Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Ja det håller jag med om, om jag förstått dig rätt. Menar du alltså att naturforskare ibland benämner populationer som två olika arter trots att dom kan få avkomma med varandra, och detta är felaktigt enligt den rätta definitionen av vad en art är?
Fast jag har diskuterat detta med andra, och dom har haft olika åsikter. Ibland är en art dom fysiologiska skillnaderna, ibland har det varit möjligheten till avkomma, och ibland har det handlat om skillnader i DNA.
Jag tycker man borde bestämma sig så att man diskuterar under samma premisser.
Den vetenskapliga definitionen av en art är glasklar och entydig: om en hane och en hona kan få fertil avkomma med varandra tillhör de samma art, annars inte.
Sedan finns det praktiska problem som gör att man inte alltid kan testa det. Hur korsar man en kaskelott med en blåval? Insemination?

Antalet korsningar som måste göras kan också vara oöverstigligt. Det finns åtminstone 400 000 skalbaggsarter beskrivna. För att testa om de alla verkligen är olika arter måste man göra 400 000 x 400 000 = 160 miljarder olika korsningar.
Därför tittar biologer ofta i stället på genetiska skillnader när de försöker avgöra om två individer tillhör olika arter. Detta leder ofta rätt eftersom populationer vars individer inte längre kan para sig divergerar genetiskt på grund av att olika mutationer fixeras i de två populationerna.
Den moderna gentekniken har som jag påpekade gjort det här mycket enklare. Genom att sekvensera genomet från två olika individer kan man med ganska stor sannolikhet avgöra om de tillhör olika arter. Men den formella definitionen av art är fortfarande om avkomman är fertil.
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Men frågan är varför det är så?
Om man t.ex. tar exemplen med bananflugorna så har man odlad miljoner generationer av bananflugor utan att dom utvecklats till en annan art. Hur många generationer krävs det för att en art ska bli en annan?
Jag har fått exempel från andra evolutionister på artbildning under bara årtionden, alltså man har menat att forskare själva har kunnat observera att en art blir en annan. Det är ju i så fall revolutionerande, men när jag frågade närmare om man är säker på att dessa olika grupper inte kan få avkomma, så fanns det inget svar på det.
I alla fall, i det fallet menade man att en art kan bildas under bara några årtionden, men annars menar man att det tar betydligt längre tid än så. Men har man bevis på det ena eller andra fallet, eller är det bara gissningar?
En ny art kan bildas på en enda generation om det sker en kromosomförändring som leder till reproduktiv isolering. Utan kromosomförändringar tar det längre tid för två populationer att divergera så mycket att de inte längre är korsfertila.
Du kan läsa mer om reproduktiv isolering här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Reproductive_isolation
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
För att spara utrymme på FB gör jag så här: Du svarade inte på mina frågor, 1) , 2) och 3)
Kromosomtranslokationer innebär att en bit av en kromosom flyttas till en annan kromosom. Det behöver i sig inte vara ett problem eftersom generna fortfarande finns kvar även om de sitter på en annan plats.
Problemet uppstår om man korsar en individ som har translokationen med en som inte har den, eftersom det stökar till den kromosomparning som sker i könscellerna vid meiosen och kan leda till genetisk obalans där vissa gameter får två kopior av de berörda generna och andra ingen kopia alls. För att förstå
varför det är så måste du sätta dig in i hur meiosen fungerar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Meiosis
Se också denna artikel för mer om translokationer:
http://en.wikipedia.org/wiki/Chromosomal_translocation
Vad gäller möjligheten för individer med och utan en translokation att få en fertil avkomma, så kan det trots allt ske i sällsynta fall om det inte hunnit ackumuleras andra genetiska förändringar på grund av reproduktiv isolering. Translokationer uppkommer i en enda individ, men de kan den alltså under vissa omständigheter sprida sig till den individens barn och barnbarn.
Bland avkomman kommer dock två individer som båda bär på translokationen att ha mycket större chans att få fertil avkomma med varandra än med individer som inte bär på den. Därmed har den reproduktiva isoleringen och artbildningen inletts.
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
A) Hur vet vi det?
B) Hur vet vi att detta skedde?
Genom att jämföra vårt genom med människoapornas genom. Om man jämför sekvenserna är det uppenbart att vår kromosom 2 uppkommit genom att två av apornas kromosomer fuserat med varandra. Det är inte konstigare än att man kan se att ett visst stycke i en text klippts och klistrats från en annan text genom att jämföra texterna med varandra.
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Nej, jag håller inte med om det, om jag inte har missat något. Det är sant att många arter har fått sina genom sekvenserade, och att man kan bestämma den exakta strukturen på olika arters genom, MEN man har inte en genetisk förklaring till varför katter och hundar inte kan få avkomma medan varg och hund kan få avkomma.
Det enda man kan säga är att genomet skiljer sig så pass mycket att dom inte kan få avkomma, men det är ju ganska uppenbart att det är så, skapelseteorin säger inte motsatsen.
Man måste kunna förklara varför denna population inte längre kan få avkomma med den andra populationen, vad beror det på, är det en liten del gener som bestämmer det, eller är det tusen gener, eller är det kromosomer som bestämmer alla jordens arter.
Om artbildningen beror på kromosomförändringar är det ganska lätt att förstå varför avkomman är infertil. Se vad jag skrev ovan om meiosen och genetisk obalans.
I de fall två arter divergerat på grund av geografisk isolering kan förklaringen till krossinfertiliteten däremot vara mer komplicerad och bero på samverkan mellan många olika gener. Ju längre två populationer varit skilda från varandra desto fler skillnader har det blivit och det är egentligen inte så konstigt att individerna till slut inte kan ge upphov till en fertil avkomma.
För arter som ligger längre från varandra är avkomman inte bara steril utan livsoduglig, och man kan alltså inte längre korsa dem med varandra.
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Tills vidare anser jag att häst och åsna är samma art, alltså att hästens och åsnans förfader var artgruppen häst, och hästen och åsnan förändrats så mycket med tiden att dom inte längre kan få fertil avkomma.
Nej, häst och åsna är inte samma art.

Avkomman är steril, vilket beror på att häst och åsna har olika antal kromosomer.
De stora katterna (tiger, lejon, leopard och jaguar) är däremot ett gränsfall eftersom avkomman ofta är fertil om det handlar om honor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lejonhybrid
Det faktum att hanarna är sterila gör dock att man brukar betrakta tiger och lejon som olika arter. Detta att hanarna är mindre fertila än honorna hos arthybrider är för övrigt en generell princip som upptäcktes av den brittiske genetikern J.B.S. Haldane:
http://en.wikipedia.org/wiki/Haldane%27s_rule
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Men som jag sagt, jag kan inte se att kromosomförändringar är svaret på varför det finns olika arter. Hur många olika kromosomparsuppsättningar existerar det bland djur och människor? Dom kan väl inte vara tillräckligt många för att bilda jordens alla arter?
Antalet kromosomer är naturligtvis begränsat, men du kan skapa hur många olika translokationer som helst genom att flytta olika bitar av kromosomer mellan varandra.
Detta sagt, så beror all artbildning inte på kromosomförändringar. Andra mekanismer som geografisk isolering är också viktiga. Se artikeln om reproduktiv isolering som jag länkade till ovan.
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Precis, och du är ett bra och föredömligt exempel på det (om jag kommer ihåg rätt med dom diskussioner du har haft med mig och andra). I alla fall är du föredömlig nu.
Tack för de vänliga orden. Det är alltid ett nöje att diskutera med dig, vare sig det handlar om bibliska profetior eller evolutionen.