Säger ni "Ni" ?

Läroverk eller folkskola?

Jag har inte sett filmen så jag vet inte riktigt, det kanske är två olika skolor.

Börjar inte det där bli en ganska tröttsam dogm eller myt i tråd efter tråd?

http://i68.tinypic.com/1zeffp2.jpg
http://i66.tinypic.com/28ip3zo.jpg

Hade verkligen Albert E. sämre koll på sin samtid än vad flashbackare har ~100 år senare?

Notera att jag inte påstår att inte tredjepersonstilltal (med titel, civilstånd eller liknande) var vanligt. Att man inte kunde varva med "Ni" utan att folk svimmade av chock är dock rent trams.

Länsrättsnotarien!! Kan ni, eh ... jag menar länsrättsnotarien skynda sig? Jag håller på att drunkna, förstår länsrättsnotarien.

Frågan är hur mycket de där skämtteckningarna säger om faktiskt titelbruk. Perry Ahlgren har ju i sin avhandling om niandet påvisat att filmen påtagligt överdrev niande jämfört med verkligheten. Man kan fråga sig om också andra typer av fiktion gjorde det av liknande skäl. Sen är ju just de där situationerna rätt konstruerade, och man kan fråga sig vilken verklighet de egentligen skulle återspegla.

Det är alldeles riktigt att ni som uppföljartilltal efter ett inledande tilltal med konventionellt titelbruk var mindre kontroversiellt än att bara nia på från början. Men fortfarande för väldigt många avsändare och mottagare såpass kontroversiellt att man hellre körde helt tilltalslöst (Typ Går det bra om...)

De säger inte ett smack om "faktiskt titelbruk" och det var inte heller syftet. Det finns massvis med teckningar med rent titelbruk, massvis teckningar med blandat niande och titelbruk samt massvis teckningar med rent ni-ande. (Samt givetvis duande och all möjligt annat.)

Jag valde två ur den senare kategorin för att illustrera att det liksom inte bara finns två alternativ att ständigt älta kring som många verkar tro.

A. Förr niade alla utom barn varandra och det ansågs superduperfint.
B. Förr var det fullkomligt otänkbart att nia annat än tjänstefolk och butiksbiträden


Över- och medelklass reste även förr i tiden. De kunde också främmande språk. Det blir ju då ganska orimligt att tro att de var fullkomligt immuna mot påverkan från niandet i tyskan, franskan, ryskan osv.

Sen ska man ju, i ärlighetens namn, inte glömma att det finns goda anledningar att tro även titelbruk kan ha överdrivits i film, teater, roliga historier, skämtteckningar osv.

Dels ger det tittaren/lyssnaren/läsaren snabb och värdefull information om vem som är vem. Dels ger det ofta en extra komisk touch.

Tyskan hade förr samma tilltal i tredje person som svenskan. Det är därifrån svenskan har fått sitt tilltal i tredje person. Jag är inte riktigt säker på när Sie slog igenom helt och hållet, men i vissa konservativa kretsar kan det ha slagit igenom så sent som mellan slutet av första världskriget och början av 1930-talet. Nazisterna tyckte faktiskt rätt illa om högtravande titlar och tillkrånglat tilltal, så de sista resterna av äldre tilltal lär ha försvunnit då.

På berlindialekt kan man fortfarande tilltala i tredje person. Exempel från tyska Wiki: „Hatter denn ooch’n jült’jen Faahohsweis?“ („Hat er denn auch einen gültigen Fahrausweis?“)

Detta med att tilltala föräldrar med förnamn, som var vanligt på 70-talet, kommer tydligen också från tyskan. Det visste jag faktiskt inte.

Fast är inte tredjepersonstilltal så trivialt att det alltid finns i varierande grad snarare än att det måste komma någonstans ifrån?

Till och med på engelska där det oftast är svårt att utlämna "you" så går det ju ibland.


Would Madam like some tea?

How is Her Majesty today?

Precis som Swimp antydde är niandet absolut en klassmarkör för lågt kulturellt kapital. Detta kan jag konstatera efter att ha sommarjobbat som kundtjänstmedarberare. En del av dem som niar, framför allt första generationens invandrare, gör det för att de inte riktigt förstår svensk kultur och kanske blandar ihop svenskans regler med hur man gör på andra europeiska språk, medan svenskar av alla åldrar från arbetarklassen gör det av ren okunnighet.

Jag försökte lite diskret fråga svenskarna hur det kom sig att de niade kunder. Jag gav dem min syn på saken: det är inte artigt, och det låter konstlat. Det vägrade de att gå med på.

Det stämmer bra med hur det ser ut. Jag fick ett samtal häromveckan från en kundtjänstanställd förmodad invandrarbakgrund och född i Sverige. Hon envisades med att tilltala mig »Ni« varpå jag frågade varför. Jag fick då svaret att det är ett artigt och finare sätt att tilltala äldre och obekanta. Jag bad då att inte bli tilltalad på detta markerande sätt, men fick inget gehör.

Jag avslutade då samtalet genom att »nia« tillbaka:

- Ni och jag ser helt uppenbart olika på vad som är artigt och fint. Ni kan lägga på nu för det gör jag.

Det händer att jag blir niad av ungdomar. Det struntar jag i. I Tyskland skulle de flesta någorlunda väluppfostrade människor kalla mig Sie.

Jag bor inte i Tyskland.