Citat:
Jag håller helt med dig.
Samtidigt tror jag inte rättvisan med fortsatt god matro kan jämställa dem vad gäller skuld och ansvar och psykologi någon dag i veckan nånsin.
Det är klart att MR:s ev initiativförmåga och självständiga skuld och psyke måste utredas när målet är som det är. Men givet att vi accepterar att det är JM som haft ett "moget" motiv att tala om, haft makten över detta motiv (det är JM som avgör om MR ska kunna leva i sus o dus efter ett arv), och varit drivande i ett förlopp som sträcker sig över flera år, så är obalansen mellan de två ungefär lika uppenbar som åldersspannet. Han är en grabb utan något i något avseende och hon är mormor av anständig och ekonomiskt god familj med ett hägrande miljonarv. (Är de förresten fem generationer i livet i möllerfamijen?)
Så hade fru Möller varit totalt ren och utan den skuld som nu tilldömts henne hade hans utpekande av henne hållt vatten i ungefär fem minuter och tretti sekunder. Eller mer kortlivat än de misstankar som med automatik först riktades mot AM.
Resten är vad vi har, dvs hon förleder och bryter ner honom, vilket han svarar på, för annars skulle han sköta sin egen business och inse att hennes typ och rubbning är inget för honom.
Klart han kan beställa en flygresa hit o dit eller hitta till Statoil o tillbaka och ljuga till sig lite pengar, och ha lite bättre perioder, men det spelar ingen roll i det större: en kille som han lär knäckas och böjas och gå under i JM:s sällskap som det såg ut -- även om hon hade behandlat honom "väl". Med trackasserier och knark så är han en zombie eller i alla fall ett tomt skal på ett par månader. Fan otroligt så sett att han höll ut så länge.
Och då spelar det inte så stor roll vad han har trott och hört och tänkt för han lär glida med till det är dags att sätta honom i arbete, vad det nu gäller. Stämplingarna mot föräldrarna är i det ljuset bara artillerielden före stormningen.
Så från rättvisans håll, som jag ser det, kan de två aldrig hållas jämlikt skyldiga: klart brottets värde ska översättas i fängelsetid enligt konstens regler, men när de två vägs mot varandra så ska hon sitta i tusen år längre, inte minst som hon förött sin familj för århundraden, och försökt införa lagbokens värsta laglösheter bland saker som hör till barns och ungas fostran.
Men det befriar inte MR från ansvar, så kan vi inte ha det. Men de kan inte bedömas helt oberoende av varandra.
Sen har MR haft möjlighet och säkert det goda rådet att erkänna och bistå utredningen, vilket inte gäller för JM. Och ska därför behandlas i enlighet därmed (ja det gäller ju båda).
Kanske detta passar MR, så bra i så fall. Men de flesta som till äventyrs överväger mörda åt ngn annan har bättre ting för sig än att först sitta och mata tvillingar och sedan sitta 8-10 år i svenskt fängelse, så jag tror inte en ev. befarad eftergivlighet mot MR skapar några betydande ringar på vattnet heller.
MR är en stackare, JM är ett vidunder och ett svin.
Det är klart att MR:s ev initiativförmåga och självständiga skuld och psyke måste utredas när målet är som det är. Men givet att vi accepterar att det är JM som haft ett "moget" motiv att tala om, haft makten över detta motiv (det är JM som avgör om MR ska kunna leva i sus o dus efter ett arv), och varit drivande i ett förlopp som sträcker sig över flera år, så är obalansen mellan de två ungefär lika uppenbar som åldersspannet. Han är en grabb utan något i något avseende och hon är mormor av anständig och ekonomiskt god familj med ett hägrande miljonarv. (Är de förresten fem generationer i livet i möllerfamijen?)
Så hade fru Möller varit totalt ren och utan den skuld som nu tilldömts henne hade hans utpekande av henne hållt vatten i ungefär fem minuter och tretti sekunder. Eller mer kortlivat än de misstankar som med automatik först riktades mot AM.
Resten är vad vi har, dvs hon förleder och bryter ner honom, vilket han svarar på, för annars skulle han sköta sin egen business och inse att hennes typ och rubbning är inget för honom.
Klart han kan beställa en flygresa hit o dit eller hitta till Statoil o tillbaka och ljuga till sig lite pengar, och ha lite bättre perioder, men det spelar ingen roll i det större: en kille som han lär knäckas och böjas och gå under i JM:s sällskap som det såg ut -- även om hon hade behandlat honom "väl". Med trackasserier och knark så är han en zombie eller i alla fall ett tomt skal på ett par månader. Fan otroligt så sett att han höll ut så länge.
Och då spelar det inte så stor roll vad han har trott och hört och tänkt för han lär glida med till det är dags att sätta honom i arbete, vad det nu gäller. Stämplingarna mot föräldrarna är i det ljuset bara artillerielden före stormningen.
Så från rättvisans håll, som jag ser det, kan de två aldrig hållas jämlikt skyldiga: klart brottets värde ska översättas i fängelsetid enligt konstens regler, men när de två vägs mot varandra så ska hon sitta i tusen år längre, inte minst som hon förött sin familj för århundraden, och försökt införa lagbokens värsta laglösheter bland saker som hör till barns och ungas fostran.
Men det befriar inte MR från ansvar, så kan vi inte ha det. Men de kan inte bedömas helt oberoende av varandra.
Sen har MR haft möjlighet och säkert det goda rådet att erkänna och bistå utredningen, vilket inte gäller för JM. Och ska därför behandlas i enlighet därmed (ja det gäller ju båda).
Kanske detta passar MR, så bra i så fall. Men de flesta som till äventyrs överväger mörda åt ngn annan har bättre ting för sig än att först sitta och mata tvillingar och sedan sitta 8-10 år i svenskt fängelse, så jag tror inte en ev. befarad eftergivlighet mot MR skapar några betydande ringar på vattnet heller.
MR är en stackare, JM är ett vidunder och ett svin.
