En sak som jag länge funderat över är varför vi inte inför samhällstjänst för bidragstagare? Uppenbarligen har de inget jobb (eftersom de får bidrag) vilket borde innebära att de kan stå till tjänst för samhället istället. Med samhällstjänst menar jag att man exempelvis kan arbeta med att städa allmänna platser, hjälpa till att anordna allmänna event i städer eller liknande. Det kan motsvara en arbetstid som speglar de pengar man får ta emot. Med andra ord bör det finnas tid över till att söka jobb, eftersom bidragen inte är hur stora som helst. Det går även att sätta upp ett system där man får ansöka om ledigt för att gå på jobbintervju eller liknande. Naturligtvis finns det undantag där personer är sjuka eller oförmögna att jobba pga. utbrändhet eller andra orsaker där de inte ska behöva jobba men det är nog underförstått.
Ett alternativ till samhällstjänst är extratjänster på företag, som kan betala bidragstagarens summa (genom staten) mot att personen genomför ett arbete på företaget motsvarande den tid som månadsbidraget utgör. Detta kan ske utan arbetsgivaravgift så att det blir eftersträvansvärt för företag att göra det, men samma arbetsvillkor ska gälla för en samhällstjänstare som en vanlig anställd. Det blir därför billigare för staten, eftersom företagen betalar alla avgifter. Men för att undvika att företag helt och hållet förlitar sig på samhällstjänstare (för att slippa arbetsgivaravgiften) bör man införa regler som gör att detta inte lönar sig i längden, utan att det då är bättre att anställa en person.
Det kanske också kan vara möjligt med en lösning där ett företag anställer en person under en månads tid på heltid och där samhällstjänstaren arbetar in sin tid för att kunna få bidrag i flera månader framöver utan att behöva jobba. Det kanske kan vara max. en månads anställning för att systemet inte ska missbrukas utan att folk anställs istället. Det kan vara ett sätt för folk att komma ut i arbete, lite likt praktik och öppnar för företag att testa hur det är med fler anställda.
Med andra ord skulle man kunna införa ett bidragssaldo. Du får lika mycket bidrag som du har möjlighet att jobba in, upp till en gräns där du inte behöver jobba mer. Då kan du välja hur du vill fördela dina timmar över månaden och staten tillhandahåller ett antal samhällstjänster som behövs göras. I slutändan handlar om tjänster och gentjänster. Om samhället gör dig en tjänst genom att förse dig med ekonomiska medel kan du göra en gentjänst för samhället som tack. Det är inget tvång att få bidrag. Om du inte vill göra samhällstjänst kan du heller inte räkna med att få bidrag och då får du klara dig själv.
Vad talar för eller emot ett sådant system?
Ett alternativ till samhällstjänst är extratjänster på företag, som kan betala bidragstagarens summa (genom staten) mot att personen genomför ett arbete på företaget motsvarande den tid som månadsbidraget utgör. Detta kan ske utan arbetsgivaravgift så att det blir eftersträvansvärt för företag att göra det, men samma arbetsvillkor ska gälla för en samhällstjänstare som en vanlig anställd. Det blir därför billigare för staten, eftersom företagen betalar alla avgifter. Men för att undvika att företag helt och hållet förlitar sig på samhällstjänstare (för att slippa arbetsgivaravgiften) bör man införa regler som gör att detta inte lönar sig i längden, utan att det då är bättre att anställa en person.
Det kanske också kan vara möjligt med en lösning där ett företag anställer en person under en månads tid på heltid och där samhällstjänstaren arbetar in sin tid för att kunna få bidrag i flera månader framöver utan att behöva jobba. Det kanske kan vara max. en månads anställning för att systemet inte ska missbrukas utan att folk anställs istället. Det kan vara ett sätt för folk att komma ut i arbete, lite likt praktik och öppnar för företag att testa hur det är med fler anställda.
Med andra ord skulle man kunna införa ett bidragssaldo. Du får lika mycket bidrag som du har möjlighet att jobba in, upp till en gräns där du inte behöver jobba mer. Då kan du välja hur du vill fördela dina timmar över månaden och staten tillhandahåller ett antal samhällstjänster som behövs göras. I slutändan handlar om tjänster och gentjänster. Om samhället gör dig en tjänst genom att förse dig med ekonomiska medel kan du göra en gentjänst för samhället som tack. Det är inget tvång att få bidrag. Om du inte vill göra samhällstjänst kan du heller inte räkna med att få bidrag och då får du klara dig själv.
Vad talar för eller emot ett sådant system?
