Ni som funderar på att köpa en innerstadslägenhet 2018 - Fundera över detta FÖRST

Fler och fler människor tar blancolån för att finansiera kontantinsatsen. Har för mig att den siffran ligger på 15 el 20 % av alla som köper bostad.

Så om priserna gick upp så pass mycket, vad skulle du göra då? Bo på gatan? Priserna fortsätter tills banken säger stopp.

Odling, råvaruproduktion, förnybara energikällor, el/mekaniker, hantverkare är säkra framtidsyrken. Automation och programmering kommer drabbas då industrin "nollställs" men är också the future.


Punkt 1-4 är mina observationer - men dessa tror jag att jag delar med många.

Ja, men har vi? Förstår folk att vi närmar oss "the reset"? Jag tror snarare att de flesta har inställningen att "Äsch, det här kommer gå fint - Oroa er inte".

När jag jobbade på Grev Turegatan bodde jag i Sollentuna. Gick utmärkt. (Borde dock köpt lägenhet istället för att lägga 10K på Taxi varje månad...)

Priserna kommer att gå ner. Det vet alla men ingen vet NÄR.

Det är dock inte folket i bostadsrättslägenheterna i innerstan som kommer drabbas utan det det är de som köpt svindyra lägenheter i närförorter. De kommer inte kunna ha råd att bo kvar ens när räntan går upp. Men då uppstår frågan; var fan ska de bo då? Det är tiomiljonerdollars frågan. Jag tror personligen staten kommer gå in då och rädda de på något sätt.

Det är inget speciellt med Stockholm men det är där de flesta kvalificerade jobb finns.

Universitetsstäder som Uppsala, Lund och Linköping erbjuder nog bättre livskvalitet än både Stockholm och landsbygden.

Rätt men ändå fel. Innerstadslgh kommer fortsätta uppåt de är fortfarande alldeles för billiga. Däremot förortslägenheter de kommer rasa i pris. Mark, skog och jordbruksfastigheter ja där ger jag dig rätt de är svinbilliga i ex Mälardalen, Vänern, Vättern området och det blir det nya guldet. Pga inflationen, klimatet, nya gröna energin kommer skog och åkermark bli hårdvaluta. Jag kollar faktiskt själv på en jordbruksfastighet med lite skog och mark nackdelen är att det kräver en del underhåll och jobb.

Jag önskar fler insåg som du TS att det finns goda år och hårda år, man hoppas på goda år och planerar för hårda år.

Andelen av de svenska hushållen som inte klarar ens en modest uppgång av räntorna är skrämmande hög.

Min gissning är att dessa personer kör en chicken-race-mentalitet och tänker att eftersom de är så många som försatt sig i denna situation så kommer de, när de hårda tiderna är här, att räddas av staten precis som staten visat sig villig att rädda bankerna tidigare.
Dessa bostadsägare anser sig nog som så många och så viktiga för ekonomin att staten inte har något annat val än att baila ut dem ur illa genomtänkta bolån.
Vad tror du?

Vild gissning från mig - Världens industriella motorer har luft kvar 2018 ut. Nya telefoner som kan det de kunde förra året, snabbare Internet, snålare bilar och nya delningstjänster a la Air BnB och Uber kommer vara några av drivkrafterna. Den sista punkten är givetvis både industriellt och statligt självmord men det är en föraning om vart vi är på väg. Detta inte sagt att 2018 kommer att bli bra - men 2 resor värre än 2017. 2019 kan vi döpa till "the year of ding dong". Har man jobb i stan kommer det att löna sig att HYRA före att köpa. Ja, det svider kanske nu MEN det finns inga prognoser med gott utfall som kan bära dessa bostadspriser.


Precis - Jordbruksfastigheter är idag grovt undervärderade och underskattade. De ger dig gratis mat. Det ger dig fri tillgång till vatten. De ger dig fri tillgång till råmaterial. Detta i generationer. Även en helt naken åkermark kan göras om till något kvalitativt på några år med lite handling och verktyg för att inte tala om den stressbefriande miljön.

Jag tror det är statusångest, flockmentalitet och girighet som driver priserna uppåt nu. Människor har numera helt negligerat riskerna, uppbackade av familj- och vänners beundrande "åhh" och "wow" när kontraktet väl är i hamn. När man spatserar ut på gatan känner man sig som man är "kungen" och att man har lyckats. Jag unnar alla människor den känslan och jag har inget nöje av att frånta dem deras vinnande känslor. Men bara en enkel betraktelse av världen - halvt summerat i min inledande post så bör man sakta inse att allt inte är bra för ett bostadsköp som pressar dina egna ekonomiska marginaler till bristningsgränsen.

Uppenbarligen har man i Sverige misslyckats med att lära sina medborgare om risk-analys och hur en sund hushållsbudget ser ut.

Du sätter fingret på en brist i din kalkyl.

Familj där vuxna pendlar in till innerstan och ska få ihop ett livspussel:
1, kanske 2 bilar 4000 sek / månad (?)
1, kanske 2 åkkort på 900 kr (?)
Taxiåkande några gånger i månaden 1000 sek / månad
Pendlingstid som alternativkostnad till att arbeta 2000 sek / månad

Å andra sidan innebär boendet utanför staden lägre bostadskostnader och lägre matpriser, dock har du redan berört det.

I vågskålen ligger kanske 8-10 tkr per månad i minskade kostnader för att bo i stan, detta helt utan hänsyn tagen till livskvalitet och personliga preferenser.

Som sidonotering kan jag säga att kollegorna som cyklar varje dag 2-3 mil till och från jobbet inte precis behöver gymkort eller är särskilt rundnätta. Så att arbeta i stan och cykla måste vara en sällsynt bra idé när det funkar.