Faller Sverige sönder pga den ökande korruptionen?

Det finns ju förespråkare för medborgarlön och det är en intressant tanke i allmänhet. Om det skulle bidra till minskad korruption är jag lite tveksam till, men däremot tror jag att det skulle kunna hjälpa till att öka rörligheten på arbetsmarknaden.


Du tänker att det blir på motsvarande sätt som när man upphandlar byggentreprenader där beställaren kan få någonting vid sidan av affären?
Kan det rent av vara en av drivkrafterna till att vilja privatisera, eller är skälet till privatisering helt enkelt att man bara vill effektivisera verksamheter?

Privatisering har ju flera fördelar för politik och förvaltning. Dels så slipper man arbetsgivaransvar och den dåliga stämning som visselblåsare och kritiker för med sig. Sen kan man dra fram valfrihetsargumentet. Sen kan man hävda att det blir effektivare (trots att erfarenheten visar att det blir tvärt om. Sen blir det precis som du säger, lättare att ge något vid sidan om. Det finns ett bra exempel några trådar ner på professorerna på Karolinska som smusslar undan pengar genom att anlita en anhörigs bolag för att utföra hittepåtjänster.

Sen har vi hela problemet med att politiker och andra utsätts för påverkan från vinst-i- välfärdskomplexet. Göran Hägglund och Filippa Reinfeldt till Aleris, Pagrotsky till Avanza, Jan Nygren till Saab, Maud Olofsson och göran Persson blev div. styrelseproffs och Gunnar Axén blev nyligen rekryterad till skandalfondbolaget Allra för att prata snällt om premiepensionssystemet. Widar Andersson, redaktör på Folkbladet har sedan länge kontakter med privatskoleindustrin. Dessa är bara en bråkdel.

Alla dessa politiker skall nu representera den sidan som vill suga det allmänna på pengar. Det är i Sverige helt lagligt. Det finns ingen karenstid. Svenskt Näringsliv har till och med nåt som heter Sällskapet Politik och Näringsliv (SPN), en sorts traineeverksamhet för hur folk från näringslivet raggar upp politiker.

Så näringslivet har varit otroligt duktiga på att finna vägar att se till att våra allmänna medel hamnar i privata fickor. Dels på helt olagliga sätt, men genom att påverka politiken att köpa NPM-tänkande så har man funnit vägar att helt på laglig väg få det allmänna att bekosta verksamheter som dränerar de offentliga finanserna på pengar genom välfärdsindustrin. Politikerna tjänar på det genom att de får en del av kakan, så i praktiken har delar av politiken och delar av näringslivet gått samman om att roffa åt sig.

Hur kommer det sig att vi i allt ståhej över terrorbrottet inte snabbt får se Riksrätt anordnas mot alla de Politruker som med öppna ögon har arrangerat Sverige till att bli en långdragen "krigsskådeplats"???
Där importerade galningar i all oändlighet skall tillåtas att förstöra livsrummet för infödda svenskar m.fl.

När det sammanställs så blir mönstret tydligt.

SPN har jag inte hört talas om, vad kan mer sägas om det?


Det är just det som är skrämmande, att det verkar vara organiserat från den allra högsta nivån i samhället.

Vad krävs för att förändra detta? En ny form av demokrati? En mer oberoende media?
Hur långt kommer det att gå innan folk på allvar börjar reagera/agera och vad kommer att hända när/om proppen går ur?

Eller kommer Sverige att närma sig diktatur för att folket måste kontrolleras för att försvara korruptionskulturen?
Det kanske är viktigare att värna det än att hitta terrorister, och att man egentligen använder terrorhotet som förevändning för ökad övervakningen av samhället?
Är det därför visselblåsare är de som blir straffade?

Det är intressanta frågeställningar som är värt att reflektera över.
Jag har nästan bara frågor och inga bra svar, det är komplext.

Det finns lite info om SPN på Sn´s hemsida. Grejen är att politiken verkar ha tappat kontakten med väljarna och börjar smälta ihop med de inflytelserika. Politiken sluter sig mer och mer, politiker mediatränas och satsar på att vinna val inte tack vare en bra politik utan genom att behandla valmanskåren som en marknad som det gäller att erövra andelar av. Jag snackade med en riksdagsjournalist för ett tag sedan och han menar att det idag är i stort sett omöjligt att få ett svar på en enkel fråga av en riksdagsledamot. Allt mer handlar om taktik och utspel.

Tack vare partistöd och höga ersättningar till riksdagsledamöter så behöver de inte bry sig så mycket om vad folket tycker. Det viktiga är att ställa upp på partiets linje. Sen så saknar fler och fler politiker erfarenhet från riktig jobb utan de går vägen genom ungdomsförbunden. Det gör att de inte har kontakt med folk utanför den politiska sfären. Tror inte att det handlar om att det finns en speciell plan utan att vi efter ha levat så länge i sossesverige var sugna på något nytt. Enter NPM och nyliberalism. Med det systemet kom som sagt helt nya möjligheter för politiker att berika sig på skattepengar som förstärkte alliansen Näringsliv- stat med vinster i välfärden som kontaktyta.

Ett bevis på att politiken har distanserat sig från väljarna är väl den totala otakten i vinster i välfärdsdebatten som politiken marscherar i.

Hur ser framtiden ut? Vi kan väl hoppas att pendeln svänger tillbaka från det nyliberala/ NPM orienterade till något lite mer vettigt utan att för den delen gå hela vägen tillbaka till sossesverige. Avståndet politik- väljare behövs överbryggas på något sätt. En början vore väl att reducera partistödet och tvinga partier att redovisa varifrån de får stöd. Karensregler för politiker måste införas. Allmänintresset inom politiken måste stärkas och likaså inslaget av personval. Vinster i välfärden måste bort. En fri press är otroligt viktig. Den tredje statsmakten är idag viktigare än någonsin när t.o.m. riksrevisionen myglar hej vilt. Men ffa måste vi väljare bli lite mer kritiska och inte bara snacka om att allt är invandrarnas fel. Det kanske känns bra att hitta en syndabock men det löser inte de grundläggande problemen.

SPN verkar vid första anblicken inte vara så suspekt, men jag förstår problematiken. Lobbyisterna påverkan på politiken är stor och vems ärenden de går är nog inte alltid helt tydligt kan jag tänka mig. Ser att de verkar vara en viktig aktör vid Almedalsveckan som mer och mer börjar likna en bastuklubb där de faktiska besluten fattas.

Är inte riksdagsledamöter bara knapptryckare i Riksdagen? Gud nåde den som går utanför partilinjen och trycker "fel". Fort blir de persona non grata och kan se sin riksdagsplats ryka vid nästkommande val. Inte mycket till demokrati. Mao har jag samma uppfattning som du, att det bara är taktik och utspel i politiken som helt saknar ideologiska debatter och politiska idéer.

De vågar nog inte ha så många egna åsikter, särskilt inte till journalister, om de inte tillhör den innersta partikärnan som känner till strategierna. Det är väl samma mekanismer på en arbetsplats, där anställda inte får ha en avvikande uppfattning, än mindre uttrycka den, än den ledningen står för?

Hur tänker du om att ett reducerat partistöd skulle motverka utvecklingen? Finns inte en risk att partierna blir allt mer korrumperade i jakt på ekonomiska medel om de statliga stöden minskar?
Införa karensregler, ja. Ökat allmänintresse för politiken, ja. Inga vinster i välfärden, ja om man kan garantera att skattepengarna används effektivt där de gör mest nytta. Det ser jag inte helt tydligt idag.

Partiernas listor utgör ju ett effektivt filter för avvikande uppfattningar, så en högre grad av personval (i någon form) kanske skulle kunna öppna upp lite. Baksidan blir väl, likt USA, att den som har största plånboken vinner?


Fetat, håller med till 100%.

Vi behöver en fri press, den tredje statsmakten som du säger.
Tyvärr blir medielandet allt svårare att förlita sig på då det är så mycket desinformation som flödar på diverse medier. Det ställer höga krav på mottagarna.

Om jag summerar så känns det som att uppfattningen är att demokratin måste utvecklas om vi ska komma tillrätta med korruptionen, och bättre granskning av makten? Hur det ska göras är den svåra frågan, men en viktig del i det kan vara att riksdagsledamöterna ska spegla medborgarna i samhället i stort?

Finns det skäl att diskutera hur Riksdagen är organiserad med utskott och nämnder och vilken effekten skulle bli om man separerade den lagstiftande verksamhet från den operativa verksamheten (budgetarbetet)?
Frågan är inte genomtänkt utan jag slänger ut den lite på måfå (fick feeling).

Syndikalisterna vet jag inte mycket om, men fackliga frågor handlar i stort om lagstiftningen på arbetsmarknaden. Det vill säga att vi ska ha schyssta villkor i de avtal vi sluter med arbetsgivaren. Tyvärr så har fackföreningarna förlorat sitt existensberättigande då de inte längre tillvaratar sina medlemmars intressen (deras arbetsgivare).

En gång i tiden fanns folk som kämpade in i döden för strejkrätten
Och likt idag så förekom desinformation.

http://www.adalen1931.se/skotten2.html

Tanken med att ta bort partistödet är att tvinga partierna och framför allt politikerna närmare sina väljare. Förr i tiden var partierna beroende av partimedlemmar för att kunna ha inkomster till kampanjer. Idag kan de vara proffspolitiker från ganska tidig ålder. Jag känner många politiker som aldrig haft ett jobb. De har gått från gymnasiet till en högskoleutbildning (gärna inom juridik) som de avslutat eller hoppat av för att börja "jobba" politiskt. Då får vi en stor kader som kan försörja sig på politiken trots att de inte är riksdagspolitiker. Den här kadern blir insocialiserad i en sorts vulgärpolitik där "målgruppstänkande" och "kundorientering" blir normen. Naturligtvis blir dessa extra intressanta för organisationer och näringsliv som ser framtidens toppolitiker. Proffspolitikerna blir också extra mottagliga för påverkan i och med att de aldrig får ett fäste på arbetsmarknaden. De har helt enkelt satt allt på ett kort och blir beroende av politiken som sin livsinkomst vilket gör det självklart att de försöker utnyttja sina kontakter och hållhakar när de åker ur riksdagen eller förlorar sina kommunala/ landstingsuppdrag.

Det möjliggör också ett ständigt kampanjande. Vi ser idag hur partierna konstant är på sociala medier och kampanjar om allt möjligt vilket gör valmanskåren uttröttad och likgiltig.

Så, bort med partistödet. Det föder en osund kultur.

Riksdagen stiftar lagar i Sverige och Regeringen lägger förslag till budget samt genomför riksdagens beslut. Det är väl en ganska bra ordning egentligen men vi har en svag kontrollmakt. Riksrevisionen har vi sett ett skräckexempel på hur det går till när rekryteringen dit inte går rätt till. Jag vet inte direkt hur rekryteringen av riksrevisorer borde gå till men de bör nog inte plockas från den politiska sfären utan vara helt oberoende. KU är ett skämt. Många länder har ju författningsdomstolar och det kan ju vara något för Sverige också. Det gäller att bygga in så mycket öppenhet och granskningsmöjligheter som möjligt i systemet.

Jag köper både din argumentation och slutsats gällande partistödet, jag har ingen bättre analys eller erfarenhet av det du beskriver.
Att politiker av idag inte längre är lärare, gruvarbetare, ingenjör, sjuksköterska, pizzabagare, byggarbetare, ekonom....o.sv. visar, precis som du säger, att riksdagen inte längre är en spegling av samhället. Att vi har en statsminister som är svetsare (jag gör ingen värdering av det) visar å andra sidan att det finns en viss bredd i representationen. Han satt iof sig inte i Riksdagen utan blev plockad från LO som partiledare som sedan vann valet. Det kanske snarare är ett symptom på att Riksdagen inte har rätt mix av människor, att man måste gå utanför riksdagens väggar för att hitta rätt politiker för att vinna röster?

Eftersom Riksrevisionen och KU inte har den självständiga funktionen som det är tänkt de ska ha, så finns det starka skäl att åtminstone göra en nulägesanalys och beskriva ett börläge. Ser man därefter att systemet inte klarar av att komma till börläget så måste ju hela strukturen förändras.

I inlägg 11 refererade jag till en artikel från 2012, som föreslår 7 punkter för att motverka korruption. En av punkterna handlade om öppenhet och insyn i rekryteringsprocessen till högre poster.

Jag tror att det är väldigt viktigt att politiker har arbetslivserfarenhet. Stefan Löfvén verkar vara en vettig person som har gott om verklighetsbaserad erfarenhet till skillnad från AKB, Lööf och Busch- Thor som är 100% broilers. Folk som bara håller på med politik är mer sårbara för mygel tror jag.

En annan grej som är lite speciell med Sveriges politik är att representationstanken är väldigt stark. Alla grupper och särintressen skall vara representerade. Men vem skall representera Sverige? Att lobbygrupper och särintressen får härja fritt är en svaghet som är en central tanke i Sveriges politik och som gör systemet mer sårbart för mygel. Vi ser också att statens roll tonats ned sedan sossarnas och folkhemmets nedmontering inleddes i slutet av -80 talet. Istället har NPM systemet förskjutit makten till företagen och lokalpolitiken vilket lett till att känslan att representera hela Sverige försvagats. Idag representerar grupper sig själva och politiken uppvaktar särintressena för att vinna val ungefär som Colgate raggar målgrupper och potentiella konsumenter.

vv definiera "sönder"...

Absolut är det viktigt att vi har politiker med arbetslivserfarenhet som kan relatera till det verkliga livet.

En stark stat som motverkar korruptionen kan vara en framkomlig väg. Det förutsätter att de demokratiska processerna är väl utvecklade och fungerar på ett bra sätt. Jag kan inte helt enkelt sätta likhetstecken mellan en stark stat och ett demokratiskt samhälle, men det blir lite av en paradox då jag förstår att förutsättningen för en utvecklad demokrati är att ha en stark stat.

Forskning från Göteborgs universitet tyder på att ökad korruption ger populistpartier större valframgångar.
Det blir ytterligare en paradox i diskussionen, att populistpartier fullt ut utnyttjar de demokratiska spelreglerna för att nå makt, medan deras framgångar förutsätter att demokratin urvattnas.

http://www.gu.se/omuniversitetet/aktuellt/nyheter/detalj//starka-samband-mellan-korruption-och-valframgangar-for-populistiska-partier.cid1434424


En annan fundering kring statens roll och införandet av NPM, är det inte sossarna i huvudsak som drivit den utvecklingen historiskt?
Under -80 talet började avregleringen (den var nödvändig) och "marknaden" gjorde sitt intåg och jag tror mig förstå att detta drevs av bland annat Kjell-Olof Feldt. Han har dock senare gjort avbön, i en del, och sagt att de gjorde fel gällande de fria skolvalen. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/kjell-olof-feldt-det-var-fel-att-infora-fritt-skolval

Är återinförande av regleringar lösningen?

Kanske till viss del, men jag tror det kan vara tillräckligt effektivt att införa "tröghet" i beslutsfattande och ekonomiska transaktioner.
Tröghet i beslut så att de demokratiska processerna hinner med, och tröghet i transaktioner så att rätt åtgärder hinner utföras vid ekonomiska oegentligheter. Kapital färdas alltför snabbt och gränslöst idag.