Citat:
Ursprungligen postat av
jenlov
Håller med om att behandlingen av Lisbet var märklig, med särskilda villkor vid förhör, inte behöva närvara vid rekonstruktion m.m. Dock är steget enligt mig otroligt långt till att man ska misstänka henne för något. Men allt måste prövas. En av Björkman och Jeppsson, minns inte vem, tror sig ha hört Lisbet skrika något i stil med "Nej, vad gör du?!" (En av Björkman och Jeppsson uppfattade att Lisbet sade något utländskt, en uppfattade "nej vad gör du?", minns inte vem som uppfattade vad". Osäkerheten är uppenbarligen stor, men om vi antar att "nej vad gör du?!", är det riktiga, så skulle det kunna peka på att GM är någon hon känner, och som hon aldrig skulle kunna tänka sig skjuta hennes man. Då är frågan, vem i hela världen skulle hon skydda i 31 år, och begå mened. Jag kommer bara på två tänkbara alternativ:
1. Någon av sönerna. Möjligen också annan nära släkting, exempelvis en bror. (Har ingen aning om hon har/hade någon bror, bara spånar).
2. Hemlig älskare till henne själv.
Båda dessa teorier hör till kategorin tokteorier med god marginal. Och ser ingen annan som hon skulle skydda. Det kan invändas att hon skulle kunna mörkas om Palme på Sveavägen en fredagskväll pratat med någon som efter hans död skulle sätta honom i dålig dager. Frågan är bara vem, alla visste redan att han hade kontakter både i Sovjet och USA. Alla politiker har överläggningar med andra politiker och diplomater både i och utanför landet, både med sådana man i huvudsak håller med, och med sådana man i huvudsak inte håller med. Så jag har svårt att se någon som Palme pratade med som det behövde mörkas. På sin höjd kontroversillet, om Palme stämt möte med en ryss, sydafrikan eller någon från PKK, men inte till den grad att en statsministermördare behövt skyddas i 31 år, och att statsministerns fru skulle göra sig skyldig till mened.
Sedan, finns ju möjligheten, att hon själv var inblandad. Men för mycket talar emot det, främst givetvis att hon själv blev skjuten. Sedan hur hon var totalt chockad efteråt. I teorin kan det ju givetvis varit teater, men tror det är svårare än man kan tro att fejka hysterisk chock inför ett antal vittnen, varav en del är poliser och ambulanspersonal, som rimligtvis bör ha erfarenhet av att se chockade människor.
Så sammanfattningsvis, ja, håller med om att Lisbet beter sig underligt på många sätt. Men har ändå enormt svårt att se att hon vet något om mördaren som hon inte säger, allt som allt känns det för orimligt.
Jag kan presentera en annan teori som förklaring till varför Lisbet borde ha sett saker som hon inte vittnat om. Den kan kallas Fenedrinteorin.
Det sägs ibland att Olof Palme brukat amfetamin. T ex påstås Jan Myrdal - far till Janken, Palmes granne - sprida det mellan skål och vägg. Jag tror inte Jan sagt det offentligt. Låt oss för en stund anta att det var så och att Olof även efter 50 hade en relation till amfetaminpreparat. Under Olofs sista vinter var det långt mer stigmatiserande än 30 eller 20 år tidigare. Man kan tänka sig att Lisbet visste om att bruket fortfarande pågick, eller misstänkte det.
Någon gång blir det avbrott eller trassel i leveranskedjan. Det blir det alltid förr eller senare, det finns många olika anledningar. Olofs närmsta hanterare vägrar befatta sig med det, eller blir indisponibel av annan orsak? Någon i kedjan vill utnyttja situationen? Någon alldeles utanför kedjan vill utnyttja situationen? Ett möte sker på Sveavägens trottoar, något ena parten eller möjligen båda vet om i förväg. Både Olof och Lisbet identifierar vem eller vilken typ GM är, antingen utifrån vad han säger eller hur han ser ut. GM skjuter, möjligen på grund av den reaktion han får, men mer troligt för att han bestämt sig för mord i förväg. Detta förutsätter absolut inte att GM är en tjackis. Det är bara lite pikant att Inge M beskriver en kompetent tjackis.
För Lisbet är det omöjligt att beröra det som är tabu. Hon känner sig tvungen att lura omgivningen. Kanske lyckas hon till och med intala sig själv att det handlar om något annat än drogerna. Hellre Ustaša! Palmes olika grupper av övervakare misslyckas att förutse och förhindra mötet och mordet. De står alldeles utanför scenkanten och hör skotten. Deras olika chefer förstår vad som hänt och hamnar i ett djupt dilemma, liknande Lisbets.
En mordutredning som innefattar det centrala elementet att statsministern, ikonen Palme, handlar amfetamin, för eget bruk, på egen hand, skulle skada riket. Det skulle skada partiet. Det skulle skada personer i hans fd omgivning. Man tror att det skulle skada mer än ett ouppklarat mord. Det blir inte mindre besvärligt av att statsministern hade inofficiella beskyddare alldeles i närheten hela tiden, på hemligt uppdrag att övervaka honom. Till yttermera visso skulle väldigt många inte kunna tro på en mordutredning med denna förklaring överhuvudtaget. Sanningen blir en omöjlig lösning.
Bättre mörklägga vissa delar i väntan på mer acceptabla lösningar. Det skulle förklara en mängd underligheter i PU under alla dess spaningsledare. Det skulle förklara varför utredningen ser ut som en konspiration, där vissa är invigda och andra inte blir tillräckligt invigda, som Rolf Dahlgren, KG Svensson och Gösta Söderström.
Det är en vild teori bland andra. En ännu vildare variant är att man medvetet lät det hända. Det skulle förklara att Rolf Dahlgren beskriver en polismästare Holmér som kontrollerad och samlad under deras gemensamma mordkväll, även efter 23:22.