Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Grymt att den föll dig i smaken Neofyten! Det är inte direkt alla som gillar denna typen av filmer. ☺️

Angående en helt annan sak, jag såg ju It Comes At Night igår och jag underskattade den något enormt. Innan var jag sval efter var det 5/5.

Skall se den på bio på tisdag och hörde tidigare att snorungar skyr den som pesten och nu ger du den toppbetyg. Blir riktigt taggad nu!

Få inte upp förhoppningarna för mycket bara, men för mig föll den perfekt. Efter halva filmen tänkte jag topp betyg men var oroligt att slutet skulle förstöra men så blev det inte! Perfekt längd på den också.

Ja Hwal och Kalender-mannen det är ju minst sagt en väldigt ojämn genre det där, men den var faktiskt ganska charmig. Jag har också It Comes at Night (2017) på "vill se"-listan men jag försöker alltid hålla nere förväntningarna när det gäller ny film eftersom jag ofta blir besviken. Ikväll tror jag att jag ska se The Bad Batch (2016) av Ana Lily Amirpour som gjorde A Girl Walks Home Alone at Night (2014) som jag inte tyckte var något speciellt men man vet ju aldrig man kan bli överraskad!

Rabies (2010)

Israels första skräckfilm sägs det. Israel har fortfarande inte gjort nån skräckfilm skulle jag vilja säga, om det inte kommit nån efter den här. Det är mer en vanlig thriller fast med skräckfilmsliknande gore-effekter.

Det är en 10-12 personer som vandrar runt i en skog, i par eller var för sig. Ibland när de stöter på varandra uppstår våld. Okej, det finns nån slags handling och skäl för alla att göra som de gör men jag känner den inte. Det känns så nihilistiskt fast på ett dåligt vis. Som en dålig teateruppsättning av en ovanligt oinspirerad pjäs av Samuel Beckett på nåt vis. Fast nu kändes det som jag tillskrev den finare egenskaper än den har.

Nihilistisk på samma sätt som The Life and Death of the Porno Gang?

Har inte sett den men troligen inte.

Jag skulle vilja säga att Rabies inte har någon handling. Den har karaktärer. Karaktärerna har anledningar till att vara i en skog. Karaktärerna har eller får anledningar till att utöva våld mot varandra. Så sker om och om igen. Den känns helt enkelt tom och platt. Nihilism kan vara trevligt om det ligger en tanke bakom, det ser jag inte att det gör här.

Det var dags för lite nyare film ikväll och det blev tre filmer som alla i varierande grad berörde någon form av kannibalism.

Först ut The Bad Batch (2016) som det visade sig inte alls var en skräckfilm överhuvudtaget även om den innehöll lite gore. Jason Momoa (Khal Drogo i GoT) letar efter sin unge i ett dystopiskt ökenlandskap i Texas där Keanu Reeves gör en själlös rolltolkning. Den var oerhört innehållslös och alldeles för lång, sådana här filmer klarar inte en speltid på närmare två timmar, om ni ser den kommer ni förstå vad jag menar. Fast seriöst ni behöver inte se den...

Sedan såg jag den franska Raw (Grave) (2016) om en ung kvinna och vegetarian som nyss börjat plugga till veterinär och får smak på kött av alla dess slag. En del snygga effekter och inte helt dåligt skådespeleri men i övrigt en intetsägande historia.

Efter dessa två filmer borde det såklart varit nog kan man ju tycka, men nej jag bara måste fortsätta av någon outgrundlig anledning.

Då gav jag mig på We Are the Flesh (Tenemos la carne) (2016) från Mexiko. En del gore och lite nakna könsorgan men det blev för flummigt på ett dåligt sätt, ingen som helst handling att tala om. Den hade åtminstone den goda smaken att klocka in på nätta 1 timme och 19 minuter.

Fan jag måste lära mig att bli mer selektiv när det kommer till att se nyare film, ingen utav de tre var enligt mitt tycke sevärd.

Den passade tydligen mig perfekt också, skrev så här på ett annat forum:

"Fyra eller femma? Fyra eller femma? Äh vad fasen, jag har sagt att jag skall sluta vara så kräsen med de där femmorna så visst skall den få en för jag tror inte det kan bli särskilt mycket bättre ur denna genren. Stämningen är på topp och det hela är väldigt tungt att se på, precis sådant jag älskar med andra ord. Edgerton är verkligen fenomenal här, något jag aldrig trodde. Filmen byggs upp fantastiskt och även fast det kanske går lite väl snabbt framåt slutet så kan jag inte låta bli att ge denna filmen högsta betyg. It comes at Night känns nytt, fräscht och har något som dagens andra skräckfilmer bara kan drömma om."

Stämmer in i hyllningskören av It Comes at Night. Ett gastkramande kammarspel som är dränkt i sorg. Regin är högklassig med en långsamt glidande kamera som är väldigt filmiskt. Lyfter allra främst dialogscenerna. Man slipper tråkig shot-reverse shot och istället lyfter kameraföringen fram det krypande obehaget som finns där hela tiden. Musiken är också bra använd och ligger på betydligt längre än vad som är kutym i skräckgenren. Istället för att bygga mot klimax ligger musiken där som en konstant påminnelse om sorgen som finns överallt i filmen. Det som gör att jag inte älskar filmen utan "bara" gillar den väldigt mycket är att mittenpartiet trampar lite vatten innan avslutningen kommer. Avslutningen i sig hade också kunnat få ta lite längre tid.

Den här och den finfina debuten Krisha gör att Shults är ett namn jag kommer följa i framtiden. Känns som han har ännu bättre filmer i sig.

Den är helt suverän och håller hög jävla kvalitet. Jag skall se om den på Torsdag med två som ej ser skräck (drama) speciellt ofta.

Vore väl ganska förvånande om en film inte var filmisk?