Vad tror ni om att ge avkall på sig själv för att hjälpa andra?

För att i dagens samhälle är "lagom" bortglömt, det är det extremistiska "antingen eller" som gäller. En biprodukt av den pågående samhällsdebatten där halmdockan blivit samhällsnorm.

Ja

Varför just läkare utan gränser? Har det något att göra med att det är speedrun vecka för spel, plip?

Okej då förstår jag lite bättre. Ja mår man själv dåligt så tror jag att det är väldigt bra att fokusera på att hjälpa andra. Det kan låta konstigt men jag tror att man då får lite perspektiv och distans till sig själv och sina egna problem samtidigt som man mår bra av att kunna hjälpa andra.

Har inte Flashback ett bra namn för detta ? Godhetsknarkare ?

Själv har jag en bohemisk livsstil och det gäller frugan också. Vi föredrar att leva utanför "mainstream" och lever lite hippie betonat på landsbygden. Här så är folk naturligt vänliga och hjälpsamma gentemot övrig bofast befolkning i området. Väldigt avslappnade och naturliga människor.

En väldig skillnad mot folk i stan som stressar runt och jagar status och "likes" på internet.

Så dina tankar verkar mera gå åt det håll som många på mindre orter/landsbygden redan lever.

Visst kan man leva ett bra liv med att hjälpa andra och vara uppoffrande, tyvärr så tror jag att det är svårt i storstäderna då dina medmänniskor har en tendens till att utnyttja personer som är självuppoffrande.


Kanske flytta ut på landet och leva ett alternativt liv är ett bättre val ?

Låter otroligt naivt. Det är inte människans natur att hjälpa andra, men de flesta har nära vänner, familj där det faller sig naturligt för att öka sammanhållningen med dem man är beroende av, familjen, släkten, vännerna, de andra i den by man bor i, kommunen, landet, till sists jordklotet om det blir hotat.

Men moder Teresa har alltid funnits, hon som lever i sin egen bubbla av självgodhet som gör henne salig. Det är inget för tänkande människor utan bara för freakar som i grunden inte bryr sig om andra bara om sitt eget eftermäle.

Är man rationell och vill tänka långsiktigt och storslaget då ska man tänka på hur ska jorden räddas. Hur ska den räcka till och då inser den tänkande att vi är för alldeles för många att människan är det absolut största hotet. Alltså hjälp aldrig en människa, de kommer bara att föröka sig och dra med alla i fördärvet.

Nej det har att göra med att de gör väldigt mycket med väldigt lite och för att några hundralappar i månaden hjälper många fler än vad du själv kan göra om du uppoffrar din tid på feel-good välgörenhet.

Annars är det bäst att du gör en lista på vilken kompetens du har och postar den så vi kan dirigera dig till var du gör mest nytta.

Vet du inte vad Läkare utan gränser är skäms jag över din samhällskunskap.

Ja kanske det, att hitta balansen i livet är inte så lätt alla gånger. Mår man dåligt eller om man tycker att något är fantastiskt roligt så tenderar man nog att wobbla lite i sina perspektiv.

Att donera pengar är ett bra sätt men vill man verkligen känna att det är "på riktigt" så tror jag att man också kan prova att komplettera med att aktivt kavla upp ärmarna och agera personligen med sin kraft, tid och sitt engagemang.

Tror du e inne på helt rätt spår!

Flera livsåskådningar har ju detta som nyckeln till ett lyckligare liv o den rätta "vägen" för att uppnå en högre medvetandenivå.

Beror på vad man är kompetent för, inkompetent hjälp är alltid värre än att inte göra något alls.

Brist på hjälp handlar nästan aldrig om personalbrist utan regelrätt resursbrist, det finns alltid någon som kan/vill laga soppa men det är omöjligt att göra soppa på ingenting.

Man ska inte hjälpa folk för att "känna", hjälpen ska tjäna ett syfte.

Hjälpa andra är inte så lätt som det låter. Tror det är bättre att du åker ut på landet, lär dig nya saker, skaffar några djur och pysslar om. Någon som du kan brinna för.

En sak som skulle vara trevligt att du gjorde... sluta skriv plip som om du skulle ha knarkat bort all vett och sans och tro att du är något spel eller dylikt.
Inte gulligt för fem öre, utan bara irriterade.

Sen din tanke om att skita i vad du tycker i ett år /flera år.
Ja det är ju ett bra sätt att gå in i väggen och sedan kanske aldrig bli bra igen.

Man kan faktiskt vara en bra och snäll medmänniska utan att skita i sig själv.
Man måste kunna säga nej ibland för att överleva i denna världen.