Tips på asiatisk film

Härligt att höra! Jag slappade lite på vårkanten men hoppas kunna ta igen det med lite mer fart/tempo under resten av året.

Här är huvudlistan:
(FB) Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

STORA ASIENPROJEKTET

Omgång B
#1 Strawberry Shortcakes (2006), JAPAN


Vi får följa en handfull kvinnor som lever och arbetar i Tokyo. Vissa dagar är lättare än andra, liksom livet överlag. Deras umbäranden för en bättre tillvaro är det som knyter dem samman.

Titeln på filmen är smått ironisk. Jordgubbsbakelser är sinnebilden av det enkla, lätta och lediga livet, barndomsminnen från när man var liten och kunde fika utan några bekymmer. Men riktigt så enkelt är inte vuxenlivet. Ens intentioner förvrids och man blir utsatt för felaktiga fördomar. Sexarbetaren som sliter hårt för att ha tillräckligt med pengar för att starta om på nytt någon annanstans är känslomässigt distanserad och dagdrömmer om självmord. Konstnärinnan arbetar proffsigt och minutiöst, men lider av bulimi och blir misstagen för att vara en stropp. Våra yngre kvinnliga karaktärer kämpar med sina relationer men det blir mest ett steg framåt och två steg bakåt. Alla har det jobbigt och tufft, och dagarna fortsätter att rulla på.

Strawberry Shortcakes kan beskrivas som en slice of life film där vi får se det dagliga livet för dessa individer. Titeln låter som att det skulle vara en gulligull-film men icke. Tristesskildringar över det urbana livet avlöser varandra i denna rulle. Att se denna film var stundtals en pärs och nästan hela filmen igenom får jag verkligen kämpa med att hitta något som jag kan uppskatta eller tycka om. Om jag ska ge filmen en poäng så är den åtminstone ärlig i det den visar upp. Inga krusiduller eller något glamoröst, även om våra karaktärer drömmer om ett bättre liv så är det från deras högst vardagliga och realistiska livssituation vi får följa. Att se Tokyo från denna synvinkel var uppfriskande, men bristen på handling och intressanta karaktärer samt flertalet obekväma kräks- och sexscener gör att jag till slut bara önskar att filmen blev klar någon gång. Jag känner mig hård och ger Strawberry Shortcakes en enkel tvåa. Den är inte särskilt dåligt gjord eller så, även om fotot gärna hade fått varit lite mer ”filmiskt”, men jag har personligen svårt för denna typ av film. De här gråtråkiga realistiska filmerna är inte min kopp te tyvärr.


Betyg: 2/5

Håller inte alls med. Detta är en ytterst stabil Hong Kong rulle som definitivt förtjänar en 3:a av 5.

Tja, smaken är olika. I min bok var den inte så mycket mer än en gäspning därav det låga betyget.

My Tomorrow, Your Yesterday
http://www.imdb.com/title/tt5338222/?ref_=nv_sr_1

Boy meets girl på tåget och kärlek uppstår. En klassisk romantisk saga berättas med en stadig regissörshand som inte sparar på varken krut, stråkmusik eller upplyftande scener och miljöer.
Dock är Matsu-San aningen svårflörtad och bitvis är detta både underhållande och upplyftande. Tyvärr byter filmen skepnad efter ett tag och det är här som magin rinner ur lite ur sanden. Det blir lite för krångligt, tjatigt och intresset slocknar.
Det hela är trots allt välgjort och det är fin kemi mellan de båda unga skådespelarna som gör ett fint jobb tillsammans. Är lite väl allergisk mot för mycket tårar och det sentimentala går på tok för ofta på högvarv vilket gör att det blir lite väl mycket emellanåt. Den där söta kakan doppas en gång för mycket i tekoppen!

Tråkigt nog finns inte filmen på Filmtipset, men det är inte förvånande i sig då det varit väldigt dåligt med inlagda Japanska filmer på ett tag. Orkar inte lägga in denna, nån annan själ kanske har lust?

Betyg: Svag 3:a av 5. Aningen överskattad romantisk film som i vissa ögon kommer vara älskvärd men i andra standardmässigt. Rekommenderas för dig som trånar efter ett något nytt romantiskt!

STORA ASIENPROJEKTET

Omgång B
#2 Fulltime Killer (2001), HONG KONG

Två torpeder med ganska olika tillvägagångssätt (Andy Lau och Takashi Sorimachi) börja korsa varandras vägar i yrkeslivet och ganska snart står de öga mot öga mot varandra. De använder varje knep och tricks de kan för att få den andra på fall.

Fulltime Killer är en ganska skön film att bara slappa och slötitta på. Som en recensent på Imdb sammanfattade det ganska bra så är storyn inget märkvärdigt, men däremot actionscenerna är riktigt välgjorda. Intressanta kameravinklar som tillsammans med musiken skapar riktigt fräna stunder av skottlossning och explosioner. Kan inget annat än att hålla med.

Takashi Sorimachis torped är en tystlåten ensamvarg som isolerat sig i sin yrkesgrupp och är för tillfället nummer ett bland lönnmördarna. Andy Laus torped däremot ger Swag ett ansikte och försöker göra varje hit så extraordinär och spektakulär det bara går. Dessa två motpoler är ganska så intressanta att följa, även om kontrasten känns oerhört enkel och tydlig. Men just detta är filmens styrka och svaghet. Det är underhållande att titta på och man behöver inte tänka alltför djupt för att hänga med. Det tog ett tag för mig att inse dock att de båda torpederna kommer från två olika länder, Hong Kong och Japan respektive. Det förklarade till viss del varför det pratades engelska om och vartannat i filmen. Men däremot när vi får höra en poliskommissaries berättarröst på engelska börjar jag klia på huvudet och undra varför inte han kunde få prata på sitt modersmål.

Fulltime Killer tjänade sitt syfte en trött fredagskväll, men ärligt talat lämnar den inte så mycket mer tankegods i hjärnan efteråt för att göra ett bestående intryck. Pluspoäng för actionscenerna samt att det finns lite metadiskussion om film där som jag kan uppskatta (Point Break-referensen med presidentmasken samt när Andy Laus karaktär pratar sig varm om trailers är det svårt att inte le nostalgiskt över den tid då filmtrailers var bra). Storyn är dock för lättviktigt i det långa loppet samt att det är lite väl onödigt mycket engelskaprat som gör att känner för att vara hård och ge en stark tvåa till Fulltime Killer. En svagt godkänd HK-rulle.


Betyg: 2.5/5

Någon som hunnit se Okja än?

Verkar som att Lotso har gjort det, av vad jag kan döma från hans inlägg i Månadens filmer och 20 bästa filmer-trådarna. Ser ut att vara en sevärd rulle.

STORA ASIENPROJEKTET

Omgång B
#3 Christmas in August (1998), SYDKOREA


Jung-won (Hahn Suk-Kyu) driver en fotoaffär där han tar bilder, porträtt och framkallar folks egna kamerafilmer. Han inleder en romans med kvinnlig parkeringsvakt. Samtidigt lider han av en dödlig sjukdom som förhindrar en långvarig förbindelse. Men Jung-won låter inte det hindra honom från att leva sitt liv som vanligt.

Christmas in August låter litegrand som Strawberry Shortcakes. En såndär trevlig liten gulligull film. Vis av erfarenheten tog jag inte ut några falska fördomar/förväntningar i förskott den här gången utan väntade mig att filmen kunde erbjuda vad som helst. Till en början är det faktiskt på gränsen till en såndär typisk trevlig och småmysig film som gör skäl för sin titel. I sina mest behagliga och rofyllda stunder påminner den om Studio Ghibli när de är på sitt mest jordnära humör. Men filmen är bitterljuv. Jag tolkar det som att man ska vara glad och tacksam över de positiva ljusglimtar som livet ändå ger oss, särskilt när vi bara existerar för en tillfällig lånad tid. Jung-wons sjukdom exemplifierar detta smärtsamt tydligt.

Jung-won är långtifrån en perfekt människa och han har sina brister som vi. Detta att han ibland kan visa upp en ängels tålamod och vara vänligheten själv för att i nästa stund fylleskrika och gå igång och rasera den lugna ytan gör honom mänsklig och nyanserad. Fotot i filmen är inspirerat av stillbildsfotografier, eller helt enkelt bara vanlig fotografering som Jung-won sköter dagligdags, vilket ger ett stillsamt intryck filmen igenom.

Christmas in August är en välgjord, bitterljuv film som lär oss att ta tillvara på livet medan vi lever det. Klart godkänd.

Betyg: 3/5

Finns på Netflix, måste bara se ett avsnitt av Glow först!

Jag såg det nu - verkar lovande.
Jo, det vet jag, bara undrade om någon hade något att säga om den redan.

Såg Okja precis och jag älskade den. En otroligt fin historia som verkligen berör. Tårarna var verkligen inte långt borta framåt slutet. Riktigt bra skådespel från framförallt unge Ahn och Gyllenhall medan jag hade lite svårt för Swinton, hon kändes så stel. Men här får ni verkligen en originell historia, olikt allt annat som kommer från mainstream-delen av filmindustrin! Kommer definitivt se om denna. Hoppar in som nummer två av Bong's filmer: Efter Mother, före Memories of Murder.