Citat:
en annan rolig anektod från boken är när bill konverserar med en engelsk polismästare och hans förundras och är stum av förvåning när amerikanen förklarar för honom att i usa så uppstår det inga bråk när det arrangeras sportevenemang som drar uppåt 70 000 personer
han får förklara både en och två gånger för polismästaren att inga bråk uppstår och han bara skakar sitt huvud och säger ...amazing no fights
han får förklara både en och två gånger för polismästaren att inga bråk uppstår och han bara skakar sitt huvud och säger ...amazing no fights
Lustigt att du nämner den anekdoten för det stycket minns jag mycket väl trots att det är över 20 år sedan jag läste den boken. Det är faktiskt högaktuellt idag. Det är viktigt att ha det förflutna som referens. Man glömmer lätt att väldigt många var väldigt imponerade av amerikansk sport & hur den bedrevs. Polischefen där var ju förbluffad över hur få poliser som behövdes för ett amerikanskt sportevenemang & att publiken lät bli att härja trots den minimala bevakningen. En helt annan kultur.
Då visste man inte riktigt vad den "moderna fotbollen" skulle få för konsekvenser även om många hade farhågor. På den tiden uppfattade man ju den tidens fotboll som "det moderna". Även då tyckte många att det var bättre förr. "Förr" på den tiden upplevdes väl som det där "sassa brassa mandelmassa".....eller ja ni fattar....Nacka Skoglund, Kurre Hamrin, Stanley Matthews, dribblare, gladfotboll, glad stämning, publik i hattar, sköna gamänger som joxade med trasan.
"Det moderna" då upplevdes som läktarvåld, huliganer, långbollar, defensiv tråkfotboll, polisarméer, cynisk taktik, brutala benknäckare.
Fast det är alltid svårt att dra allt över en kam. I Italien blommade fotbollen upp under 80-talet & ju längre 80-talet gick ju mera blev Italien fotbollens centralpunkt & huvudscen.
