Citat:
Ursprungligen postat av
Hatt-Kaninen
Det är inte 3 av 10 sparkade journalister som får nytt jobb. De menar att 30% av de få sparkade journalister som lyckas hitta ett nytt jobb får fast anställning. Alltså är de allra flesta sparkade journalisterna arbetslösa, bara ett extremt fåtal lyckas hitta nya jobb.
Fantastiskt roligt att höra, även om jag också tycker den totala siffran borde vara ännu lägre!
Jag har tidigare skrivit i den här tråden om hur jag själv aktivt försökt (och lyckats) motverka diverse arbetslösa journalister från att anställas vid min egen arbetsplats. Det argument jag då har använt har bland annat just varit att det inte är någon idé att anställa en genomfalsk backstabber som bara går runt och sprider ondskefulla rykten, låtsas att "hen" är mycket bättre än alla andra och som gräver fram smuts om de övriga anställda.
"Är det verkligen någon sådan vi vill ha här, tycker du?" har jag frågat de rekryteringsansvariga. Och i samtliga fall har svaret blivit ett klockrent
"Nej", så att ansökan förpassats ner i papperskorgen. Journalisterna har alltså inte ens kallats till en intervju.
Sen hjälper det naturligtvis inte heller att journalisternas CV genomgående är bland de minst imponerande bland alla ansökandes. "Meriterna" som stått omnämnda i deras resuméer har typ varit att de läst ett par år på högskola, skrivit några skitartiklar åt nån trendig blaska (eller nedlagd lokaltidning) samt ägnat sig åt nån form av social aktivism. Nån person som ansökte hade med att han/hon hade ägnat sig åt att kartlägga "högerextremister" i sociala medier, vill jag minnas. Naturligtvis åkte den ansökan raka vägen ner i papperskorgen. Att de bott utomlands (alltså inte jobbat utomlands, utan bara
bott där) är också ett vanligt förekommande inslag, som jag kan minnas.
Om man ska anställa någon vill man ju att den personen i första hand ska vara lämpad för jobbet. Det är aldrig journalisterna, de har oftast aldrig ens ägnat sig åt de uppgifter som tjänsten eftersöker tidigare. Deras meritlista är totalt utfattig och ofta full av hål och direkta dumheter, som i fallet ovan. Varför skulle man t.ex. vilja anställa en politisk aktivist vid sin arbetsplats? Det lustiga är att journalisterna själva inte tycks haja det, så att de ofta skryter med sin aktivism i sitt CV som att det är den viktigaste merit man kan tänka sig ("NEWSFLASH" för alla er murvlar: Det är det inte).
Deras CV är väldigt ofta full av stavfel, syftningsfel och konstiga meningsbyggnader också. Eller så är dokumenten snyggt layoutade och väldigt "glassiga" men helt tomma på egentligt innehåll eller någon form av reell kompetens. Det här är en återkommande grej som man märker gång på gång på gång som en ny tjänst utannonseras. Tonen i dokumentet är också totalt överlägsen, utan att individen visar någon form av insikt eller ödmjukhet inför bristerna i den egna meritlistan. Jag tror exempelvis aldrig att jag läst nånting i stil med
"Jag inser att jag inte har någon erfarenhet av den utsatta tjänsten, men är villig att arbeta hårt och lära mig!", eller nån liknande formulering. I stället tycks författaren av CV:t ställa sig helt oförstående till varför man
inte skulle anställa henne/honom. Totalt jävla otroligt.