Sitter framför datan, en peroni i näven, varma ljumna vindare hälsar på genom det öppna fönstret. Helt svart här inne förutom datans sken. vet inte vad jag ska skriva eller vill få fram, tror jag använder er som mina kuratorer.
ungarna har hittat ett favoritboende. hotel ciampino. i ciampino. strategiskt nära flygplatsen, egen pool vilket inte är alltför vanlig i rom. men i övrigt är hotellet så där. men det här är ungarnas resa så dom bestämmer. men nu sover dom. farsan bestämde vi skulle stanna på olimpico lååångt efter matchen. då stod trafiken stilla när vi skulle ut. bussen vi åkte i va som en bastu på hjul. ungarna va skitsur. blev en burgare på termini innan jag insåg sista tåget till ciampino gått. men taxi funkade. hyfsat billigt med.
slökollade lite på tvn. alla kanaler bara totti, totti, totti. sky kör maratonsändning. 2 kanaler med totti nonstop fram till tidig morgon. men man blir liksom full. inte av öl utan känslor. vi stod på tribuna tevere idag, långsidan som kan ses rätt fram i tvn. smockfullt. som "på den gamla goda tiden", men ändå inte. va väldigt mycket totti idag. fantastiskt många olika tröjor, halsdukar och annat. har rent principiellt slutat handla från klubben så kör på supportrarnas mer eller mindre fantastiska kopior. känns gott det. vet inte vad som visades på svensk tv. presentationen av spelarna? jublet när totti presenterades, eller buropen och visslingarna som följde direkt efter när spalletti presenterades? när södra kurvan hade stora bokstäver som sa "totti är roma"?
hade så hoppats på ett mål från totti. men sket sig givetvis. hoppades men dödade förhoppningarna med att det kan inte bli så, en romersk bandiera kan inte få det slutet. historien skvallrar om det. hade vi fått straff, så hade nog totti missat. men vi var åtminstone där. en vän till mig, en tidigare curvaioli fick inte ens tag på en biljett, han blev blåst sa han. och en god vän som är svenska fick inte heller biljett, trots att hennes karl är en höjdare inom räddningstjänsten. och min alldeles förtjusande vän marzia hon försökte inte ens. det va ingen ide sa hon. va absolut bra drag, ofta, eller iaf ibland. men inte som förr. fullsatt men decibelmässigt sämre än tidigare. södra kurvan har tappat, norra kurvan har tagit ikapp. men man kan inte enas, allt låter som ett sorl. då och då.
efter matchen blev det rätt tungt. jag grät som ett litet barn. tack och lov va det många som gjorde det. tom spelare. florenzi och nainggolan framförallt. släpades fram en sketastor tröja med nr 10 som lades (snett) på mittlinjen. totti knallade runt till rörliga men framförallt stillbilder på tvn. nån pampig musik (från gladiator?) som faktiskt passade in bra. och tillsammans med det ett tifo, hela olimpico va med. gula resp röda A3-ark med nr 10 och totti. effektfullt. 3 barn och fru följde med totti runt. tårar, vinkningar. när han zoomades in så såg man att totti hade grava problem att få till sitt varv. roma roma roma brändes av när han kom till södra kurvan. fan jävla k*k vad jobbigt det va. sista som visades i det snygga bildspelet va när totti gjort mål för 15-20 år sedan. när han pekar uppåt himlen. bilden fryses och går över till att bli den mest kända av alla tottimålningar som finns. ->
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Totti-a.s.Roma-celebration.jpg
vi va förbi där igår. förra året så hade i laziali förstört den, nu va den fin igen. kändes bra. det är som ett podium, en diskret kyrka mitt i en stad som rusar fram. ett lugn ett stenkast från colosseum och tusentals turister och ännu fler turistfällor. men det är oxå en liten sketen gränd man kan missa om man inte vet om, som luktar både piss och skit. men det är alldeles underbart. en favoritplats.
men nu känns det mest tomt. totti va rädd sa han. rädd för framtiden, bad om hjälp att ta steget från att vara fotbollsspelare. såg tottis son cristian, 12,5 år gammal. efter matchen lattjar alla spelares ungar där på planen. cristian spelade mot några uppenbart äldre och glänste. kan ju varit så att jag fick det till det, kan oxå vara så att klart han läts briljera för vem fan vågar plocka ner tottis pöjk? men han ska vara talangfull. kanske kan bli nåt... substitut. men tills dess så är det ett vakuum. de rossi är för härlig, värd ett eget inlägg, men han är ingen totti. han är som carboni och benarrivo, de rossi föddes liksom dom i fel tidpunkt, då tuppen i hönshuset redan fanns på plats och man inte kunde förmå att mäta sig med hur jävlig man än var.
men tills cristian kommer. vad gör man? hur kommer man vidare? medveten hur det här låter men det är en alldeles sann och uppriktig känsla. inte bara totti som är rädd. känns faktiskt jävligt vilset nu.