Citat:
Ursprungligen postat av
AlterEgo69
Är det verkligen bara jag som känner så här? Har träffat så många fina och trevliga människor här och jag tackar er för att ni delat era tankar och diskuterat det här med mig. Vi har hjälpts åt med kartor och allt möjligt för att hitta P. Men nu känns det som allt gått i stå! Alla vill hitta P och att han får komma hem men vad ska vi göra? Vi får inte glömma

Jag håller med dig helt och fullt.
En del av mig tror också att Patrik håller sig undan frivilligt av okänd anledning.
Jag skrev för några dagar sen här i tråden och undrade hur förfarandet ser ut om en myndig person försvinner och sen hör av sig till polisen och tex förklarar att h*n är rädd för sin familj och vill bryta all kontakt. Jag undrade om polisen ändå meddelar föräldrarna att deras son är vid liv eller om dom bara stryker anmälan och säger ingenting.
Jag har mailat polisen om det och bl.a frågat om man blir "lyst" även fast de inte misstänker något brott och om en försvunnen person kan öppna konton i annan bank och tex fortsätta sitt liv på ett annat ställe.
Jag har inte fått svar än men hoppas att jag får det.
Om vi vänder på allt och drar till med det värsta: Patrik är en "slaget barn" och är livrädd. Han vill inte hem och gör allt för att hålla sig borta.
Hur sjyst är det att hitta honom då?
Jag försöker leta och luska på distans varje dag.
Jag kollar tågtabeller, ser vilka tåg som gått vart i anslutning till hans försvinnande. Jag kollar Instagram bl.a för att se om någon fångat honom på bild.
På kvällen den 22 maj hade hans blivande klass en konsert på tivoli i Köpenhamn. Först tänkte jag att han kanske dragit dit. Har kollat runt men inte fått något mer att gå på.
Jag har PM olika personer som jag fått tag på, som befann sig i anslutning till hans försvinnande. Har frågat om de minns något, om det har fler bilder osv.
Jag har pratat med föräldrarna men de vet i princip ingenting. Patrik har bott i Falun i 2 år..
Aja nu känner jag mig som en stalker men det känns ändå som man vill ha vetskap oavsett.