Skulle man kunna stå på stjärnor?

Men är det inte gravitationen som håller tillbaka expansionen? Det är ju när stjärnan fått slut på bränsle som den börjar expandera.

"Slut på bränsle" betyder inte här att stjärnan har blivit lättare och därmed fått lägre gravitation. Det som händer är att fusionerna (dvs sammanslagning av atomkärnor) i stjärnans centrum först gör slut på vätet som därmed blir helium. Helium kan kan också fusioneras och ge energi men det kräver högre temperatur och högre tryck i centrum. Samma högre temperatur och tryck gör då så att stjärnans yttre delar börjar svälla upp. När även helium tar slut kan det fortsätta fusionera ihop ännu tyngre atomkärnor etc vid allt högre temperaturer, men bara t o m järn. Kärnor som är tyngre än järn förlorar nämligen energi om de slås ihop. T ex uran och plutonium ger ju energi när de klyvs...

Ja, på en "utbrunnen" röd dvärgstjärna skulle du teoretiskt kunna stå. Men du får nog vänta rätt länge innan du kan göra den utflykten eftersom de brinner långsamt.

Det måste vara en troll fråga...

är du seriös våran sol är ingen stjärna det är en sol.

det roligaste, eller intressanta är att coronan är varmare alltså området runt solen är varmare än ytan.

Jag ger dig Wikipedia.. https://sv.wikipedia.org/wiki/Solen

Sol är alltså namnet på vår närmsta stjärna. Besöker du planeten Gliese 581c så heter deras stjärna istället Gliese 581.

Det råkar bara blivit så att namnet Sol nu även används synonymt med stjärna.

Du hånas av vissa " genier" här, men faktum är att det finns stjärnor ( bruna dvärgar) som är så små och kalla att man faktiskt kan stå på dem, så där fick alla hånarna så de teg, eller så är de så korkade att de inte kan tiga.

Så pass? Vad är det för tyngdacceleration, densitet och temperatur vid ytan på dessa då?

Vad hände. Detta forum brukar ju hålla relativt hög kvalité, men här måste ju något gått snett.


Om densiteten gör att vi kan stå på ytan (vilket jag antar att vi kan) så behöver vi nog bara definiera om "stå" lite grann. För det känns nog inte alltför skönt.

Egentligen skulle vi tala om ytans fasthet om det vore så att densiteten vid ytan är för låg så en människa sjunker ner i stjärnan. Man kan ju exempelvis stå på ett frigolitblock trots att det har mycket lägre densitet än ens kropp.

Om stjärnans yta däremot är en fluid (vilket gäller för solen) så kan vi inte stå där med hjälp av ytans fasthet men det skulle kunna gå om densiteten är väldigt mycket högre än människokroppens. Jag tänker om den är 1000 kg/dm³ eller så så sjunker fotsulorna bara ner en bit i ytan innan deplacementet gör att man inte sjunker längre och det skulle man kunna kalla att man står på ytan. Sjunker man ner till halsen så skulle jag inte säga att man kan stå på stjärnan.

Är tyngdaccelerationen 50 m/s² eller högre tvivlar jag på att någon skulle orka stå där även om ytans beskaffenhet skulle tillåta det.

Är strålningsintensiteten för hög så begränsar det tiden man kan stå där även om andra faktorer skulle tillåta detta stående.

Jo, så klart. Men jag tänkte att densiteten är rätt hög på döda stjärnor -> packat förhållande. Jg kan givetvis ha fel. Därav antar jag att man kan stå på ytan.
Sen är det antagligen rätt jobbigt.