Arboga: Mord på Aki Olavi Paasila, 2015-08-08 och Göran Möller, 2016-08-03

Från förhör med Johanna Möller, 2017-06-21 på eftermiddagen

JW – Jessica Wenna, åklagare
JM – Joh*nna Möll*r (*=a, e)
AH – Amanda Hikes, JMs advokat
SC – Susanna Cleve, Ankis och UFs målsägandebiträde

JW: Du har ju beskrivit hur din pappa var en stor förebild för dig. Du hade starka känslor för honom. Om jag sätter din pappa mot Mohammad, vem älskade du mest?
JM: Min pappa.
JW: Om jag sätter Mohammad mot David, vem älskade du mest?
JM: David.
JW: Mmmm. Då förstår inte jag varför du sitter här i rättegången och skyddar Mohammad.
JM: Inte jag heller.
JW: Ja alltså, den här inspelningen som Mohammad har berättat om idag, påverkar din utsaga.
JM: Men... Ehh... På grund... Ja, jag betalar gärna flygbiljett till den personen som åker och hämtar inspelningen. Det finns ingen inspelning. Det finns ingen svart tröja med blod på. Så jag är villig att betala flygresa för den som... till Österrike och hämtar den.
JW: Mmmm.
JM: Åk idag. För en... Ja, förresten så känner jag en privatflygare... privatpilot. Han kan hämta den.
JW: Mmmm.
JM: Redan idag.
JW: Mmmm.
JM: Och jag måste säga det att jag har försökt tolka det här till Mohammads fördel. Jag har inte velat tro att han är en kallblodig mördare som har huggit min pappa. Jag har velat tolka det till att det är drogernas fel. Men sitter man och anger och skyller ifrån sig på en mamma med två treåringar (börjar gråta) för att rädda sitt eget skinn. Då... Lägre kan man inte sjunka i min värld.
JW: Nej... Och ändå skyddar du honom?
JM: För jag har inte fattat... Jag har trott att det är drogerna.
JW: Är det ingen skillnad då om man ... genom drogerna?
JM: Men då är det ju inte han personligen! Förstår du?
JW: Okey...
JM:
JW: Mmmm. Du har ju sett Julia och David här i rätten.
JM: ... mina barn.
JW: Precis, du har sett dom här i rätten. Hur tyckte du dom såg ut att må?
JM: Dåligt.
JW: Mmmm.
JM: Hur tror du jag mår?
JW: Mmmm.
JM: Hur tror du...
JW: Tänk då att vi har Alexander då? Hans mamma tar inte sitt ansvar och berättar vad hon gjorde på kvällen som..., så han måste göra det i hennes..., å hennes vägnar så att säga. Hur tror du det känns för Alexander?
Ska du inte lätta den här bördan från dina barns axlar nu och berätta som det är, Johanna?
JM: Jag har berättat som det är.
JW: Du ser ju hur dom lider när dom är här. Vilken enorm förtvivlan det är för dom att dom inte vet vilket ben dom ska stå på.
JM: Mmmm.
JW: Du ser det va?
JM: Mmmm.
JW: Ska du inte underlätta för dom? Ska du inte ge dig själv chansen att kunna vara en förälder och berätta hur det faktiskt var? Du kan ju skildra med din historia. Varför blev det så här?
JM: Det får du fråga Mohammad.
JW: Mmmm. Jag frågar dig nu. Varför blev det så här Johanna?
JM: Jag har ingen aning om varför det blev så här. Tror du att jag skulle slå Mohammad på morgonen när han berättar att han har gjort det här? Tror du att jag skulle slå han om jag hade vetat om någonting? Tror du att jag hade gjort det då?
JW: Jag har inga frågor.

Domaren: Har målsägarbiträdet några frågor?

Målsägarbiträdet (Cleve): Johanna, du har ju under den här rättegången hört din mamma och din syster när dom har beskrivit det trauma som dom har genomgått sedan augusti förra året. Dom har båda utvecklat PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Anki vart mycket allvarligt skadad. Ansiktsfrakturer... Hon har alltjämt idag ansiktsförlamning. Hon kan inte äta ordentligt. Hon kommer med stor sannolikhet aldrig att kunna göra det. Hon har svårt att prata. På mornar och förmiddagar. Hon har nervsmärtor där smärtlindring inte ens tar på henne. Vad tänker du när du hör dom orden här?
JM: Jag tycker att det är fruktansvärt. Jag... Fast det är ingen som tänker på hur JAG mår. INGEN frågar hur jag mår. Jag har blivit anklagad för att ha dödat min pappa. Min pappa stod mig närmast av alla. Jag har blivit avklippt från hela min familj. Min familj har haft varandra och bolla med. Men jag har blivit totalt avklippt. Med min sång(sond/???). Ingen har lyssnat på mig.
Målsägarbiträdet: Jag har inga fler frågor.

Domaren: Ska vi gå och fika?

AH: Ja, hur har du känt när din mamma och din syster har suttit här och berättat så som dom ser på det och det dom tror?
JM: Det finns teknisk bevisning på att jag inte varit på plats. Jag var hemma mycke... Jag var hemma 45 minuter innan han ens kom till kontoret (gråter). Fast det har inte polisen velat lyfta fram. Men jag har inte vetat om det här. Jag har älskat min pappa över allt annat på Jorden. Det var min pappa som stöttade mig i allt. I alla mina livsval. Och när jag hamnade i en fallgrop då var det han som lyfte upp mig. Och sen stod vi ute på landet den andra (2/8) och jag berättar att landet är till salu för nästan fem miljoner. Sen på natten åker han... Idioten! Skicka ut han!
AH: Tack, jag har inga fler frågor.
JM: Då åker han med sin jävla kompis. Ursäkta mitt språk. Ja, polisen tar inte ens på allvar när jag säger hur det är. Utan dom har hela tiden bara försökt hitta bevis mot mig, att jag är den som är skyldig. Jag skulle aldrig... Jag skulle... skada min pappa. Och jag får inte ens sörja.

Domaren: OK, om jag får säga någonting här?

JM: Och så sitter han här och ljuger om en jävla iPod.