Den destruktiva dramafetischen är onekligen en del av människans mindre smickrande sidor. Som semianonym (nåja) internetanvändare är förhoppningen att följande blir sakligt, för det är några aspekter som ändå måste kommenteras - sådant som ligger nära det Joe Blow lyfte ovan.
Citat:
Ursprungligen postat av Motgift
Den [1]tidigare telefonkontakten i form av långa nattliga samtal de två emellan, medan Björn och C. fortfarande var ett par, och Jonas egna uttalande om att [2]“hon lämnade Björn för honom” (finns sparat som skärmdump för referens) gör att vi inte kan se detta på något annat sätt än som ett oerhört svek och hugg i ryggen på en kamrat och kollega, samtidigt som han ljugit (alternativt undanhållit sanningen) för oss på kontoret. Under tiden detta pågått har Jonas även träffat Björn ett flertal gånger, skålat med honom och låtsats som ingenting – ett oförlåtligt svek, kort sagt.
(Min numrering)
Nummer 2, att hon lämnade Björn för Jonas, är inget agerande från Jonas utan ett krasst faktum och därtill ett sådant som hänför sig till hennes sida. Man kan argumentera för att Jonas borde vägrat inleda ett förhållande sen, men det förändrar inte att Jonas svikliga beteende i Dan och Magnus beskrivning helt måste hänföras till 1, de "långa nattliga telefonsamtalen". Att hon lämnar Björn är i deras version blott ett resultat, en konsekvens, av Jonas faktiska agerande i form av telefonsamtalen.
Dan och Magnus kände till de här nattliga telefonsamtalen. Inget tyder på att de informerade Björn om att i
bästa fall så inte bara mådde hans respektive väldigt dåligt, det fanns dessutom något väldigt trasigt i deras förhållande som gjorde att hon inte ville ta det med honom utan hellre smög om natten med långa "terapisamtal" till en annan man. Med ens det minsta av traditionell familjesyn, som de nu talar sig så varma för, hade man självklart lyft det här med Björn. Och det är i bästa fall, med en extremt välvillig tolkning av situationrn som knappt skulle sälja ens i naiva tonårskretsar. För klarsynta vuxna framgår det redan här att något mer sker, att samtalen i sig är ett övertramp. Det inser Dan och Magnus, de avråder trots allt Jonas från fortsatt kontakt, men de informerar inte Björn och gör sig inte av med Jonas i det här skedet.
Då håller det inte att först själva sitta och veta om Jonas agerande, sen när det ofrånkomliga resultatet av Jonas agerande bubblar upp till ytan komma ut och tala om det stora sveket med stort S. De talar om att Jonas suttit och skålat med en ovetande Björn medan det här pågått. Ett stycke som förvisso uppenbart mer handlar om att vrida om kniven ännu lite djupare i Jonas än att professionellt hantera situationen, men som just därför också tarvar svaret
det gjorde ni också. Ni satt också där och skålade med Björn, fullt medvetna om vad som hände bakom hans rygg.
Nu cashar man in förståelse och integritetspoäng hos många för ett beslut som samtidigt gör att man kan yxa en Jonas som flera gånger haft integritet nog att vara lite motsträvig mot vilken trend/strömning/narrativ övriga för tillfället helhjärtat hakat på - inte sällan till viss frustration som lyst igenom hos övriga. Dessutom kan man genom sin offensiv mot Jonas helt förskjuta fokus från sin egen skuld i att undanhålla Björn det man visste. Hade man istället gjort det moraliskt försvarbara, om man är av åsikten att Jonas agerande utgjort ett stort svek, och informerat Björn om vad som pågick medan det pågick och vilket ofrånkomligt resultat det skulle få hade man haft svårare att enkelt sälja in den här berättelsen om den ondskefulla Jonas som man av hedersskäl nu måste sparka. Man hade riskerat att en del tyckt att det var väl inte så farligt med "bara" lite telefonsamtal, nödvändigheten i det drastiska avskiljandet av Jonas hade inte framstått som lika klar för den breda massan, att det kanske rentav var en överreaktion för att bli av med honom.
Det är helt enkelt ett krasst faktum att Dan och Magnus hade mycket att vinna på att hålla Björn i mörkret och låta Jonas agerande fortgå till sin logiska slutstation. Nu kan de göra sig av med Jonas genom en tydlig god/ond-berättelse och samtidigt framställa sig själva som integritetens väktare som tar de
tuffa men moraliskt riktiga besluten. Jag tänker inte påstå att de agerat så cyniskt, men jag tänker inte heller bara smyga in det som en halvful insinuation i förbifarten. Jag står för att det är en nödvändig del att lyfta och ha med i sin bedömning. Man ska aldrig rakt av bortse från
cui bono-aspekten i en analys, även när det är obekvämt för egen del.
För egen del är det en sorglig utveckling hursom. Kanske är jag inte den primära målgruppen för Motgift, och det får man väl i slutändan acceptera, men med Jonas frånfälle tappar programmet mycket av sitt lyssningsvärde i längden. Inte för att de andra skulle vara dåliga, utan för att låna Dans i mitt tycke något orättvisa förklaring till varför han inte i särskilt hög grad lyssnar på andra nationalistiska poddar - man lär sig rätt snabbt vad de kommer säga om olika saker och händelser. Jonas var den som ibland kunde lyfta in något som höjde diskussionen utöver det lättsmälta, det förutsägbara - undantaget när de övriga helt plötsligt snöat in sig på något nytt, ibland lite märkligt koncept eller trend. Då var Jonas ofta den nödvändiga motvikten.
Man får hoppas att det för Motgifts del vägs upp av att man gör sig mer tillgängliga för den växande skaran folk som vill något mer än bara SD men skräms av den klassiska nationalistiska miljön och tankegodset. Jag tror inte den vägen i slutändan är den mest gynnsamma för att åstadkomma faktisk politisk förändring, jag tror bara man kan nå dit genom uthålligt rakryggad och öppet radikal organisering. Sådana alternativ finns som tur väl är också, så vilket som funkar bäst får avgöras av tiden. Om det här innebär att Motgift ytterliggare distanseras från sådana strömningar är det likväl beklagligt.
