Samhällstjänst för bidragstagare

En sak som jag länge funderat över är varför vi inte inför samhällstjänst för bidragstagare? Uppenbarligen har de inget jobb (eftersom de får bidrag) vilket borde innebära att de kan stå till tjänst för samhället istället. Med samhällstjänst menar jag att man exempelvis kan arbeta med att städa allmänna platser, hjälpa till att anordna allmänna event i städer eller liknande. Det kan motsvara en arbetstid som speglar de pengar man får ta emot. Med andra ord bör det finnas tid över till att söka jobb, eftersom bidragen inte är hur stora som helst. Det går även att sätta upp ett system där man får ansöka om ledigt för att gå på jobbintervju eller liknande. Naturligtvis finns det undantag där personer är sjuka eller oförmögna att jobba pga. utbrändhet eller andra orsaker där de inte ska behöva jobba men det är nog underförstått.

Ett alternativ till samhällstjänst är extratjänster på företag, som kan betala bidragstagarens summa (genom staten) mot att personen genomför ett arbete på företaget motsvarande den tid som månadsbidraget utgör. Detta kan ske utan arbetsgivaravgift så att det blir eftersträvansvärt för företag att göra det, men samma arbetsvillkor ska gälla för en samhällstjänstare som en vanlig anställd. Det blir därför billigare för staten, eftersom företagen betalar alla avgifter. Men för att undvika att företag helt och hållet förlitar sig på samhällstjänstare (för att slippa arbetsgivaravgiften) bör man införa regler som gör att detta inte lönar sig i längden, utan att det då är bättre att anställa en person.

Det kanske också kan vara möjligt med en lösning där ett företag anställer en person under en månads tid på heltid och där samhällstjänstaren arbetar in sin tid för att kunna få bidrag i flera månader framöver utan att behöva jobba. Det kanske kan vara max. en månads anställning för att systemet inte ska missbrukas utan att folk anställs istället. Det kan vara ett sätt för folk att komma ut i arbete, lite likt praktik och öppnar för företag att testa hur det är med fler anställda.

Med andra ord skulle man kunna införa ett bidragssaldo. Du får lika mycket bidrag som du har möjlighet att jobba in, upp till en gräns där du inte behöver jobba mer. Då kan du välja hur du vill fördela dina timmar över månaden och staten tillhandahåller ett antal samhällstjänster som behövs göras. I slutändan handlar om tjänster och gentjänster. Om samhället gör dig en tjänst genom att förse dig med ekonomiska medel kan du göra en gentjänst för samhället som tack. Det är inget tvång att få bidrag. Om du inte vill göra samhällstjänst kan du heller inte räkna med att få bidrag och då får du klara dig själv.

Vad talar för eller emot ett sådant system?

Det finns enklare och billigare sätt att ordna detta.

* Man tar bort fackets rätt att skapa arbetslöshet.
* Och tar bort andra arbetshämmande arbetsrättslagar.
* Man minskar ned bidragen.

Då får folk jobba, för den lön de gör rätt för. Och skatten minskar.
Det är Win Win.

Som vanligt när det gäller diskussioner om "bidrag" saknas definitionen av vad "bidrag" innebär. Är det exempelvis meningen att alla som får barnbidrag ska tvingas ut i samhällstjänst?

Det finns bara ett "bidrag" i Sverige, och det är försörjningsstödet. A-kassa, sjukpenning (eller vad det nu kallas), etc. är dels en form av försäkringar, och dels kraftigt villkorade. Det vore bra om TS kunde specificera vad han menar med "bidrag" för att underlätta diskussionen.

Försörjningsstödet kostar runt 10 miljarder (2015 års siffror) och betalades ut till drygt 400.000 personer, så att slopa det helt skulle alltså spara så lite pengar att det inte skulle synas i ett tårtdiagram över de offentliga utgifterna. Försörjningsstödet kostar ingenting i jämförelse med andra offentliga utgifter. Samtidigt skulle 400.000 personer stå utan försörjning, och många av dem som får försörjningsstöd är utförsäkrade, psykiskt eller fysiskt sjuka eller oönskade på arbetsmarknaden, så de skulle ändå bara vara i vägen om de sattes i någon form av samhällstjänst.

Länk: https://nyheter24.se/nyheter/politik/883558-socialbidrag-fakta-statistik

TS..Det är inte värt det. Tro mig. Och skulle inte fungera i praktiken. Förstår inte heller varför det är så viktigt för dig. Räcker väl att staten genom AF/FK eller soc. har koll på att dom söker jobb och står till arbetsmarknadens förfogande för att få bidrag.

Jag tycker inte att det är extremt viktigt men det känns som ett förvånansvärt enkelt sätt att både spara pengar, få människor i arbete och att förbättra samhällsklimatet på för att inte vara värt att diskutera. Det finns även sociala anledningar att göra det, som vissa människors gnäll på att "äh, de bara får bidrag" och liknande. Att hjälpa till bjuder alltså in till en social gemenskap hos de som redan har en säker anställning.

Det är klart att det inte skulle fungera i praktiken om man går in med inställningen att det inte skulle fungera i praktiken.

Problemet med arbetsförmedlingen och "aktivt sökande" är att det mig veterligen är tillräckligt att gå dit och söka någonting som man inte är kvalificerad för - ett jobb man uppenbart inte kan få - och fortsätta sitt liv som vanligt.

För det första är slaveriet avskaffat, för det andra vill de flesta människor redan jobba. Piskor behövs inte. För fåtalet som inte vill jobba kanske andra åtgärder behövs, det ligger antagligen någon obearbetad orsak i bakgrunden för dem. För den ökande andel av befolkningen som det inte lönar sig för att arbeta behöver försörjningsstödet omformas så att det inte genast kvittas mot inkomsten. Man bör få behålla sitt försörjningsstöd under en period även efter att man fått jobb (t ex trappa ner det 25% direkt och sedan årligen 25% under tre år), det vore en stark motivationsfaktor.

Motivationsfaktor på vilket sätt? Med din modell skulle det löna sig att skaffa jobb och avsluta dem direkt. Då kan man behålla sitt försörjningsstöd och få extra gratispengar samtidigt. Det skulle helt enkelt motivera att ta emot försörjningsstöd.

För många, särskilt nya svenskar, lönar det sig inte att gå från försörjningsstöd till lågbetalt arbete. Om man är en familj och båda vuxna är arbetslösa och saknar inarbetad a-kassa och har lägstanivå i föräldrapenning, då kan man till och med förlora ekonomiskt på att ta ett arbete. Därför bör familjen få behålla sitt försörjningsstöd tills båda vuxna är i arbete. Annars kanske det känns viktigare att hjälpas åt med barn och hushåll, om man ändå bara förlorar pengar på att lönearbeta.

Trots att många skulle vara oönskade och sjuka är jag också övertygad om att många psykiskt och fysiskt sjuka skulle må bättre av att utföra ett arbete de var kapabla till och börja socialisera utanför hemmet och olika myndigheter.

Här kommer lite data från SCB (2011) gällande ekonomiskt bistånd, tkr i hela riket, alla kategorier. Vet inte exakt vad det innefattar för delposter. Det får gärna någon annan förtydliga.
Rätta mig gärna om jag har fel. Jag tror inte att någon inte förstår att pengarna man får ut från försäkringskassa, A-kassa, etc. är villkorade. Om de är som du skriver, kraftigt villkorade är en bedömningsfråga. Trådstarten handlar om ett förslag för att förändra villkoren.

Angående din länk är det är svårt att lita på en källa som i sin tur inte bekräftar källan, mer än genom ett uttalande från en person och en hänvisning. Jag har ingen som helst aning om vilka motiv personen har eller exakt hur den har räknat eller hur den har fått fram sina siffror. I sådana fall känns SCB mer tillförlitligt, även om det är gamla data från samma källa. Om följande uttalande stämmer tillbaka i tiden: "drygt 93 procent av det [ekonomiska biståndet] går till socialbidrag, enligt uppgifter från Socialstyrelsen" [1] (samma källa som till datan på SCB) så skulle alltså ca. 12 miljarder gå till socialbidrag 2011. Vi kan sluta oss till att det rör sig om ungefär samma storleksordning ~10 miljarder. Uttalandet verkar därför rätt rimligt.

Om vi antar att var femte person av dessa var arbetsföra men inte lyckades komma i arbete av olika (onödiga) anledningar skulle 2 miljarder kronor kunna sparas varje år. Det är ganska mycket pengar som skulle kunna göra nytta i skola, vård eller andra sektioner av samhället i mina ögon. Och då undantaget all potentiell samhällsnytta och ökad inkomst (läs mer skatteintäkter) för företag som kan nyttja tjänsten.