Officiella GMU och Värnpliktstråden

Ja det kan du, du har ju uppenbarligen redan läst ansökningsblanketten? Innan du ljuger ihop detta så ta en extra tanke. Har du t.ex inget arbete för tillfället så kommer inte försäkringskassan tro på att du betalar för boendet hemma. Försäkringsbrott rankas högt.

Jag har ett arbete. Jobbar deltid extra, dvs har en del fasta pass samtidigt som jag arbetar extra pass om nån blir sjuk och dylikt. Förstår dock inte hur jag ska kryssa i det i inkomst då den blir olika varje månad.

Har inte grundligt gått igenom blanketten, men skulle säga att du nog kan ta förra årets årsinkomst och ta ut en snittlön och skriva in den.

Om du är fullt frisk så har du goda förutsättningar att klara detta.
Sitter mer i huvudet än i benen när allt kommer omkring.
Kan du vänja dig vid att knalla runt med kängor och packning så är det naturligtvis inte någon nackdel.

Överlevnad i det militära stavas: Vara en bra person som gör sitt bästa för att dra det gemensamma lasset i mål. En stor dos humor och en trevlig personlighet gör otroligt mycket och folk är alltid villiga att hjälpa en schysst kille som håller torpet sitt i ordning. Att bli ensam i det militära stavar undergång - då är mörkret verkligt och allt blir moll.

Okej boys jag lyckades komma igenom alla tester och ligger 1a reserv som säkerhetssoldat sjö inom amfibieregementet. Brukar folk hoppa av i sista minuten eller vad ska man förvänta sig?

Vad jag vet har Amf1 inga säk. Som 1.a reserv så är du näst intill garanterad en plats.

132. säkerhetskompani sjö är ett detachement förlagt till Göteborg, tillhörandes Amfibieregementet.

Absolut, dåligt formulerat från min sida. När folk talar om Amf1 så brukar man syfta på den del som är förlagd vid Berga. Givetvis gjorde jag kopplingen att han talade om garnisonen i Göteborg. Min kommentar var menad att vara informativ, även om den var dåligt framförd och kan ha uppfattats som spydig.

Men du hade iallafall rätt. Ca. 3 timmar efter mitt inlägg kom jag in

Gratulerar! Alltid skönt att ha det bekräftat!

Vi hade vårt första överlevnadsdygn under onsdagen till torsdagen. Det kan nog ha varit det jobbigaste dygn jag någonsin vart med om.

Avmarsch runt 10 på morgonen. Innan hade de visiterat oss och sett till att vi inte tog med oss någon mat, godis eller nikotin, eller ens klockor. Sen var det i princip konstant marsch och uppgiftsgenomförande, många av dessa uppgifter var fysiskt ansträngande, fram tills 12 på kvällen.

Därefter fick vi dela på en middagspåse i stridsparet(hade tur och fick lasagnette), därefter byggde vi bivack tills runt 2-3. Sedan några timmars sömn där vi frös rejält, trots skedande och eld. Kängorna var genomblöta, vilket sänkte stridsvärdet ordentligt.

På morgonen blev vi anfallda av instruktörerna, varefter vi rev bivack och snabbmarschade tillbaka till utanför kasernen. Där hade vi prisutdelning, och så var det avmarsch igen.....

Det var ett litet mindgame från befälen, då vi istället marschade till vårdlokalen, där vi påbörjade vård och återhämtning.

Kort sammanfattning: det är förjävligt att vara kall, blöt och hungrig, och det tar emot att prestera. Dock mår man så himla bra nu när man är tillbaka i en varm säng med mat. Ett dygn kanske inte låter så mycket, men för mig som inte är van vid sånt var det jävligt tungt.

var detta aldrig ge upp veckan eller vad?