Citat:
Ursprungligen postat av
Reimer
Jag ger dig rätt i första delen i fallet med A*i, där har det föregåtts av viss planering, livförsäkring som togs i smyg bakom hans rygg m.m, men det är sedan när den lilla planeringen är gjord som impulserna börjar hoppa, ingen konsekvent berättelse för hur han dog t.ex, olika versioner beroende på vilket djävla humör JM var på eller med vilka hon pratade med, hetsen att få ut pengarna innan A*i,s kropp nästan hunnit kallna, ingen plan där inte bara en djävla massa impulsryck.
I AM/GM fallet vete fan om det ens fanns någon grundläggande plan, visst de skulle dö för att säkra hennes försörjning några år till, med tanke på hur hon bränner pengar så pratar vi om max fem år, sedan måste någon ny avlida för att generera mer pengar åt kadavret JM.
Att hon är hämndlysten som få är ställt bortom varje rimligt tvivel men hennes sätt att hämnas är inte planlagt, de verkar ske på stundens ingivelse, en tanke om möjlig hämnd poppar upp och direkt ska den verkställas
Hämnd är en anrättning som ska avnjutas kall och ska smaka gott länge, det har JM totalt missat.
Jag har tänkt att JM:s goda tankar om sin egen planeringsförmåga bottnar i att hon sannolikt är en hygglig vardagslogistiker och därtill själv rask, beräknande, auktoritär, snygg (en gång) -- och en hel del av detta är "överkompenserande" för att bevisa att hon är duktig och en bra mor och riktig människa. Eventuella luckor som uppstår fyller hon igen med kargt och grandiost självrättfärdigande. Jag kan inte belägga somt förstås.
Så hon göder sin självkänsla med att hon är bra organisatör och bra mor, men där det felar eller med tiden trubbas av etc kuggar hennes ego s.a.s. in igen och höjer rösten och dövar de egna protesterna. Möjligen har detta till slut gjort henne helt lomhörd för sin egen förmåga och intalat henne allt mer höjljutt att allt är genomförbart.
Så på ett plan har hon synbart lutat sig mer mot just sin övertygelse om sin organisationsförmåga och mindre på eftertanke och reflektion. Vilket inte betyder att det inte var en bra idé. Vilket det var.
Och snabbt ska det gå också. Det är ett viktigt mått på kvalité.
Men det är egot som trollar med henne i mycket: "Jag är åtminstone bra på att organisera".
Nu är ju AP en ganska utdragen sak och GM/AM betydligt snabbare, så om det är ovan är helt adekvat är kanske svårt att säga. I en bemärkelse är ju morden ett slags kirurgiska ingrepp så att hon ska kunna fortsätta med sin logistik som förut. I en annan är de då djupt tanklösa hjärnsläpp eftersom detta "som förut" utgör hela det satsade kapitalet.
En faktor i båda morden måste ha varit att hon målat upp en ordentlig mental bakdörr för sig och legat och gottat sig åt saker hon skulle göra med folk om saker inte ordnade upp sig. Attacken på föräldrarna känns lite "repeterad" på det sättet, dvs hon måste ha "umgåtts" med den tanken under ansenlig tid, möjligen som kompensation och rädsla för att bli övergiven. Kanske liknande med AP.
Men när föräldrasttacken kommer så är det ju också ett helt annat läge än året innan: då skedde det ändå i smyg och nedtonat för att undgå upptäckt; året senare som en sista desperado-handling eftersom allt ändå rasar samman.
Sen att det pågått ett konstant sammanbrott också är säkert en faktor.
Huruvida hon är bra på att planera är kanske en felaktigt ställd fråga (och upprörande för de som är bra på att planera). Men hon har nog velat tro det, för att slippa tänka efter ordentligt.
Är man ensam med sex barn hinner man ändå inte tänka efter, så desto bättre om man mår bra av att tycka sig vara bra på att planera.
Har inte förstått hur svårt skadad hon fortfarande är. Jag fattar inte att folk i tråden kan hata en så svårt skadad människa som förlorat sin man, sitt ordinarie liv, sina drömmar och sin hälsa, medan de inte kan se ondskan hos JM. Och backar upp henne 
