tråden om löpning

Din kamrat är alltså i yppersta sverige-elit, bland de 10-15 snabbaste svenska herrarna de senaste åren och tränar inte intervaller? LOL 😂

Jag tror din kamrat ljuger eller ser fel på klockan eller springer 8 km när han tror han springer 10 km.

Du får gärna berätta vem denna vän är, för det är omöjligt att din vän springer milen på 30 minuter utan att köra någon form av kvalitetsträningen.

Hatar intervaller. Däremot kan de fungera bra som pepp och en go känsla inför lopp om en lyckas köra typ 8 x 4 min i högt tempo, som mental förberedelse tycker åtminstone jag att de är överlägsna. Som kvalitetspass fruktansvärda

Fråga då, när vi ändå är inne på intervaller. Kom precis hem från ett planerat 10 x 2 min-pass där jag kraschade totalt. Öppnade alldeles för hårt visserligen, och haft en kass vinter och vår, så hjärnan ville mer än benen. Efter 6 började jag må dåligt och joggade hem istället. Men till saken, om man nu vill få upp farten på distanser 10 km och uppåt, är det värdefullt med "kortare" intervaller (1-2 min) eller kan jag fortsätta med 4-5 min istället som jag av någon anledning gillar mer? I teorin klarar jag säg 8 x 4 min i 3.50-3.55-tempo, vilket är ett tempo jag skulle vilja klara milen på. Även om jag kör kortare intervaller så har jag svårt att hålla ett högre tempo, min gräns verkar ligga på runt 3.45. Eller gäller det bara att nöta snabbare och snabbare tempo för att på sikt orka mer och/eller snabbare?

Ännu en fråga, nu börjar insikten sjunka in om att jag ska springa lidingöloppet om några månader och att lite förberedelser behöver göras inför det. Vilka förändringar i träningspass tror ni kan hjälpa mest när det kommer till att träna inför en inte alltför påfrestande halvmaradistans till en längre och ovanare distans? Fler och längre långpass? Högre veckomängd (fler pass alltså)? Kombinera långpass med snabbtempo? Långpass i terrängspåret? Hit me!

Kortare intervaller där man tvingar sig till högre fart gav mig utdelning när jag jagade tider på 10 km. Körde mycket 8x1000m och liknande där fokus var att hålla ca 10 sekunder under tänkt tävlingsfart. Sen testade jag att köra 6-8x800 istället och ökade tempot. Det tar emot i början men när man kan hålla 15-20 sekunder under tävlingsfart så tyckte jag att det gav effekt. Det kändes efter ett tag någorlunda lätt att ligga "bara" i 3.50-fart när man var van att hålla 3.40-fart på intervallerna.

Inget idiotsäkert tips såklart, men att nöta ett eller två kvalitetspass i veckan och variera dom och pressa sig till högre fart känns som ett rätt så bra recept.

Angående Lidingö så har jag aldrig sprungit det, men kan troligen översätta det till en hyffsat lättlöpt mara. Kör ungefär som inför en halvmara men se till att få några långpass på 20-25 km i kroppen och gärna två långpass dagen efter varandra ett par tre gånger för att känna på hur det är att springa med trötta ben. Dessa långpass behöver inte vara 25 km, snarare 18-20 km.

En eller två gånger kan du köra pass på 30km+, långsamt långpasstempo, ta med lite gel eller energibar och vatten, få lite känsla för distansen.

Jag tackar för tipsen igen. Körde första 2-minutersintervallen i 3.34 idag, det var nog det som tog knäcken på mig Kollade inte klockan under tiden och tyckte inte att det kändes SÅ fort men nog tog det. Svårt med återhämtningen också, körde 30-45 sek gåvila mellan intervallerna, känns som lite för kort återhämtningstid för att orka kötta hårt. Resterande fem intervaller gick i ca 3.45-tempo, men sen fick jag kramp i magen och hade spytt om den inte var tom så då gav jag upp och linkade hem med syra i benen som inte gav sig. Men ska testa att inte köra så många intervaller när det går snabbare, 5-6 x 500 m kanske, då blir det inte lika plågsamt att veta att man ska orka fem till när fem är gjorda.

Har lite problem med just långpassen, brukar få känningar i ena knät efter 18-20 km som oftast brukar gå över efter passet men kan kännas lite igen även om jag tar ett kortare pass typ dagen efter. De jävla knäna förstör en del, brukar ta 3 - 4 dagars vila om det blir illa för att inte belasta dem för mycket så det blir lite ryckigt om jag gör många långpass. Efter varvet var det katastrof, kunde inte gå ordentligt på tre dar efteråt, och nu var det knät som brukar klara sig som smärtade. Ålderstecken...?

Hur känns det inför ultra BTW?

Var uppmärksam på om du börjar få ont och dra ner på mängden i så fall. Tycker inte att det spontant ser för mycket ut, men det beror ju på hur formen och styrkan är också. Lyssna på kroppen i början och skynda långsamt. Väger du 8 kg mer än innan blir det ju mer att släpa på för varje runda även om den inte är monsterlång.

Tycker inte att man ska ha för ödmjuka mål, dina är nog inte orealistiska men det kräver säkert lite disciplin. 40/90 på 10/21 km brukar väl anses vara lika "svårt", iaf om man kollar omvandlarna som finns och mina resultat verkar följa dem ganska ok iaf. 42 km på 3 timmar blir nog en utmaning på en annan nivå, men skam den som ger sig Lycka till så länge och fiska gärna pepp här i den mest sympatiska tråden på hela flashback

Hehe, jag trodde faktiskt han var snabbare. Han har personbästa på 35.

Jag tycker överlag att man är "snabb" som motionär om man springer under 40 och det går ju fint utan intervallträning.

Eller när menar du/ni att man inte längre kan plocka tid utan intervallträning?

Jag skulle inte nöts snabba intervaller inför Lidingö om man inte älskar det. Risken finns att du åker på småskador och inte får in den veckomängd du vill ha.

Terrängspår med många backar är nog perfekt. Utförslöpning med trötta ben kan ju vara bra att smaka på

Inför Lidingö är längre och lugnare pass viktigare än intervaller (om du nu inte går för en viss tid och har tänkt ligga på max hela loppet) så om du drar ner på intervallerna och fokuserar på lugn distans och långpass så kanske knäna orkar lite mer?

Önskar jag kunde säga att det kändes bra inför ultran, har nog aldrig varit så här väl förberedd inför en ultra tidigare. Men förra veckan fick jag en liten bristning eller sträckning i baksida lår, och har kört rehab sen dess. Känner fortfarande av den en aning. Tog beslutet i måndags att inte springa tävlingen på inrådan av sakkunnig för att inte riskera mer kroniska problem eller värre skador.

Sålde min plats. Ska tillbringa helgen med att tycka synd om mig själv, äta chips och titta på dåliga action-filmer. 😜

35 min låter mer rimligt, även om det nog är väldigt få som skulle nå dit utan intervallträning. Såvitt jag vet tränar alla i elitklasserna intervaller, annars hade dom inte nåt så långt. Ner mot (och kanske under) 40 min på milen kan man nog komma med stor veckomängd utan att springa intervaller, men där nånstans är det nog stopp. Man behöver den anaeroba träningen för att hjärtat ska kunna pumpa ut tillräkligt mycket syresatt blod till musklerna för att hålla en sådan fart under längre tid.

Tycker nog iofs att tempo- och intervallpassen känns "snällare" rent skadepreventionmässigt. Min kropp säger oftare ifrån när veckomängden ökar, då vänster knä i första hand. Men det blir nog fler längre och kuperade pass (12-16 km) som gäller. Det är nog mina favoritpass ändå, mycket för att de går i vackra miljöer här


Det blir mest att prova på LL i år, tider blir lite sekundärt. Hade väl tänkt 2.30 som mål men gråter inte om jag missar det. 5-tempo känns spontant inte alltför hårt men har ju hört att banan är rätt tuff. Dra ner på intervallerna kan jag knappt göra då de är pinsamt få som de är

Trist med skada, kan mer än relatera till det. Klokt att avstå och säkert det bästa i längden. Önskar dig en avslappnad helg sålänge då

Sprang Lidingöloppet 2009 och underskattade banan enormt. Första två milen går rätt bra men mellan 19-23 km någonstans kommer "Bosö-tvättbrädan" som är ett parti på 4-5 km där det i stort sett endast är upp och ned konstant utan något flackt parti alls, vilket knäckte mig helt.

Vet inte om det har ändrats något sedan jag sprang, men det är viktigt att få en plats långt fram i sin startgrupp då det är väldigt trångt och smala stigar i början. Första 3-4 km gick på 6.30-7.00 tempo för mig då jag startade i sista startgruppen och var dum nog att ställa mig långt bak. Det gick helt enkelt inte att ta sig fram snabbare än så.