Citat:
Jag har aldrig mördat någon uppsåtligen och jag har heller aldrig mördat någon i nödvärn, men jag kan föreställa mig att mitt samvete skulle se radikalt annorlunda ut från det ena till det andra. Hade jag mördat någon med uppsåt så hade jag försökt dölja mina spår så systematiskt och rationellt som möjligt i den mån jag kunnat. Hade jag agerat i nödvärn så hade jag snarare varit så behjälplig som möjlig för polis och rättsväsende eftersom jag anser mig haft både moralisk och juridisk rätt att med våld hindra henne från att förinta oss båda.
Jag tror det är lätt för oss att sitta här i lugn och ro och filosofera. I nödsituationer och om man har tagit livet av någon genom en olyckshändelse måste det vara en väldigt chockartad upplevelse för en icke-kriminell person. Svårt att säga hur var och en skulle reagera.
Jag vet exempelvis ett fall i USA där en författare dömdes till typ livstid för att hans fru hade hittats nedanför trappen med huvudskador. Han menade att hon hade ramlat men rätten dömde honom för mord och menade att skadorna inte kunnat uppstå genom fall. Många har kritiserat just det fallet eftersom han dömdes på så tunn bevisföring. Även många kändisar (Ronaldo, Michael Jackson) gör upp i godo med folk eftersom deras advokater ofta hänvisar till att man aldrig vet hur en jury dömer. Lättare att göra upp utanför domstolen med miljontals kronor och slippa en rättegång.
Tänk dig själv. Det finns inga vittnen till det som skett och det enda som finns är din redogörelse. En del kanske resonerar som så att det är bättre att dumpa kroppen och hitta på att man släppt av henne. Svårt att veta hur olika personer skulle reagera.
