Ett viktigt och berörande meddelande från UiS
Citat:
Ung i Sverige ger ett medelande till de som vill splittra i strejken:
När någon dödas så får alla ont i sitt hjärta. Alla blir ledsna och har samma sorg. Alla lider tillsammans. Det är vad som hänt idag i Afghanistan, det skedde en explosion i en moské i Kabul, och nu sörjer vi tillsammans. De flesta frågar oss hur det kom sig att vi började strejka och varför. Vi var tio stycken från början och nu är vi mer än 10 000 stycken. Alla har stöttat oss.
Strejkens syfte är att rädda människors liv, de som kom när gränserna var öppna. De som tog sig hela vägen hit 2015. Den viktigaste anlendingen till sittstrejken är att stoppa utvisingarna till Afghanistan. För att få en bättre morgondag så har ungdomarna förnedrat sig med att sitta på gatan i 20 dagar nu. Dessa människor hejar jag på, jag uppskattar dom. Jag är en människa och jag vill att ingen människa dödas. Jag pratar inte med bara en viss person eller grupp, jag pratar med människor. De som jämför sittstrejken med Ghandis kamp de påminner oss att vi vill rädda alla och inte bara en viss grupp i Afghanistan.
Varför gör vi oss själva illa? Hazarer dödas för att de är hazarer, men vi säger att ingen människa ska dödas på grung av sin identitet. Är jag inte Hazara? Har jag inte deltagit i några demonstrationer som bara handlade om Hazara? Det har publicerats på massor av källor hur diskriminerade hazarer är i hela världen. Nu vet hela världen det och varför de flesta flyktningar är hazara. Men samtidigt deporteras fortfarande hazara till Afghanistan, det spelar ingen roll att världen vet. Tänk efter, Afghanistan är inte säkert för någon!
Hjälp de som fått sitt tredje avslag som håller på att utvisas, tänk på dem. Kritisera inte sittstrejken. Kritisera inte ungdomarna. Kritisera inte så att tusentlas människor kommer deporteras. Utan att tveka säger jag inte pashton, inte hazara, inte tajik, inte ozbak, inte hondo, inte tork, inte baloch, utan alla - Afghanistan är inte säkert för någon! Utvisingarna ska stoppas.
20 dagar har vi varit här, om vi måste så sitter vi så länge som det behövs. Ni hat stått och skrikigt "Jag är inte Aghghan, jag är inte svensk, jag är människa", nu måste ni vara modiga och säga Jag är inte pashton, jag är inte hazara, jag är inte tajik, jag är människa. Främst är jag en människa, sen är jag en hazara och till mitt sista andetag kommer jag att stötta människor. Heja på mänskligheten!
