Genom alla tider har det funnits en klass av kulturmän. Bärare av kulturen kan man säga. Från början handlade det om olika typer av riddare och munkar osv. Efterhand blev det så att alla i överklassen skulle ha en viss kulturell bildning. Givetvis var det inte alla som respekterade denna bildning och säkerligen hände det att kulturbevararna dog som flugor emellanåt. Men vanligtvis visste de nog vad de gav sig in på och tyckte det var värt det.
De senaste 30 åren har dock denna klass försvunnit helt utan ett spår. Detta kan naturligtvis inte endast skyllas på feminismen men feminismen har nog varit starkt bidragande. Det finns numera ingen respekterad röst i Sverige. Det har delvis med Internet att göra också och ändrade mediavanor. Tragiskt hursomhelst. Men jag tror framförallt det handlade om feminismen faktiskt och kvinnor som lät sig styras av fittan och ställde sig bakom kulturlösa män. Jag är inte säker på det men jag misstänker att det var så.
Numera lever vi i dystopin. Ett kalt kulturlandskap där ingen bryr sig om någonting. Inget får vara fint för det anses hota den krassa realismen. Inget får upphöjas över något annat så vi omges bara av en ström av skräp. Det finns inget som liknar intellektuell debatt och det har inte funnits på 30 år.
Visst, man får nu lov att istället romantisera dystopin istället. Le sneda leenden åt sjukdomen.
Men såhär i efterhand, var det feminismen som sänkte kulturen? Var det fittan? Var det hårdrocken? Var det Internet? Hade något kunnat göras annorlunda? Vad var det egentligen som hände?
De senaste 30 åren har dock denna klass försvunnit helt utan ett spår. Detta kan naturligtvis inte endast skyllas på feminismen men feminismen har nog varit starkt bidragande. Det finns numera ingen respekterad röst i Sverige. Det har delvis med Internet att göra också och ändrade mediavanor. Tragiskt hursomhelst. Men jag tror framförallt det handlade om feminismen faktiskt och kvinnor som lät sig styras av fittan och ställde sig bakom kulturlösa män. Jag är inte säker på det men jag misstänker att det var så.
Numera lever vi i dystopin. Ett kalt kulturlandskap där ingen bryr sig om någonting. Inget får vara fint för det anses hota den krassa realismen. Inget får upphöjas över något annat så vi omges bara av en ström av skräp. Det finns inget som liknar intellektuell debatt och det har inte funnits på 30 år.
Visst, man får nu lov att istället romantisera dystopin istället. Le sneda leenden åt sjukdomen.
Men såhär i efterhand, var det feminismen som sänkte kulturen? Var det fittan? Var det hårdrocken? Var det Internet? Hade något kunnat göras annorlunda? Vad var det egentligen som hände?