Evolutionsteorin - Baserat på antydningar?

Fast där har du fel. Artbildning - det du kallar för makroevolution - är också ett naturfenomen som vi kan observera och studera experimentellt. Det inleds ofta med att en population isoleras från övriga medlemmar av arten. Ett exempel är de finkar som Darwin studerade på Galapagosöarna, där varje ö hade unika men närbesläktade arter som uppenbarligen härstammade från en enda art som kommit dit från fastlandet.

Detta kallas för geografisk isolering, men en annan viktig typ av isolering är reproduktiv isolering där två individer inte längre kan få en fertil avkomma. Reproduktiv isolering beror ofta på kromosomtranslokationer, som leder till genetisk obalans efter den meiotiska reduktionsdelningen (vissa könsceller får då två kopior av det translokerade segmentet och andra får ingen alls). Hos växter kan även partiella eller hela genomduplikationer leda till reproduktiv isolering.

Detta är som sagt något som vi kan observera och studera experimentellt. Kromosomtranslokationer kan framkallas genom strålning i försöksdjur, och man kan då konstatera att det leder till reproduktiv isolering.

När väl en population isolerats - geografiskt eller reproduktivt - från resten av arten leder de skillnader som finns i miljön och det naturliga urvalet ofrånkomligen till att populationen divergerar och så småningom blir till en ny art. I det fall reproduktiv isolering föreligger är den isolerade populationen redan från början att betrakta som en ny art, även om den ännu inte hunnit divergera genetiskt från moderarten. Definitionen av en art är ju en grupp individer som kan få en fertil avkomma.


Jag tycker inte att man ska se ner på folk på grund av deras tro, och inte heller för att de har korkade eller dåligt underbyggda åsikter. I det senare fallet är det bättre att informera om vad som faktiskt gäller, utan att vara nedlåtande.

Så du menar att dessa finkar inte kan få avkomma med varandra? Då är dom väl inte alla finkar?
Om en grupp hundar inte får avkomma med en annan grupp hundar, så kan dom ju båda inte vara arten hundar? I så fall har personen tagit fel på en hund och en katt, eller varför inte en ny art som genomgått evolution från hundar?

Det hade varit enkelt om människan kunnat studera en evolution från hund till en annan art under den starka genförändringen som hundar genomgått genom hård avling. Det är lite underligt att hundar ändrat utseende så otroligt mycket, utan att utvecklats till en annan art. Finkarna har ju bara ändrat lite på sina näbbar.

I alla fall, har man då observerat när en grupp finkar utvecklats till en annan art som inte längre får avkomma med den andra gruppen? Eller är det en lika stor gissning nu som när Darwin gissade?


Jag är inte insatt i "Kromosomtranslokationer", men det låter skadligt. Dom som utsatts för strålning, har dom kunnat få avkomma, och är det då med motsatt kön som också fått strålning? Och lever grupperna och förökar sig separat utan att kunna få avkomma med varandra?

Det här låter inte som en naturlig evolution att det är kromosomförändringar som skiljer en art från en annan. Det låter som för lite information för att bilda jordens arter.

Vad jag vet så vet man inte exakt vad i generna skiljer en art från en annan. Innan man förstår det, och kan förklara mekanismerna bakom, och genom praktisk erfarenhet, så är det bara gissningar.


Nja det finns väl många åsikter om vad en art är? Jag menar att det enda kriteriet är att två olika arter inte kan få avkomma överhuvudtaget med varandra. Om dom inte kan få fertil avkomma, men ändå få avkomma så anser jag att dom är samma art, men att dom utvecklats åt så olika håll att dom inte kan få fertil avkomma.


Fast ibland kan den som tycker att den andra har korkade eller dåligt underbyggda åsikter, själv vara den som har korkade eller dåligt underbyggda åsikter. Om man då uttrycker att den andra har korkade eller dåligt underbyggda åsikter(som är nedlåtande) istället för att argumentera begåvat med bra underbyggda åsikter, så slösar man bara tid och energi till oväsentligheter, och inte koncentrerar sig på sakfrågan.

Den vetenskapliga definitionen av olika arter är att de inte kan få fertil avkomma. Vanligtvis stämmer det för de arter som beskrivits av naturforskare, men inte alltid. Ibland kan de visa sig att två närbesläktade arter är samma art eller att två populationer som man trodde var samma art egentligen är två olika arter. Exakt hur det är måste man testa genom att korsa individer och studera om avkomman är fertil eller inte.

Vad gäller domesticerade djur som hundar, så är de svåra att jämföra med vilda djur eftersom avel kan leda till mycket snabba förändringar i utseende och andra för ägarna viktiga egenskaper utan att den genetiska skillnaden i övrigt blir så stor att reproduktiv isolering, dvs. artbildning blir följden.


Jo detta är en mycket vanlig orsak till artbildning. En kromosomförändring som delas av en liten population kan leda till reproduktiv isolering och bildandet av en ny art. Sedan kommer den nya arten att gradvis divergera genetiskt från den gamla, men det tar mycket längre tid.

Vi vet att det skedde en kromosomförändring tidigt i den mänskliga evolutionen, som sannolikt bidrog till vår egen artbildning. Vi människor har nämligen bara 23 kromosompar medan våra närmaste släktingar människoaporna har 24. Vår kromosom 2 uppstod genom en fusion av två kromosomer som fortfarande finns kvar hos de andra hominiderna.

http://en.wikipedia.org/wiki/Chromosome_2_(human)


Jo, vi vet väldigt mycket om detta idag, då många arter redan fått sina genom sekvenserade, och antalet sevenserade arter ökar snabbt. Vi förstår artbildning mycket bättre än innan den moderna gentekniken gjorde det möjligt att bestämma den exakta strukturen på olika arters genom.


Den vetenskapliga definitionen av art är som jag skrev ovan att individer kan få en fertil avkomma. Därför betraktas häst och åsna som olika arter, då avkomman - mulåsnan - nästan alltid är infertil. Orsaken är för övrigt just en kromosomförändring: åsnan har 31 kromosompar och hästen har 32.

http://en.wikipedia.org/wiki/Mule

Denna artbildning skedde dock senare än den som separerade människan från schimpansen, så de två arterna kan fortfarande få en avkomma även om den är infertil.


Just därför bör man alltid försöka föra en saklig debatt utan emotionella övertoner.

Evolutionen motsäger inte Gud. Eller tvärtom. Det funkar bra ihop.

Om "gud" är ett komplett rövhål ja. För det är ju en extremt grym metod för att uppnå sina mål.

Nej. Det vore grymt om det inte var så.

Ett problem är hur vi "upplever" evolutionen. Som någon så tidigare så är evolutionsteorin något annat än själva evolutionen i sig.
Det har målats upp en bild av Darwinismen och det naturliga urvalet som ett system som gå ut på att den starke överlever genom att (på ett eller annat sätt) döda de svaga.

Men det är inte riktigt så det är. Det är humanitet och samarbete som gör att folk överlever.

En sak som kommer revolutionera evolutionsteorin är eipgenetiken. Den säger (förenklat) att vi kan påverka våra DNA med handlingar, vanor och hur vi tänker. Det är i sin linda men har liksom kvantfysiken visat att de fundamentala principer vi trodde styrde inte är sanna. Det finns andra variabler med i spelet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Epigenetik

En ytterst subjektiv åsikt.

Majoriteten av religiösa människor i världen håller helt enkelt inte med dig.
Tanken på att en gud har skapat med evolution som redskap får många religiösa individer att kräkas i munnen.

Ponera att du är kristen - Varför ska gud tillåta en våldsam tillvaro kantad av en säker plågsam död av antingen en mikroskopisk fiende eller ett par tänder som sliter ditt kött i bitar?
Addera att gud tillåter detta 4,5 miljarder år för att sedan plötsligt bestämma sig för att födas som sig själv i öknen under bronsåldern. Hela poängen med arvsynd åker rakt ner i kloaken och därmed anledningen till Jesus existens överhuvudtaget.

Och då har vi inte ens nämnt "Argument from poor design".
Om en gud ligger bakom evolutionen är den antingen helt jäkla korkad (varför bygga 1 rör för både andning och föda t.ex) eller skadeglad.

Jag är panteist. (som många andra nuförtiden).

Jag satsar 50 spänn på att du inte har en susning om vad epigenetik är för något.

Den säger (förenklat) att vi kan påverka våra DNA med handlingar, vanor och hur vi tänker.

Uppenbarligen har du inte läst de första meningarna i länken du själv postade.

Ja, men de som inte överlever då? Dessutom är ju begreppet "folk" extremt sentida.

Vad hände med de hundratals miljoner år där mer eller mindre medvetna varelser kämpade, led och blev uppätna levande? Guds "kärlek" för att till sist låta utveckla människan?

Läs hela artikeln istället för de översta raderna.

Där är ju helt irrelevant vad du är.

Du gjorde ett påstående - ett ytterst subjektivt sådant.
Och majoriteten av världens befolkning håller inte med dig - religiösa som icke religiösa.

Jag är ateist och jag får inte alls ihop ekvationen evolution + gud.

I så fall pratar vi om en ytterst inkompetent eller grym gud.