Vore det en god idé? Kanske något att syssla med i något år?
Som ett alternativ till det är trötta självförverkligandet, att istället finnas där för andra. Givetvis på sunda grunder och inom rimliga ramar, men lite som att se till andra först och lite glömma sig själv?
Vore det en god idé? Kanske något att syssla med i något år?
Som ett alternativ till det är trötta självförverkligandet, att istället finnas där för andra. Givetvis på sunda grunder och inom rimliga ramar, men lite som att se till andra först och lite glömma sig själv?
Jag tror absolut att man blir lyckligare av att ge och att man mår bra av att vara en lojal vän och en god och omtänksam medmänniska, men jag förstår inte det där att man måste göra avkall på sig själv för det?
Jag tror absolut att man blir lyckligare av att ge och att man mår bra av att vara en lojal vän och en god och omtänksam medmänniska, men jag förstår inte det där att man måste göra avkall på sig själv för det?
Jag menar nog mer att jag skall sätta mig själv i andra rummet, slippa tänka så mycket på hur jag själv mår och istället hjälpa andra.