Joy Rahman-fallet (avliden 2014)

Inlägget du hänvisade till är skrivet av en användare som inte själv säger sig ha hört något erkännande. Det verkar snarare handla om en andrahandsuppgift som gäller just det erkännande som du säger dig ha hört.

Inom kriminalvården gäller tystnadsplikt, precis som inom sjukvården.

Ja, självklart gäller tystnadsplikten även om personen dött eller fallet är nedlagt. När det gäller enskilda intagna så skall allt som gäller dem stanna innanför murarna om det inte finns sakliga skäl för att föra det vidare. Det går inte att berätta detaljer bara för att man själv slutat, personen muckat, friats, dött etc.

Jag bevakade ett "väntrum" med intagna. Och när jag gjorde sådana bevakningar satt jag aldrig och tjatterkelade med intagna, utan satte mig strategiskt så jag hade uppsikt men kunde ägna mig åt mitt. De flesta fattade inte att jag fixade både att lyssna på det som sas i rummet och att vara koncentrerad på helt annat.
Det fanns annan information som jag också fick där, dock inte just den gången, - då av den arten att det gick att agera på för att det handlade om säkerheten i anstalten/kring person etc.

Ja, det är en andra eller snarare tredjehandsuppgift.
Min uppfattning är JR sagt liknande saker så både personal och intagna hört det tidigare och senare - och att det kan handla vilka som helst.
De två som han pratade med när jag hörde har jag väldigt svårt att tänka mig skulle gå till någon personal och berätta någonting. Men jag vet ju inte.

Det är alltså på lösa grunder som du bestämt hävdar att JR har erkänt detta mord. Flera andra intagna och personal har ju febrilt arbetat med hans frigivning under dessa år. Ska detta ha skett samtidigt som "alla vet" att han är skyldig?

Det är helt riskfritt att bedriva förtal av avliden (JR), ex.vis relatera till eardropping av vad "JR har sagt". I synnerhet personer inom rättssystem/krim.vård, vilka anser att JR "kom för billigt undan" kan vilja dra hans namn ned i skiten.

Micro113 hävdar att det var allmänt känt att Rahman erkänt sig skyldig. Alltså motsatsen till den enskilt största faktorn som låg till grund för Rahmans frigivning: Det stora stödet han hade från medfångar och personal i fängelset.

Nej, eftersom jag själv hörde honom så anser jag inte alls att min uppfattning är baserad på "lösa" grunder.

Jag stötte nog inte på en enda kollega som stödde honom.

Hade du berättat för dina kolleger att du hade hört Rahman erkänna mordet? Det kan ju i så fall ha påverkat deras inställning.

Kan ju ha liten betydelse beroende på vad du hade för roll där inne. Oavsett varför du aldrig någonsin stötte på någon som visade stöd för Rahman så kvarstår det faktum att det var stöd inifrån fängelset som låg till grund för resningen.

Nej, det har aldrig varit min grej att diskutera vad intagna säger till varandra (eller till mig) med kollegor om det inte direkt berör arbete/säkerhet.
Jag tog upp det med rättsvårdsinspektörerna - vilka är de man vänder sig till för att tolka lagar och regler.

Det var intagna som uppmärksammade DS på Rahman - inte personal. Och det var DS grävande som till slut ledde till ny rättegången där bevisningen inte räckte för fällande.

Och fängelseprästen då? Bortglömd?