Spädbarn misstänkt mördad, föräldrar gripna 2016-09-10

När har jag hävdat att jag har mer att tillföra än det jag skrev i mitt första inlägg där jag skrev om vad som sas på rättegången?
Jag skrev det som hände/sas den dagen och vill någon ha något "smaskigt" så kan jag ju för all del hitta på något men det känns rätt meningslöst eller hur?

Framför mig i rättssalen satt ett par tjejer som jag antog var vänner med A eller iaf vänner med As syster. Dessa tjejer var väldigt säkra på att E var skyldig. De verkade inte tycka om henne särskilt mkt och i en av pauserna sa dom något i stil med A blivit annorlunda sen han blev tillsammans med E. På vilket sätt vet jag dock inte.

Men nu har jag inte skrivit något om hur hon var under graviditeten!
Hur ska jag skriva så du förstår?

JAG SKEV ATT HON HADE AGGRESSIONSUTBROTT INNAN HON FICK BARN OCH HUR HON VAR UNDER GRAVIDITETEN VET INTE JAG ÅTMINSTONE!
FÖR INGENSTANS STÅR DET I FUP ATT DESSA UTBROTT HÄNDE UNDER GRAVIDITETEN!
DÄREMOT SKRIVER VISSA HÄR ATT HON ÄR UNDERGIVEN,OSÄKER OCH OROLIG!

SEN HAR JAG SKRIVIT OCH JAG SKRIVER DET IGEN!
HON BEHÖVER INTE VARA SKYLDIG TILL DEN FYSISKA MISSHANDELN, DET RÄCKER MED UNDERLÅTELSE ATT SKYDDA BARNET FÖR ATT FÅ STRAFF!
Hoppas att du nu förstår?

Det är ytterst sällan man förstår varför någon dödar sitt barn och att hitta endast en orsak, lär vara är väldigt svårt, tror jag!
Men det händer att föräldrar skakar sina barn så de får hjärnskador eller dör och även revbenen kan skadas vid skakningen då barnet hålls i och skakas hårt!
Dessa är troligen trötta och frustrerade föräldrar med låg impulskontroll, oftast skakar de barnet för att få tyst på det när det skriker och inser inte hur farligt ett skakande är?

Hade de varit allvarligt psykiskt sjuka hade de väl fått vård? Är du på riktigt sitter här och tror du vet allt?
Står inte heller något om deras psykiska sjukdomar som påverkat deras beteende, bara en massa dravel från från A om hans hallucinationer i förhören. Du skriver att du har så mycket erfarenhet hit och dit, men det har jag med ser du som jag inte vill basunera ut här!

Nej, jag är varken naiv eller cynisk, bara verklighetsnärvarande! Mamman sitter inte i häktet för ingen orsak alls, och därför är nu rättegången i full gång för att bevisa hennes, skuld eller oskuld!
Jag tror hon visste om misshandeln, ev var del i den?

Jag vet det är om rättspsykiatri!
Jag håller som sagt inte med dig om det mesta, så då får vi enas om att inte enas.

Någon som vet när rättegången är över och när dom faller??

Du missar en essentiell grej här: hon har berättat sanningen om precis allt sådant. Pappan fortsätter ljuga. Ja, hon har överdrivit sina svårigheter för att hon inte ville vara ensam, men faktum är ju att hennes behov av att inte vara ensam var stort även om det inte berodde på samma sak som hon sa. Hittills finns inget som styrker att hon ljugit i polisförhör eller rätten, vilket är det relevanta här. Det är skillnad på att överdriva sina svårigheter för att få stöd en anser sig behöva men inte tror att andra håller med om att en behöver, och att ljuga för att skydda sig själv från straff. Stor skillnad. Jag har överdrivit svårigheter för vården (bland annat vid förlossningen) för att de helt enkelt inte ser hur funktionsnedsättande vissa saker kan vara, och inte lyssnar på en när en säger vad en behöver. Alltså, har en underliga, ovanliga behov, så tycker vården ofta att en är sjåpig. Men ett behov som skulle vara sjåpigt hos en person utan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kan vara extremt starkt hos en person med npf. Exempelvis klarar jag inte av att sova med andra människor eller vara för nära andra som jag inte känner (jag får panikattacker, tyvärr, det är skitjobbigt men inget jag kan kontrollera trots att jag gått i massa sorters terapi för att lära mig hantera det). Eftersom jag har lång erfarenhet av att mina svårigheter som följer av npf inte tas på allvar av vården, och vi med npf ofta uttrycker smärta och känslor på ovanliga sätt, så valde jag att istället hänvisa till min PTSD-diagnos och säga att det var den som gav mig panikattacker om jag sov med andra. PTSD är något vården respekterar, npf är det tyvärr inte.

På tal om att visa smärta på ett annat sätt, så fick jag flera gånger under förlossningen så kallade smärtgenombrott, som beror på att epiduralen inte återdoseras tillräckligt ofta. Om den hinner släppa för mycket innan ny dos så kommer all smärta tillbaka i full kraft (något jag inte var beredd på och som var vidrigt). Det hände tre gånger under min förlossning, och varje gång det sker måste dosen höjas. Till slut fick jag så mycket epidural att de var tvungna att ge mig adrenalin för att jag inte skulle tuppa av. Jag var så starkt bedövad att jag inte kände några krystvärkar (de av er som kan något om epidural vet vilken hög dos det innebär). Varför skedde det? Jo, jag förbränner de allra flesta mediciner mer än dubbelt så fort som normalt folk och jag uttrycker smärta huvudsakligen med ord. Det syns sällan på mig om jag har ont eller är ledsen, och när någon ser ut att må bra och säger att den har jätteont, så blir den avfärdad. Först vid det tredje smärtgenombrottet kom en narkosläkare och skällde ut barnmorskan och sköterskorna för att de inte lyssnat på mig när jag sagt till att epiduralen börjar gå ur. En dos verkade i ca 25-30 minuter för mig och det normala är minst en timma, ofta två (vad jag förstått, hittar ingen data om det nu utan har fått infon under och efter förlossningen och av bvc). Så när jag sa till att jag började få ont igen efter 25 minuter så tyckte barnmorskorna att jag tramsade.

Jag har aldrig ljugit i ett polisförhör och jag har aldrig ljugit i rätten. Det är en helt annan sak att ljuga för att en annars inte tas på allvar, och att ljuga inom rättsväsendet.

Men hallå. Du, jag vet om allt det där?
F ö har du läst galet i FUPen om Es raseriutbrott. Enligt flera vittnesmål hade hon raseriutbrott när hon och A sammanbodde med As mamma, dvs under graviditeten. Det står inget i FUPen om tidigare raseriutbrott. Det finns betydligt mindre info om Es bakgrund överlag i FUP än om A, eftersom det finns betydligt färre vittnen - endast fosterföräldrarna.

Okej, det var intressant! Man måste dock ta med i beräkningen att A har ett mkt starkare nätverk än E.
F ö undrar jag hur den här rättegången öht ska kunna leda till någon klarhet i skuldfrågan.
Det är förstås klarlagt att båda haft tillfälle, men vad var motivet, drivkraften, orsaken?

Frustration är inte sannolikt, inte heller att de agerat i maskopi.
Psykisk sjukdom verkar troligast, det knepiga är dock att både A och E är möjliga kandidater.
Tyvärr tycker jag inte förhörsledarna gjort något vidare jobb med att få fram vem som gjort vad. Väldigt lama förhör i mitt tycke, där de inte gör mycket för att få fram något erkännande. Deras strategi verkar vara att nöta och stöta och blöta i oändlighet, men det har uppenbarligen inte funkat. A och E skyller ju på varandra. Vad ska det resultera i? Frikännande för båda parter? Har svårt att tänka mig att A åker dit när det faktiskt inte är hundraprocentigt säkert att det inte är E som är gm. Och vice versa.

Rent konkret: vad är det A ljuger om?
Är inte säker på att E säger sanningen, även om hon låter mer trovärdig än A.

Hur vet du att E har berättat sanningen om allt?

Psykisk sjukdom? Ja, det är ju märkligt att ingen psykiater tycks ha snappat upp det i så fall? Kan det möjligen bero på att det mer framstår som psykisk sjukdom i text än IRL? Jag skulle tro båda är personlighetsstörda, liksom typ 90 procent av Sveriges befolkning tycks vara....

Orkar inte filtrera bort all dramatik i denna tråd. Har det framkommit någonting än så länge som vi inte redan kunnat utläsa ur FUP:en?