Citat:
Ursprungligen postat av
Magro
Men du: Om nu Rolf Sandberg lämnade ut sekretessbelagda uppgifter, hur kommer det sig att han har undkommit juridiska konsekvenser för det? Ingen polis eller jurist som lyssnar på radions nöjesprogram eller? Inte ens minsta kommentar från arbetsgivaren har han väl fått?
Du har inte heller invänt mot mitt påstående att Sandberg säkerligen talat om '7-åringen' och '5-åringen', som konventionen också är?
Att du som läkare inte under några som helst omständligheter -- ens anonymiserat -- har annat val än att 'knip[a] igen livet ut' om patientfall, har jag riktigt svårt att tro?
Ja, jag menar vad jag skriver om mitt intryck av Göran Lambertz.
Hur vet du att Sandberg inte fått kommentarer från sin arbetsgivare ang vad han sa i radioprogrammet?
Såvitt jag vet är programmet numera bortplockat och kan inte längre höras. Antagligen för att ansvariga är rädda för juridiska represalier.
De två små bröderna kom från Dottevik, en liten ort där precis alla visste vilka de var när RS uppgav att de var skyldiga. Hela deras omgivning, grannar, lekkamrater, släkt och vänner visste och vet idag vilka de är. Att de fick flytta till ny ort var en del av det.
Om man i ett radioprogram berättar om fallet och plötsligt beskriver bröderna som ännu mer kallhamrade och brutala än vad som först uppgavs, bidrar ju detta ännu mer till omgivnings bild av dem. De är ju både välkända och omtalade på orten.
Nej en läkare måste knipa igen livet ut om känsliga uppgifter eller mindre känsliga fakta som kan härledas till en viss patient. Man kan göra en fallbeskrivning som man publicerar eller berättar om och uppge ålder och kön, men knappast tidpunkt eller ort där det hände, inget som kan avslöja vem det handlar om. Är man minsta tveksam om uppgifterna skulle kunna peka ut någon - låter man bli att berätta eller anger vaga uppgifter som "ung man" eller "mindre ort", eller till och med ändrar på en del fakta för att förvilla. Jag kan ex inte berätta om skjutningen av en 59-årig statsman i februari 1986 om det innehåller fakta som jag fått del av i en sjukvårdande yrkesroll. Så är regeln - tystnadsplikten gäller för evigt och gäller även avlidna. Jag hade en psykiatrikerkollega som vägrade hälsa på sina patienter på sta'n - för att han inte ville avslöja att de besökt honom.
Kevin-fallet är så unikt, att RS överhuvudtaget inte kan nämna något än allmänna uppgifter om att han deltog, utan sekretessbrott.