Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Det här är helt följdenligt om man ser till JM:s fokus på arvet som en lösning på alla hennes problem och MR som en lösning på lösningen. Hon binder honom till sig på det enda sättet som finns för henne att binda på -- en ekonomiskt oberoende besvärsfri lyckotillvaro, som skulle ärerädda honom inför hans familj och flickvän och henne inför hennes barn. Haken är att föräldrarna är i livet, vilket MR måste lösa som motprestation för alla (tomma) löften och den hittillsvarande försörjningen (fast MR får väl JM betalt för, får hon inte?). Men olyckligtvis dör den hemske knarkarmördaren av tyngden av sitt hemska brott, och JM äreräddas i själva verket först då fullt ut. Ridå.
Synergism.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/synergism
Ingen normal människa skulle lyda en order att mörda ett helt oskyddat föräldrapar. Sen påverkar omständigheter, men fortfarande har människan
etiska spärrar såtillvida man inte ska låsas in inom rättspsyk (icke vid sina sinnens fulla bruk).
Drogmissbruk, kriminalitet och sukta efter rikedomansliv ihop med en drivande kraft med extremt habegär (JM) ger tydligen en bra grogrund för mord.
JM är - förutom empatilös - en målmedveten teaser. Hon vet vem hon ska välja ut och hon vet vad som lockar. Hon är Vansinnet per se.
Hon snärjer män via att locka med sex, spela liten prinsessa eller köpa dem för pengar.
Det märks mycket tydligt på avlyssningarna och hans eget ordval i förhör att han efteråt känner sig grundlurad av henne. Är grundlurad det samma som äkta ånger inför gärning?
Är det äkta empati - utåtriktat mot offret - eller handlar det om att se sig själv som rejält otursförföljd och beklaga och ömka sig själv?
Sen kan man bli fasansfullt arg när man blir grundlurad av en person - men är det normal reaktion att vilja mörda ytterligare en person och nästintill bli trippelmördare inom nån vecka?
Jag tänker högt, givetvis omöjligt att svara på andras samvetsfrågor.