Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Problemfolk har ju rätt till gratis bostad från kommunen. De enda som prisas bort från marknaden genom höga nyproduktionshyror är arbetande svenskar med normala löner (butiksanställda, undersköterskor, förskolelärare, etc).

Folk med lite högre löner kan köpa bostadsrätter. Kommunernas socialtjänstkontor har råd med vilka hyror som helst. Det är väl inte konstigt om nya fina områden fylls upp med asylbedragare och drogmissbrukare? Det är väl precis vad man borde förvänta sig?

Dessutom placeras man nya fina hyreshus mitt i områden med dyra bostadsrättsområden och fyller upp dem med problemfolk så motverkar man ju dessutom segregeringen. Ingen skall komma undan.


Detta är också ett problem direkt skapat av att vi saknar marknadshyror. Med marknadshyror hade det inte varit ett stort problem att flytta då och då. Ingen hade hållit på hyreskontraktet år efter år. Då hade socialtjänstkontoren kunnat placera folk i de billigaste och sämsta hyresrätterna. Nu håller istället medelålders arbetande svenskar på de billigaste; medans socialtjänsten får placera folk i de nyaste och dyraste.

Nja. På ett sätt har Kurt-Sune rätt. Värderar man hyreshuset som just ett hyreshus vid försäljningen så är det inte ett reapris.

För att man skall kunna sälja till marknadspris som bostadsrätt måste man ju först bli av med hyresgästerna. Hur skall man göra det? Ett sätt vore ju om kommunen bildade en bostadsrättsförening med bara en styrelse men inga medlemmar i övriga. Vartefter lägenheter blev lediga, då hyresgäster flyttade, skulle de bjudas ut till försäljning på marknaden. När ett marknadspris etablerats efter ett tag kanske övriga boende skulle erbjudas att köpa in sig? Är det en lösning?

Skall man strunta i hyresgästernas besittningsskydd? Hur mycket är det värt att äga en lägenhet i en bostadsrättsförening där de allra flesta är hyresgäster med föreningen som hyresvärd och nästan ingen i huset är intresserad av att ta ansvar för huset? Med frekvent återkommande bråk då folk vill byta hyreskontrakt eller låta anhöriga ta över hyresrätten.

Tycker själv att det är svårt att de hur man skulle kunna prissätta till marknadspris vid en ombildning. Hade folk viljat betala marknadspris för en bostadsrätt hade de ju flyttat för länge sedan till ett närliggande hus. Skulle man börja närma sig marknadspris skulle sannolikt de flesta välja att stanna kvar som hyresgäster.

Alternativet att sälja till ett annat hyresbolag är fortfarande sämre för kommunen. Ett annat hyresbolag betalar mindre för huset än vad de boende betalar vid ombildning. Det tror jag ingen ifrågasätter.

Nej det är det jag säger, hade dom erbjudits att köpa till marknadspris hade många fler tackat nej men nu erbjöds dom en bra affär bara för att dom lyckats hitta nånstans att bo. Frågan är varför staden var så intresserad av att göra sig av med värdefulla tillgångar. Svaret är ideoligisk fanatism. Sälj ut rubbet var parollen. Saknas köpare? Sänk priset, det ska bort helt enkelt, kosta vad det kosta vill.

Nja tror själv att det är en riktigt bra affär för kommunen och en dålig affär för de boende; även om de inte inser det själva. Husen som säljs har ofta renoveringsbehov som hade krävt rejäla kapital tillskott. Pengar som är omöjliga att räkna hem utan hyreshöjningar.

Dessutom behöver kommunerna få loss pengar till annat. Delvis för att finansiera bygge av nya hyresrätter men det finns ju mycket som kommunerna behöver pengar akut till.

Så snart det boende är villiga att betala mer än vad en proffsig aktör, alltså ett annat hyresbolag, skulle vilja betala så är medlemmarna i den nya bostadsrättsföreningen lurade. Möjligtvis är de lite mindre lurade än andra men lurade likväl.

Tja det var väl en bra affär för dom som köpte till rea-priser och sålde en vecka senare, ett inte helt ovanligt scenario. Nu har ju i och för sig ombildningstakten mattats av betydligt. Bra affär för kommunen?Nja man ska väl ta så högt pris som möjligt, här var det frågan om att göra sig av med så mycket som möjligt så snabbt som möjligt

Nej visst. Det är ingen bra situation. Den bästa lösningen vore givetvis att införa marknadshyror så att hyreshuset kunde värderas korrekt när kommunen måste sälja för att få in pengar.

Att folk kan sälja sina ombildade hyresrätter med vinst är ju egentligen inte konstigare än att samma hyresgäster skulle kunna göra ett skenbyte med svarta pengar inblandade för att skaffa sig kontanter att använda för handpenning till en bostadsrätt.

Givet att man inte vill ha marknadshyror så kommer folk att kunna tjäna pengar så snart de haft tur och fått ett hyreskontrakt. Det går inte att göra så mycket åt.

Enligt Kurt-Sune har vi redan marknadshyror, fastighetsägarna skor sig ju på hyresgästerna så till den milda grad att det blir billigare att låna 2 eller 3 eller 4 eller 5 milj. o köpa bostadsrätt. Han menar ju att hyrorna är så höga så det är dumt att hyra. Å ena sidan verkar han vilja införa marknadshyror men å andra sidan tycks han tro att fastighetsägarna kan sätta vilka hyror dom vill. Han säger emot sig själv hela tiden men fattar inte det.Nog om det.

Ett litet tankefel i ditt resonemang, uförsäljningarna berodde inte på att kommunen var i desperat behov av pengar, det användes inte ens som svepskäl. Det berodde på ren ideologi. Om något, vad som helst, kan säljas till en privat aktör så ska det säljas till en privat aktör. Hela cirkusen var således på det hela ganska onödig och endast politiskt motiverad. Hade ingenting med stadens finanser att göra

Nu får ju Kurt-Sune svara för sig själv. Jag kan däremot skriva vad jag tror på. Om det sedan är rätt eller fel vet jag inte. Hursomhelst

1) Osäker på motivet med utförsäljningarna. Visst vissa marknadsfanatiker inom (M) drev säkert på av ideologiska skäl. Det kan också vara så att man vill undvika att ta kostnader för renoveringar och istället för att erkänna att det är råttbon som säljs så kallar man det för en "frihetsreform för de boende" eller liknande. Politiker är kända för att köra med falsk marknadsföring. Socialdemokratiska kommuner drev också på ombildningar. Kanske inte i lika stor omfattning som borgerliga. Ett annat skäl tror jag var att man inte vill bli sittande med hyresrätter. Tanken var att färre hyresrätter betyder mindre möjlighet för staten att tvångsplacera socialfall. Det visade sig ju knappast stämma dock när nu kommuner för köpa villor eller bostadsrätter istället.

2) Förutom vissa extremt attraktiva lägen i stadskärnorna tror jag att en marknadshyra skulle bli lägre än nuvarande bruksvärdeshyra. Det är sant att bostadsrätt är billigare att bo i trots att man lånat miljoner. Det ger en indikation på vad folk är beredda att betala för boende. Visst det är en kapitalrisk om man köper sitt boende med lånade pengar och den slipper man om man hyr. Det är rimligt att det är lite dyrare att hyra. Men inte så mycket dyrare att det omöjliggör sparande till kapitalinsats i ett framtida köpt boende (amortering på bolån är ingen kostnad. Har den som köpt bostadsrätt råd med amortering bör den som bor i hyresrätt ha råd med sparande om månadsutgiften skall vara likvärdig).

3) Bostadsbristen skulle lösas omgående med marknadshyror. Inte därför att det skulle byggas mer utan för att folk skulle tränga ihop sig på mindre yta. Marknaden skulle inte kunna sägas fungera på ett socialt acceptabelt sätt på många år innan det byggts tillräckligt för att utbud och efterfrågan skall kunna mötas vid ett pris som ses som acceptabelt. Jag tror inte att det finns någon bättre lösning än att ta smällen. Så snart som möjligt (jag bor själv i bostadsrätt och drabbas inte oavsett).

4) Marknadshyror skulle dessutom sänka värdet på bostadsrätter. Så snart unga kan välja att bo i hyresrätt medans de sparar ihop till en bostadsrätt så försvinner desperationen som man kan se ibland. Finns det bra alternativ till bostadsrätt för medelklassen så är jag övertygad om att prisutvecklingen på bostadsrätter och villor kan komma av sig.

5) Kostnaden för kommunerna som är skyldiga att ordna bostad åt socialfall skulle minska. De fattigaste skulle isåfall få de minsta, billigaste, och sämsta lägenheterna. Fler skulle börja flytta och anpassa sitt boende efter inkomst/status/etc när det blir enkelt att få nya hyreskontrakt. Segregering skulle bli ett gigantiskt problem som marknadshyror aldrig kommer att lösa. Förmodligen så stort att även borgerliga politiker skulle vilja ta tag i det. Osäker på hur.

Jag har själv förmodligen inte förstått bostadsrättsboendet eftersom jag i princip bara ser nackdelar med det. Vad de flesta som bor i en bostadsrätt nämligen missar är att de faktiskt inte äger sitt boende (läs: man har ingen lagfart). Lite överdrivet så är man bara medlem i en förening där man har nyttjanderätten till sin lägenhet, men man äger inte den – det gör nämligen den ekonomiska föreningen. Det hörs ju också på namnet bostadsrätt.

Det här har en del spännande följdeffekter – som att man är solidariskt i föreningen ansvarig för föreningens ekonomi. Krasst sagt, om dina grannar inte sköter sina betalningar så är du ansvarig för dem. I en bostadsrättsförening så sitter man bokstavligt talat i knät på sina grannar.

Det andra som jag upplever att många missar med en bostadsrättsförening är att föreningen har ofta också lån på fastigheten. Det betyder att din lägenhet inte bara är belånad med det lånet som du själv har på lägenheten, men även med motsvarande del i föreningens totala lån. Säg för enkelhetens skull att föreningen har 100 miljoner i lån och 100 st lägenheter. Det betyder att om du köper lägenheten för 4.5 Mkr och lånar 3.5 Mkr själv så har du även 1 Mkr i lån via föreningen. När man köper sig en bostadsrätt så köper du alltså även på dig en andel i föreningens skuld.

Det sista som jag tänker kring bostadsrättsföreningar är handhavandet av föreningens ekonomi. I många föreningsstyrelser sitter medlemmar baserat på någon sorts halvfrivilligbasis många gånger utan kompetens att förvalta, driva eller utveckla en förenings ekonomi. Det syns inte minst på hela debatten om progressiva avskrivningar som har pågått under den här våren.

Min farhåga är att många kommer under de kommande åren att få ett brutalt uppvaknande kring just bostadsrätter, där avskrivningarna inte har gjorts korrekt, underhåll har skjutits på framtiden eller motsvarande. Med det inte sagt att man inte kan göra en bra affär på en bostadsrätt men det är enligt mig ett spel enligt ”greater-fool-theory”.

Utifrån ett ekonomiskt riskperspektiv är den totala risken du tar när du sätter dig i en bostadsrätt hela priset du har betalat + en del av föreningens skulder + månadsavgiften.

Hyresrätt är ju per definition att du har rätt att hyra en lägenhet från någon annan. Det är också den enklaste formen, du betalar en avgift per månad och i utbyte så får du nyttja en lägenhet som fastighetsägaren äger. Fördelarna med en hyresrätt är också att man får en högre servicenivå, har en enklare uppsägningsprocess som inte består av att man behöver sälja lägenhetet.

Det ekonomiska perspektivet på en hyresrätt skulle man kunna sammanfatta så här – det enda du riskerar i en hyresrätt är 3 månadshyror. Det vill säga att om du har en hyra på 8000 kr i månaden så är den största ekonomiska risken som du tar 32 000 kr.

Det ovanstånde är något avkortat och lite ändrat mer eller mindre direkt citerat från sajten rikatillsammans, äras den som äras bör, men jag håller med fullständigt.

Likt andra tillgångar så är inte fastigheter garanterade en evig uppgång trots att vi verkar tro det. Det visade inte minst 1990-tals krisen oss. Det tråkiga är att hyresrätter är så svåra att få tag på.

Detta var inte ett svar på hela ditt inlägg utan ett perspektiv på dyrt eller billigt avseende att hyra eller köpa.

Marknadshyror är en annan fråga men inlägget är nog långt redan, jag tar upp det senare vid tillfälle nu är det lunch.

Visst. Det måste man känna till. Det finns ju ägarlägenheter som alternativ. De är inte populära alls och den stora skillnaden är väl delvis att byggherren måste ta betalt direkt av köparna vid försäljningstillfället. Vid bostadsrätter kan ju föreningen (som då styrs av byggherren) ta upp lån för att betala till byggherren och behöver inte ta ut hela kostnaden direkt av köparna. Det går att mygla mer och man tjänar mer på att bygga bostadsrätter.


En fördel sedan med bostadsrätter är att alla är ansvariga för, och har ett intresse av, att byggnaden hålls i bra skick. Man har en plan för renoveringar och det betalas via avgiften. För ägarlägenheter, där det inte finns en förening som sköter huset, måste ju alla komma överens om hur renoveringar skall betalas. Vissa kanske inte bryr sig. Vet ett exempel från England där taket i ett höghus läckte men bara de som bodde på de översta våningarna tyckte att det var en kostnad som behövde tas gemensamt.

Bor man flera familjer i ett hus måste man ju ta hand om huset gemensamt. I praktiken är man beroende av grannarna oavsett hur det juridiska ägandet ser ut. Struntar grannarna att betala avgift för sophämtning måste fortfarande någon betala för att soporna skall försvinna annars luktar det. I en bostadsrättsförening kan majoriteten tvinga bort någon som missköter sitt boende och förstör området för andra. Det är väl en fördel främst. Det juridiska ägandet följer ju lite hur ansvaret för huset måste organiseras ändå. Det är främst en tillgång man äger och nyttjar gemensamt.

Jag vet själv vad jag äger hursomhelst.

Men visst att man inte äger sin lägenhet egentligen kanske inte alla känner till.

2. Enligt min uppfattning är materialet och offert och anbudsmaterialet som direkt kommer upp på google vid sökning så omfattande att ingen källhänvisning behövs.



1. Det kan säkert vara som så att några lägenheter någonstans försvunnit till långt under marknadspris. Däremot är det ingen slump att hyresrätter säljs ut för att bli bostadsrätter. Många fastigheter i allmännyttan är grovt vanskötta under lång tid och ifall de förväntade byggrätterna är maximerade i området kan det då vara ekonomiskt rationellt att dumpa lägenheterna till Brf. Då slipper fastighetsägaren följande: Reparationskostnader på runt 1 MSEK per lägenhet. Ordna boende under byggtiden (hotellboende 3-6 månader). Därutöver innehåller Brf:er en massa föreningsskulder. Detta innebär i praktiken att det inte går att analysera prisläget baserat på de värden som enskilda bostadsrätter säljs för.

2. Fake-news är ju det nya. Ena dagen är det fake-news om det ena nästa gång om det andra. Men hittar man något ställe där det reats rejält med hänsyn till alla fakta så bör man nog polisanmäla de inblandade. Bara för att något trycks i en tidning så innebär det inte att det är sant eller att det blir en sanning. Rent generellt verkar sådan fake-news vara någon form av propaganda där hypotetisk "rea"
(observera nu "rea" inte brottslighet) skulle motivera liknande hantering i framtiden i andra avseenden.

Ja precis, många extremistiska nyliberaler här försöker intala sig något annat. Dom leveri en fiktiv illussion för att framstå som "lite bättre, lite finare" haha.

En bostadsrätt äger man lika lite som man äger en båtplats i en båtklubb, både är samma typ av ekonomiska föreningar där man betalar insats/inträdesavgift och årlig medlemsavgift med nyttjanderätt av båtplats/lägenhet. Medlemsavgiften täcker sen självkostnad för drift och underhåll av bostadsrättföreningen och båtklubben gemensamt. Kollektiv ägande och socialism.

Enligt svennebanan äger jag min båtplats, bommar och del av brygga i a-läge, det vore ju trevligt om det var så Då hade jag inte kunnat bli utslängd ifall jag bröt mot föreningens gemensamt uppsatta regler...tyvärr kan man det både i BR och Båtklubb.

Jag har däremot lagfart på min lägenhet i Spanien, signerad hos notarie. Jag kan göra vafan jag vill i den lägenheten utan att bli vräkt. Likadant är det på svenska villa och radhus, det är saker man äger.

Nyliberalerna får köpa villa sen kan dom kalla sig ägare av saker och ting, just nu är dom bara hyresgäster i princip.

Kurt-sune ligger väl sömnlös om nätterna i ilska för att slemhog renoverat i sin hyresrätt som en bostadsrätt och bor i bra standard. Jag ska inte ha rätt att göra det, det är "hyresvärdens" egendom. Slemhog (skräpmänniskan citat: alpha) i hyresrätt ska inte bo i lika bra standard som kurt-sune i sin fiktivt ägda bostadsrätt.