

Eftersom jag upplever mina tankar så är jag inte mina tankar. Att jag av det skälet är smartare eller dummare än hjärnan är förstås också bara en tanke.

Även för den rationelle tänkaren så är första steget att inse hjärnans nycker. Kognitionsvetenskap kan jag rekommendera.

Ta bara en sån här sak, där en av grupperna fick reda på en av hjärnans nycker men ändå lurades av den (det handlar om hindsight bias här):

A third experimental group was told the outcome and also explicitly instructed to avoid hindsight bias, which made no difference.

Källa: http://lesswrong.com/lw/il/hindsight_bias/

Är dom dummare än sina hjärnor eller vad menar du? Vid vissa biaser är det naturligare att man korrigerar sitt beteende. Är dom smartare än sina hjärnor?

Detta börjar låta som en variant av "observer-created reality"-konceptet (som per se är ett steg på vägen till solipsism).

Om så är fallet och om du iövrigt är såpass bekant med "observer-created reality"-konceptet att du förstår vad det essentiellt är, så efterlyser jag (evt.på lämplig tråd) belägg för detta koncept.

Alternativt; om du inte försöker halka in på "observer-created reality", men vill stanna i mera ortodox metafysik, så ...


... är:

1. Det möjligt att börja från atomer och konkludera till elementarpartiklar OCH vice versa (åtminstone i nutidig standard-atomteori).

2. Din kommentar i konflikt med din tidigare position om att det är elementar-partiklar som är reella. NU börjar du ju tydligen från atomer som det "reella" ... och konkluderar elementarpartiklar från dessa.

OK. Så du har flyttat dina målstolpar från tillfälliga antaganden till "verktyg".

Är dina "verktyg" också tillfälliga?

Visst. Om man inte har utstickande spikar längre så kan man slänga bort hammaren. För övrigt är det inte mina verktyg.

Så finns det öht något som du står för, som inte flux kan ändras hur som helst?

Nån metafysisk objektivitet, nån procedur, nån extern information?

Om inte, så är din position ... kanske inte solipsistisk ... men åtminstone tämligen navelskådande, och i och med detta ett steg på vägen till solipsism. Så försök nu att nå en gemensam kommunikatiomsplatform.

Om jag får välja så lutar jag mer åt David Deutschs många-världar-tolkning. Men det är en helt annan fråga som är värd sin egen tråd.

Byt ut elementarpartiklarna mot runor huggna i sten. Runorna kodar en berättelse som den som kan tolka runskrift kan återskapa. När det inte längre finns någon som vet vad runorna betyder så går berättelsen förlorad. Det är därför fel att hävda att berättelsen finns förevigad genom runorna, för de innehåller mindre information än den berättelse de återger.

Jag betraktar det ur ett strikt informationsmässigt perspektiv. Det går inte att gå från elementarpartiklar till atomer utan att veta att det finns atomer. Vi måste veta vad vi letar efter.

Ur ett informationsperspektiv är processer informationsreducerande och därför icke-reversibla. När en dator sätts att räkna på ett problem så har den mindre informationsteoretisk entropi när den löst problemet än när den började. Eftersom beräkningar bara kan minska entropin och aldrig öka den, så är det omöjligt för datorn att räkna baklänges och komma tillbaka till utgångsläget igen.

Antag att vi börjar med en människokropp och undersöker hur den är uppbyggd. Vi kommer fram till att kroppen består av celler, cellerna består av molekyler, molekylerna består av atomer och atomerna består av kärna och elektronmoln, kärnan består av protoner och neutroner och till sist består allt av elementarpartiklar. Antag sedan att vi är så framgångsrika i vår undersökning att vi lyckas kartlägga varje elementarpartikels kvanttillstånd och spara undan denna information.

När vi startar undersökningen så har vi både kroppens alla partiklar och kunskapen om att de bildar en människokropp. När vi är klara har vi bara partiklarnas tillstånd. Informationen som gått förlorad är att partiklarna bildar en människokropp. Utan att tillföra extern information är processen icke-reversibel, vi kan inte få veta att partiklarna bildar en människokropp bara genom att undersöka dem. Ställer vi däremot frågan om partiklarna bildar en människokropp så tillför frågan den information som saknades, vilket gör att processen blir reversibel.

En kvantmekanisk observation brukar beskrivas som ett test med ett binärt utfall. Vi ställer en fråga och får ja eller nej som svar. Utan att veta vad vi skall fråga är svaret intetsägande.

Visst. Det är én (blant många) kvantmekaniska hypoteser.

Vilka är de andra hypoteserna där utfallet av observationer ger mer information?

Allt som kan upplevas förändras. Av det skälet är det inte speciellt nödvändigt att stå för nåt.

Ärligt talat så vet jag inte vad min position har för relevans för någon annan. Jag ser inte det här som någon jämförelsetävling där bäst position vinner. Jag kan skriva några krumelurer och sen får folk göra vad dom vill med det.