Citat:
Ursprungligen postat av
Herr Lindholm
Nej-nej-nej! Bara för att lederna är svaga relativt själva armarna och benen så betyder det inte att de går av bara så där. Rovdjur och asätare tar de segaste bitarna sist.
Om det är delar så har han styckat. Detta är ju i linje med att han sänker ubåten, allt blod utom det som skulle ha levrats fast kommer att sköljas bort.
Jo, det kan hända. Förr eller senare händer det i vatten rent allmänt, frågan är vilken tid det tar. Man behöver inte ens ta till rovdjur (även om det hjälper, s.a.s) utan vattnets mekaniska nötning kan ensamt räcka. Det är egentligen inte svårare än materialutmattning i metall, en vickande rörelse i en ström kommer slita och slita. I en levande kropp har kroppen inga problem med att laga den i samma takt som den slits, men i en död...
Igen, jag förstår inte varför detta skulle vara så svårt. Ingen påstår något i stil med att "efter 10 dagar är kroppen naturligt sönderdelad", likt de fån som tidigare minsann visste precis exakt hur lång tid det tar för en kropp att flyta upp, trots att detta också är föremål för en myriad parametrar och slumpens verk.
Självklart är det mer sannolikt att en naken kropp saknar lemmar efter en månad än att en påklädd kropp saknar det efter en vecka. Men vi rör oss inte vid fasta gränser här och 10 dagar, i rätt miljö, är "plenty". Det går liksom inte att hävda att en specifik parameter, t.ex. temperatur omöjliggör detta.
Är 10 dagar en kort tid? Tja, det är det nog, men jag har inte svårt att föreställa mig att det räcker gott och väl där det är strömt och om kroppen "begravts" med t.ex. tyngder på lemmar och bålen som flottör, etc. Kontentan är denna: vi kan inte dra slutsatser om styckning baserat på fyndet idag. Det måste få ta lite mer undersökningar än så. Under tiden kan ju folk spekulera i dessa synnerliga skäl som sagt, angående häktningen.
(Det kan också bero, åtminstone en smula, på hur lång tid det tar för individen att dö. Det finns nyare forskning på detta område som handlar om "thanatotranscriptomet", den uppreglering av proteinsyntes som sker vid döden. Speciellt gener som svarar på stress i cellen börjar uttrycka sig och det kan tänkas att proteinkompositionen i cellerna kan ha stor betydelse för kroppens sönderfall. Denna parentes ska ses som just en parentes - dvs jag spånar här.)