Citat:
Ursprungligen postat av
Singoallaa
Fantastiskt insiktsfullt inlägg av dig!
Tack. Inspirerades av Dr JM då hon gav en så fantastisk fin tolkning av Freud, vill ju inte vara sämre och tangerade försvarmekanismer, reaktionsmönster i chockfaserna.
Citat:
Ursprungligen postat av
magiciadehex
Jättebra beskrivning av JM:s "mammaroll" som varit helt grundad i hennes egna behov.
AG finns det hopp om, att han kommer att klara sig igenom detta. När han klarar att ta sig ur hennes sjuka grepp och när han sakteliga börjar förstå hur sjukt hon betett sig och att det är henne det är fel på. Ansvaret för allt helvete är hennes. En förälder har ansvar för sitt barn. Ett litet barn har inget ansvar för sin förälder. Att han valde att säga sanningen var ju för att sanningen är viktig för honom, vilket är ett friskhetstecken. Han valde inte att säga sanningen för att bestraffa sin mor.
Det är en jävla skillnad.
Är helt sunt det han gjort och ökar chansen till en bra läkningsprocess och personlig utveckling.
Jag nämnde bitterhet och hat och
inledningsvis är ju alla emotionella reaktioner - om det så är avsky, hat, aggressioner etc - normala. Har ABs reaktion i åtanke. Rätt stöd genom processen och med tiden så kan det tona ner..
Känslor av vrede, hat, ilska, bitterhet (och i sin värsta form hämnd) riskerar annars vända sig mot egna personen. Mormor reflekterar kring det dubbla, hon talar om att älska men att givetvis fullständigt avsky det hon gjort.
Man får absolut aldrig glömma vad som egentligen hänt bland alla åtalspunkter - deras egen mor misstänks ha försökt mörda deras mormor och mördat deras morfar. Det är enormt starkt att gå igenom, djup sorg parallellt med ett enormt svek från en förälder.
Stackars alla barn. Två har inlett sorgeprocessen, två verkar stå och stampa i farlig zon.