Utrotningsjakten på kulturmännen var det som förstörde det västerländska samhället

Om den här tråden ska komma fram till något kanske det först och främst vore bra om ni kunde komma överens om vad ni egentligen pratar om. Som det är nu ser jag vissa skribenter beklaga sig över "luftpastejer" som demokrati och jämställdhet, medan andra upprör sig över att folk inte vet vilken plats dessertskeden ska ligga på vid en dukning.

Som jag förstår TS saknar han förekomsten av "kulturmän" som Ingmar Bergman, som alla kunde komma överens om var fantastiska och i princip aldrig kritiserade. Problemet är väl i sådana fall att vi idag har betydligt större kulturell mångfald, och människor har mer skilda personliga smaker. Att kulturen mångfaldigas på ett sådant sätt är väl inget som kan isoleras till ett enskilt ögonblick i historien, utan sker kontinuerligt (även om man säkert kan hitta flera dussin händelser som kan kallas "avgörande", exempelvis 50-talets musikrevolution). Ingen av de svarande verkar dock riktigt vara inne på samma spår, utan de beklagar sig istället över att folk kollar på fel tv-serier eller läser fel utbildningar eller röstar på fel parti. Den enda gemensamma nämnaren verkar vara en gammal flashbacksanning: "Feminism är dumt och allt var bättre förr". Då är det lätt att komma överens om att antifeminism är lösningen även om man inte riktigt är överens om vad som är problemet.

Jag registrerar också att flera i tråden med enkelhet uttalar sig om att kulturer kan "dö" utan att närmare specificera vad detta innebär. Visst kan vi enas om att det inte finns någon romersk kultur idag, men när menar vi egentligen att den upphör? Är det när de sista delarna av Västrom erövras av "barbarer", eller är det först i sutet av medeltiden när Konstantinopel faller? Eller börjar det kanske redan med att romarna importerar någon skitreligion från Mellanöstern?

Samtidigt vet vi ju alla att romarriket lämnat ett enormt avtryck på dagens västerländska kulturer, och att latinet inte ens till fullo försvunnit ur vårt språk. Så kan man tala om att kulturen är helt död? Om ni frågar mig är det knappast så enkelt.

Så till er som gnäller:
Vad menar ni är villkoret för att en kultur ska ha "fallit"?
Vad är det egentligen som fattas i dagens kulturlandskap?
Vilket värde menar ni att detta hade för samhället som nu har försvunnit?

Tack för att du försöker räta upp diskussionen.

För att förtydliga. Min iakttagelse är att det inte längre finns någon offentlig intellektuell debatt och att det inte funnits sedan millennieskiftet. Min tes är att detta beror på den hårda PK-ism som drevs runt millennieskiftet där en av de bärande testerna var att "man är det kön som man känner sig som". Dels vände detta uppochned på könsstrukturen och dels kvävde den hårda åsiktskontrollen all debatt.

Jag saknar att det inte finns någon intellektuell debatt, men vad vet jag, den kanske var tvungen att dö av någon okänd anledning. Trådfrågan är alltså vad en sådan anledning skulle bestå av. Vad fanns det för orsaker till att den offentliga intellektuella debatten dog?

Det finns nästan bara skräp-och fulkultur numer. Vedervärdiga dokusåpor, asful pervokonst och negerbrunstig djungelmusik. Överallt matas främst unga med denna dynga. Det är inte utveckling utan avveckling och ett "race to the bottom".

Nu känns det ändå som att vi pratar om två helt olika saker i den här tråden, kulturlandskapet respektive det politiska landskapet. Men min begäran är väl oavsett precis lika relevant. Hur vore det om du - istället för att bara formulera lite ospecifikt gnäll om att "det finns ingen intellektuell debatt längre" - faktiskt konkretiserade vad det egentligen är du saknar i nuläget som du menar fanns förr?

Visst. Jag kan visserligen inte fatta att du själv inte ser det. Tidigare fanns det tidningar där idedebatt fördes, politisk debatt grundad i historien som spelade roll. Det fanns artiklar som man skulle ha läst för att hänga med. Det fanns även böcker man skulle ha läst och filmer man skulle ha sett.

Debatten var riktad mot det bildade borgerskapet. Alltså, det fanns en ambition i debatten om att hålla en hög nivå. Idag finns detta inte längre. Det finns nästan ingen politisk idedebatt. Det finns ingen kulturell idedebatt och det finns inga respekterade röster. Då fanns det en drös människor som hade en ställning och man respekterade dem för att man visste att de kunde göra sina röster hörda oftast med kvalitet. Detta är helt borta idag.

En annan tes jag har är att allt blivit gjort och det var därför debatten tystnade. Alla kulturella experiment har blivit gjorda och alla politiska experiment. Det kan ligga något i det också.

Vet inte om du är seriös eller inte?
Kollar du bara på dokusåpor, ser på pervers konst och lyssnar på djungelmusik?

Hela internet kryllar av musik, film och konst som människor för hundra år sedan bara hade kunnat drömma om. Internet har gett dig ett nästintill oändligt utbud av underhållning, musik och konst.
Nej, det är precis tvärtom.

Du är fortfarande jävligt vag. Några konkreta exempel hade förmodligen gjort mycket för att öka förståelsen.

Om du frågar mig har vi definitivt en levande debatt i dagens samhälle. Det är bara att öppna valfri dagstidning för att se exempel på detta. Vad är egentligen problemet här? Är det fel frågor som debatteras? Är det fel personer som får höras? På mycket av det du skriver låter det snarare som att du saknar vördnaden för auktoriteter, snarare än någon egenskap dessa auktoriteter faktiskt bidrog med.

Haha, så vi befinner oss i historiens slut alltså? Nej, jag är tveksam.

Idag har du både papperstidning med ledarsidor...
Internettidningar med debattforum
div. siter/ bloggar/ hemsidor etc. med politisk debatt/ artiklar etc.
facebook
Ständiga debattprogram på radio
Debattprogram på TV
tom twitter går idag sägas för en slags politisk debatt.en av världens mäktigaste män sitter som sagt och uttrycker sig via twitter.

Du har politisk konst/ teatrar/ film/ debattböcker
du har kulturpersonligheter som uttalar sig titt som tätt.
Du har partier/ div. andra politiska organisationer och lobbyverksamheter för olika frågor du kan gå med i.
Du har div. föreläsningar/ kulturprogram etc etc

och det du har är avsevärt fler människor som kan göra sig hörda i div ämnen idag än den betydligt mindre klick av män som hördes på 50-talet

Kan ditt problem månne vara att det idag finns för mycket så du vet inte vilken fot du ska stå på för att hänga med?

Ja, det kan vara det som är problemet. Jag gillade när det fanns några få dominerande medier där tungviktare kunde få utrymme. Nu finns inga tungviktare längre tyvärr och det kanske beror på bredden ibland medierna idag.

Visst, det finns även fördelar med hur det är idag. Det är till exempel lättare att ha en subjektiv inställning till världen idag.

Men ändå. Jag skulle nog gärna se att det fanns tungviktare och att dom kunde få en plattform. Det kan nog till och med vara farligt att det inte finns.

Sen tycker jag även vi ska ha ett statligt kulturkanon. Jag tycker det är trevligt om alla inte hela tiden sitter i sin egen kulturella bubbla utan man har några gemensamma referenser.

Det går nog att ordna detta om det inte finns en politisk vilja att inte ordna det.

Fast jag tror du har fel, tungviktarna finns. Gäller bara hitta var någonstans dessa sitter och kommunicerar och själv klara sålla agnarna från vetet.

Skillnaden från förr och idag är att det ställs avsevärt högre krav på respektive individ att klara detta sållande samt att man har en förmåga leta sig fram i mediedjungeln.
har man inte detta utan sitter kvar och förväntar sig att bli matad med "säkrad" föda som förr i världen så sitter man illa till.

Varför ha det komplicerat när man kan ha det enkelt? Det är mycket enklare då om tungviktarna stiger ut ur skuggorna och att vi har det mer som det var förr, eller hur? Också roligare.

Njae...

jag föredrar större tillgänglighet till flera åsikter/ kulturella verk än en liten klick gubbs.