Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Har en känsla av, att allt alla andra sa, avfärdades som hittepå.

Tror inte att det stämmer att det bara är bröderna som "sett nåt".
Som jag fattat GW så var det flera som hade sett den person GW anser är mest trolig GM, tillsammans med Kevin den dagen.

Fantastiskt att det fortfarande finns personer som inte förstår skillnaden mellan att få ett avslut på en utredning och att skapa underlag för en rättegång.

Intressant text av skribent på GP.

Malin Lernfelt

"En av de första lektionerna på jag hade på journalisthögskolan en gång i tidernas begynnelse handlade om ett fall med ett barn där media skapade ett drev mot polis, socialtjänst och andra myndigheter och alla sprang åt samma håll och agerade domstol vilket ledde till att trycket blev så hårt att "rättvisa" skipades. Sen gick det en kort tid och barnet avled just på grund av denna "rättvisa" eftersom sanningen inte riktigt varit de som mediedrevet målat upp...

Jag tänker mycket på det där nu när jag sett Dan Josefssons inlagor i Kevin-fallet. För det är vad de är. Inlagor. Josefsson väljer att lyfta fram vissa saker och utelämna annat i syfte att berätta de utpekande pojkarnas berättelse och bygga en "Making a murderer"-historia. Han är oerhört bra på det han gör, dramaturgiskt har hans team gjort ett lysande jobb. Men jag kan inte hjälpa att det skaver. Tvärsäkerheten. Dumförklaradet av i princip alla som deltog i Kevin-utredningen. Och den medvetna bristen på följdfrågor som gång på gång blir uppenbar.
Även jag gråter av obehag när jag ser utfrågningen av barnen. Sista avsnittet var jag tvungen att stänga av flera gånger eftersom det var allt för jobbigt att se.
Men. Jag är samtidigt medveten om att jag inte har hela bilden. Och att det är precis sorg, hopplöshet, obehag och ilska Josefsson vill få mig att känna.
Jag tycker att det är rätt otäckt att så många uppfattar det Dan Josefsson säger/berättar (och som är pojkarnas och deras familjs version av idag) som en absolut sanning. Det skrämmer mig hur det lett till att människor i såväl traditionella (Expressen är ett undantag som faktiskt lyft fram sådant som Josefsson utelämnat och problematiserar den svartvita bilden) som sociala medier springer fort åt det håll han pekar och agerar både jury och domare.

Vi som läst DN eller sett på SVT vet inte hela sanningen. Det är naturligtvis utmärkt att fallet granskas av duktiga journalister och att det lett till att förundersökningen tas upp igen eftersom det uppenbarligen finns brister i ärendet. Förhoppningsvis kan rättsystemet reda ut i alla fall de flesta av frågetecknen. Ingen förtjänar att få skulden för ett brott man inte begått.
Men tills att man gjort det bör vi andra kanske vänta med att springa i drevet och slå på stora trumman...."

Intressant text av skribent på GP.

Malin Lernfelt

"En av de första lektionerna på jag hade på journalisthögskolan en gång i tidernas begynnelse handlade om ett fall med ett barn där media skapade ett drev mot polis, socialtjänst och andra myndigheter och alla sprang åt samma håll och agerade domstol vilket ledde till att trycket blev så hårt att "rättvisa" skipades. Sen gick det en kort tid och barnet avled just på grund av denna "rättvisa" eftersom sanningen inte riktigt varit de som mediedrevet målat upp...

Jag tänker mycket på det där nu när jag sett Dan Josefssons inlagor i Kevin-fallet. För det är vad de är. Inlagor. Josefsson väljer att lyfta fram vissa saker och utelämna annat i syfte att berätta de utpekande pojkarnas berättelse och bygga en "Making a murderer"-historia. Han är oerhört bra på det han gör, dramaturgiskt har hans team gjort ett lysande jobb. Men jag kan inte hjälpa att det skaver. Tvärsäkerheten. Dumförklaradet av i princip alla som deltog i Kevin-utredningen. Och den medvetna bristen på följdfrågor som gång på gång blir uppenbar.
Även jag gråter av obehag när jag ser utfrågningen av barnen. Sista avsnittet var jag tvungen att stänga av flera gånger eftersom det var allt för jobbigt att se.
Men. Jag är samtidigt medveten om att jag inte har hela bilden. Och att det är precis sorg, hopplöshet, obehag och ilska Josefsson vill få mig att känna.
Jag tycker att det är rätt otäckt att så många uppfattar det Dan Josefsson säger/berättar (och som är pojkarnas och deras familjs version av idag) som en absolut sanning. Det skrämmer mig hur det lett till att människor i såväl traditionella (Expressen är ett undantag som faktiskt lyft fram sådant som Josefsson utelämnat och problematiserar den svartvita bilden) som sociala medier springer fort åt det håll han pekar och agerar både jury och domare.

Vi som läst DN eller sett på SVT vet inte hela sanningen. Det är naturligtvis utmärkt att fallet granskas av duktiga journalister och att det lett till att förundersökningen tas upp igen eftersom det uppenbarligen finns brister i ärendet. Förhoppningsvis kan rättsystemet reda ut i alla fall de flesta av frågetecknen. Ingen förtjänar att få skulden för ett brott man inte begått.
Men tills att man gjort det bör vi andra kanske vänta med att springa i drevet och slå på stora trumman...."

Nej jag vet inte heller var M Vickerf*lt bodde -98, hans domar är från en bra bit in på 2000-talet. Men det gemensamma för de två offren som utsattes för synnerligen hänsynslöshet var att det var 3- åringar från Arvika. Det är inte så vanligt med så unga pedofiloffer. Och i Arvika.

Jag tycker att Dan är för snäll.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/5Xvxb/pojkmordet-i-hovsjo-2001-kan-granskas

Här var både Sandberg och Christianson i farten igen
Dom verkar ha en förkärlek för att sätta dit barn?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/5Xvxb/pojkmordet-i-hovsjo-2001-kan-granskas

Här var både Sandberg och Christianson i farten igen
Dom verkar ha en förkärlek för att sätta dit barn?