Faller Sverige sönder pga den ökande korruptionen?

Tror verkligen att staten skall ta tillbaka mycket av kontrollen inom många områden. Marknaden funkar inte så bra inom kollektiva nyttigheter och här har statens reträtt och implementerandet av NPM bidragit till negativa effekter som bl.a. ökad risk för korruption. Motivet bakom införandet av NPM och allehanda avregleringar och rena privatiseringar var att öka effektiviteten men resultaten blev i många avseenden negativa.

En stark stat låter lite läskigt, snarare kanske man bör tala om en relevant stat. Åttiotalet hade en livlig diskussion om nyttan av att decentralisera, dvs. ge mer makt till de som berördes av besluten. Tyvärr så är det inte så bra när vi snackar om nationella kollektiva nyttigheter. Kommuner saknar t.ex. incitament för att skapa riktigt bra skola. De bryr sig inte om lärarförsörjning eller att utbilda eleverna till max. Alltför välutbildade elever drar från byn, pluggar på universitet och försvinner. Apotek hamnar där det finns en massa kunder och säljer idag en massa skit samtidigt som de mer sällsynta medicinerna blir dyra och svåråtkomliga. El, vårdcentraler, järnvägar, telefoni..... Samma sak. De privata utförarna eller företagen vill plocka russinen ur kakan och struntar i glesbygden eller förorten.

Så en relevant stat som har tagit tillbaka skolan och andra nationella kollektiva nyttigheter, som har en kraftfull och fristående kontrollfunktion är nog rätt väg att gå.

Sen tror jag att populist (missnöjes) partier som SD alltid dyker upp när politiken inte levererar. Den politiska snuttifieringen med partier som i mångt och mycket liknar varandra och håller på med målgruppstänkande gör att många inte tycker att politiken levererar. Ett parti som SD står i kontrast till de andra partierna då de fokuserar på flyktinginvandringen som upplevs som ett hot mot det svenska. Det är ett underbetyg till de andra partierna som inte fångar upp oron att sverige är på väg åt fel håll. Vi har länge varit på väg mot en extrem form av minoritetstillvänd politik (identitetspolitik) som i sin mest extrema form innebär att varje medborgare bara representerar sig själv och att majoritetsbeslut inte accepteras då det handlar om majoritetens förtryck av minoriteter. Att uppnå den ideliska mixen av minoriteter och könstillhörigheter är idag viktigt för partierna. Men här ligger också en fara då demokratiska beslut som tas där inte den egna minoriteten håller med underkänns. Här skulle det behövas en mer relevant stat som har förmågan att ta tag i problem på relevant nivå och kanske lite mer nationalism också.

Jag tror inte att det räcker med en ökad tröghet i det politiska beslutsfattandet idag. Staten behöver bli mer relevant och NPM behöver reduceras. Truman hade en favoritfras "The buck stops here" som innebar att man måste ta ansvar för de beslut som fattas. Idag är det lite si och så med ansvarstagandet. Politiker eller tjänstemän behöver inte ta ansvar för beslut som fattas vilket leder till politikerförakt. Här har vi nog också en anledning till att det går så bra för SD i opinionsundersökningar. Politiken har skämt bort sig själv för länge med partistöd och brist på ansvarstagande under allt för lång tid. SD framstår som outsiders med fokus på att lösa verkliga problem. Så de andra partierna behöver skärpa till sig och börja leverera. Annars får vi en elitdemokrati där politiken och det privata gifter sig och myglar bort vår gemensamma välfärd.

Tillbaka efter en skön semester.

En relevant stat låter rimligt, men relevant för vem/vilka?

Jag tror absolut att staten, eller EU, kan ta större plats för att kontrollera att lagar och förordningar följs. Därmed inte sagt att jag är för en polisstat, utan jag menar att kontrollerna måste bli effektivare och oberoende, och då tror jag att kontrollerna ska ske i statens/EU:s regi och i första hand för de samhällsnyttiga funktionerna och då spelar det ingen roll om funktionerna utförs i statlig eller privat regi.

Gränsdragningen för vad staten ska driva eller inte driva är inte helt enkel att göra. Den diskussionen hör vi hela tiden i de politiska debatterna, dvs vinster i välfärdsdebatten, och den är absolut nödvändig att föra.

Jag funderar då på om korruptionen skulle vara mindre utbredd i ett annat politiskt system? Tänker på gamla öststaterna, regimerna i Afrika, Sydamerika osv.
Nu är det egentligen inte jämförbart då jag tror att korruptionen har en lite annan karaktär i demokratier jämfört med diktaturer.

De flesta statsvetarforskare som känner till förvaltning väl vet att kommun i mycket högre grad än stat och landsting är sårbara för korruption, i synnerhet i direktupphandlingar, det pekar forskning på iallafall.

Ifall ni vill gå in djupare kan jag rekommendera Gissur Erlingsson forskare på Linköping universitet som håller i institutet för kommunstudier samt forskning av Staffan Andersson från Linnéuniversitet.

Att det förekommer oegentligheter vid direktupphandlingar är givet och för att konstatera det behövs inga forskarrapporter.
Frågan är varför man inte utvecklar starkare kontrollfunktioner, när informationen om missförhållanden är tillgänglig i bland annat forskarrapporter?
Det handlar om att ta politiska beslut och att genomföra dem.

Som jag har förstått det är det en balansgång att ha en effektiv förvaltning som inte är bakbunden av massa regleringar eller tjänstemän som inte kan utföra sina uppdrag korrekt eller effektivt med anledning av de blir paranoida av att göra fel därav bli straffade.
Gungbrädan du har då är Intern/extern kontroll/granskning - Effektiv förvaltning.

Du skriver om självklarheter som tagen ur en skolbok.
Själv skulle jag inte använda ordet paranoia, utan snarare rädsla/osäkerhet.
För övrigt så är det nog korrekt som du skriver, men vill flagga lite för dåliga kulturer. Dvs där man bestraffas för att ha gjort ett misstag eller fel. Det är högst mänskligt att begå misstag ibland och det ska inte bestraffas. Däremot ska man hudflängas om man är inblandad i korruption, men det är en helt annan sak.

Intressant artikel i ämnet kopplat till Almedalen.
Jag tycker media har blivit lite mer på hugget i de här frågorna på senare tid, det är bra.

http://www.aftonbladet.se/debatt/a/3nzJ9/konsulter-i-ormgropar-sanker-var-demokrati

Vilken grund skulle det vara?

Det moderna Sveriges kan man säga grundades i början på 1900-talet då det var en liten klick oligarker som styrde och förtryckte landets befolkning. Därefter kom Socialdemokraterna till makten som ett svar på missförhållandena år 1936 och hade makten ensam och oavbrutet fram till år 1976 (enpartistat). Varken Sverige eller något annat land inom den så kallade "Västvärlden" har något demokratiarv utan härstammar från ultradiktaturen Rommarriket. Det är anledningen till att Västvärlden bara har varit framgångsrik när det är diktatur (tänk Vatikanens 1000 år vid makten)

Sverige är extremt korrupt idag och har alltid varit. Det är ett fåtal oligarker som styr där Wallenbergarna är i toppen.

De 4 grundlagarna, där all offentlig makt utgår från folket där Riksdagen är folkets företrädare - Regeringsformen.
Det är grundbulten i demokratin i Sverige.

Kanske vi närmar oss en diskussion om hur landet styrdes förr, och att de strukturerna fortfarande lever kvar?
De 4 stånden, Adel-präster-borgare-bönder......är det möjligen så vi ska betrakta Sverige 2017?

Du har viktiga poänger i ditt inlägg, lite kortfattat men budskapet går fram.
Vilka är de övriga "oligarkerna"?

Därtill måste läggas alla tjänstemän som inte ens förstått att de tagit en muta.
Någon golfrunda, en trevlig lunch osv

Man blir inte mutad av en affärslunch. Det är sådana här villfarelser media sprider ut.

Skatteverket har nyligen beslutat att luncher, middagar etc inte är avdragsgilla. Nåt slags panikdrag inför komm.., socialisterna.

Nåväl, som företagare kan jag köpa det. Jag vill ha enkla regelverk som jag kan förhålla mig till. Att bjuda nån jag vill prata med på lunch för nånstans mellan 95 och 135 spänn (08) kan aldrig betraktas som en muta. Punkt.

Synd bara att inte makten utgår ifrån folket i Sverige. Om så hade varit hade aldrig massinvandringen ens inträffat Sverige en demokrati, tillåt mig hånle.