Citat:
Ursprungligen postat av
vallero
Jag tror JM var helt övertygad om att hon skulle kunna styra och ställa i rättssalen innan rättegången började. Jag tror inte hon har lyssnat på ett ord Hikes sagt till henne, utan har hela tiden haft en vision om hur hon bländar hela rätten med sina knivskarpa kommentarer och sin djupa psykologikunskap.
Jag undrar om hon förstår att hon kommer åka dit och bara kör förnekelseracet ända in i kaklet, eller om hon verkligen tror att det går bra och att hon har en god chans att bli friad? Jag tror det förra. Hon är en förhärdad, iskall och farlig psykopat. Hon ser praktiskt på saker - varför erkänna när man kan ljuga? Till skillnad från en förvirrad person, oförmögen att uppfatta vad som händer i verkligheten, som hon ju så gärna vill låta påskina.
Håller helt med dig. Jag får en känsla för att det här är första gången som det hon gjort fått riktigt kännbara konsekvenser. Sexmålet ledde inte till något. Inte heller misshandel av de hon haft sex med. Och Akis död brydde sig ju in polisen om art utreda trots misstankar från If. När hon mötte motstånd hos If, tänkte hon ut en ny lösning - få ut arvet efter föräldrarna, dvs avrättning.
Det här är första gången hon får motstånd och inte har en väg ut. Hon trodde hon skulle lyckas övertyga rätten om att åklagaren har helt fel. Att hon skulle övertyga dem att hon är lugn och laglydig. Att hon är en snäll, bullbakande mamma som bara tänker på sina barns bästa. Att hon älskade sin far och bara ville hans väl.
Tyvärr har hon inte (enligt sig själv) fått möjlighet att redogöra för hur oskyldig och trovärdig hon är. Hon har inte heller fått fullt ut briljera med sina psykologikunskaper och självdiagnoser utan istället vara tvungen att svara på dumma frågor från dumma åklagare. Och då har de mage att prata hur jobbigt hennes mamma har det. Vad spelar hennes mammas lidande för roll? Det är ju JM som lider - och ingen frågar henne hur hon mår.
Jag tror att hon kan känna att det inte går åt rätt håll. Men det är ju inte hennes fel. Det är t ex åklagarnas fel. Eller MRs fel. Och hon kan tycka jättesynd om sig själv som blivit utsatt för denna komplott. Däremellan känner hon att hon är smartare än alla andra och att än är loppet inte kört. Hon ska nog kunna förtrolla rätten i sluttampen med sina briljanta svar, så de ser att åklagaren har helt fel.