Varför hatar svenskar sina barn?

"Hatar sina barn..." Ja, det var sannerligen en helt ny definition av begreppet "att hata". Själv är jag övertygad om att den mänskliga varelsen saknar förmågan att "hata sina barn" (enligt gängse definition). Åtminstone så länge barnet är litet och under uppväxten. Tvärtom är jag övertygad om att den mänskliga varelsen äger en inneboende, nedärvd förmåga att ÄLSKA sina barn. Åtminstone så länge barnet är litet och under uppväxten. Att föräldrar lämnar bort sina barn på dagis, eller präglar dom med "let go - mentaliteten", har sålunda helt andra orsaker än att man skulle "hata sina barn". Så klart.

Svaret är att det nog är väldigt få som "hatar" sina barn.
Däremot så är många människor i nutiden så självupptagna att de prioriterar jobb och "sin tid" så högt att barnen försummas.
Frågeställningen är fel, frågan borde varit "varför älskar svenskar sig själva så mycket framför sina barn?" Eller nåt i den stilen.
Svaret på den frågan är djup, men den korta versionen är att vi lever i ett sjukt samhälle helt enkelt.
Sen är det bara en del av befolkningen som passar in på TS skräckscenario, de allra flesta är trots allt mycket bra föräldrar som ger sina barn mycket tid och kärlek.

Det hör inte till vanligheterna i Sverige att föräldrar slänger bort sina barn, att du tror det beror på din egen dysfunktionella uppväxt.

Att båda föräldrarna jobbar i många familjer är ofta av ekonomiska skäl. Det är ganska få jobb i Sverige som är så välbetalda att man med bara en lön kan försörja hela familjen enligt svensk standard och se till att också den hemmavarande föräldern klarar sig ekonomiskt i framtiden.

Vad får dig att tro att det ultimata för barn är en uppväxt med ansträngd ekonomi i en minimal lägenhet, utan mycket av det som deras kompisar får uppleva?

Personligen tycker jag en bra ekonomi har varit en enorm fördel under våra barns uppväxt, de har fått uppleva väldigt mycket som gör det lättare för dem att klara sig i livet, de mår bra och är trygga personer.

De föräldrar jag känner har ganska bra koll på näringslära och de ser det som en självklarhet att hjälpa barnen med skoluppgifter, men det är möjligt att du har en annan typ av människor i din umgängeskrets.

En stor del av alla tonåringar i Sverige har en egen mobil. Det innebär inte att föräldrarna tycker att barnen ska hålla käften utan att de vill att deras barn ska ha det som de flesta andra har, och att de ska kunna nås.

Att föräldrar försöker få sina barn att sova i egna sängar är för att de flesta sover bättre när de har utrymme och dessutom sysslar föräldrar med saker i sängen som barn inte bör involveras i, men barn kommer ofta ändå in i föräldrarnas rum på natten. Sex är en viktig del för att hålla förhållandet bra, så vill man att barnen ska få växa upp i en lycklig familj så är det klokt att bibehålla närheten och sexet med sin partner.

Det är en enorm skillnad på att vilja ha lite tid för sig själv och att vilja slippa sina barn, men innan du själv har barn så förstår du inte hur intensivt det kan vara. Föräldrar som mår bra har mycket lättare för att göra så att deras barn mår bra, och en överväldigande majoritet av alla föräldrar älskar sina barn och vill att de ska må bra.

Och många av dem lever på bidrag, som vi svenskar måste bekosta, genom att arbeta och betala skatt.

Min mamma var hemma, medan jag och mina syskon var små, och hon blev ofta kallad "lyxhustru". Jag har aldrig hört, att en invandrarkvinna,som stannar hemma med barnen, har blivit kallad det.

Jag har samma uppfattning

Exemplifiera gärna. Jag har säkert startat dödsdömda och understundom affekterade trådar men aldrig med det explicita syftet att trolla

Mm. Vissa får till och med ha pyjamasparty med sina 35-åriga kusiner innan de ens gått ut mellanstadiet.

I tonåren händer det att familjebanden stärks genom diverse friluftsaktiviteter, såsom simhopp. Eftersom många inte kan simma, kör man det omtänksamt nog från balkongen.

För oss svenskar med våra hoppande grodor kring midsommarstången låter det verkligen exotiskt och spännande.

Sen finns det ju dom, singelmammorna, som lägger ut en massa bilder, på instagram, på sitt "älskade" barn för att nästa dag lägga ut bilder på när hon festar utomlands. Vem älskar du mest egentligen om inte dig själv.

Har man egna barn vet man att börja dagis när dem är ett år är för tidigt, men efter 1,5 år är det grönt då börjar ungen klättra på väggarna och dagis är det bästa för alla inblandade.

Ungar som inte går på dagis stryker längst med väggarna, ber om ursäkt för sin egen jävla existens och håller alltid mamma i fickan som nån jälva prison-bitch, socialt missanpassade helt enkelt.

Dagis är bra grejer så ungen blir aktiverad, får lära sig normalt socialt beteende och leka med andra barn.

Hur hade TS tänkt att det ska gå till att vara hemma med ungen och aktivera den hela dagarna? Hur är det något bra för någon i familjen i verkligheten inte i din jävla fantasi? `
Förstår att du alltid hängde med dina föräldrar, sög din pappas kuk och badade med mamma tills i förra veckan, men de flesta här i världen mår bra av självständighet och mindre inavlade levnadsvillkor än du propagerar för.

Vuxna människor är inte gjorda för att göra ingenting, vuxna mår bra av att ha ett arbete, ett sammanhang. Barn mår bra av att få lära sig normalt socialt beteende och leka med andra barn. PUNKT.

Ni ser hur det blir på TS som bara umgåtts med sin harmynta mossa och pedofil fassa som sitter på flashback och gör trådar om hur folk hatar sina barn för att de jobbar.

Skicka era barn till dagis för DERAS skull men inte förrän de är mogna, 1,5 år då är det dags!!

Håller helt med dig, mina barn har också börjat på dagis runt 1,5-2-årsåldern, men framförallt för deras egna skull. Att få träffa barn i sin egna ålder och få lära sig socialt samspel. Jag skulle aldrig ha orken eller möjligheten att aktivera mina barn på det sättet. Fara och flyga mellan barnens vänner och samtidigt leka med dem, och också hinna städa och laga mat. Finns inte en chans till det.

Att sosse-Sverige har skapat ett samhälle som kräver att bägge föräldrarna arbetar om man inte vill bo i en 2:a och leva på nudlar och blodpudding varje dag är också en faktor som måste vägas in. Ingen mår bra av att leva under dålig ekonomi, inte barnen heller.

Svenskar hatar inte sina barn, men svenskar vill bli godkända av gruppen och svenskar som grupp är indoktrinerade att tro följande:

1. Man ska vara självständig och inte be släktingar om hjälp, därför är alla barn på förskola alltid

2. Man ska uppfostra barnen till att bli självständiga, därför är det ok att ha barnen på förskola hela dagarna, det anses nyttigt för barnen samtidigt som föräldrarna kan arbeta och tjäna pengar så de aldrig behöver be släktingar om hjälp, se punkt 1.

Be om hjälp från släktingar? För att de skall ta hand om mina barn? Medans jag gör vadå? Går till frisören och "hittar tid" för mig själv?

Jag känner igen din typ: du önskar att dina päron skall ta hand om dina ungar mer. Men hör och häpna: det var faktiskt du som valde att skaffa kids.

---
Det är så tråkigt när man skaffar barn och vill delegera bort lektid, ansvar och skötsel till någon annan. Dagis på semestern t.ex. Självupptagna människor.

Vi kanske skulle delegera bort föräldraskapet till någon annan människa som kan ta ansvar. Och så får de nöja sig med att träffa sina barn 1-2 ggr per vecka och betala för leksakerna.