Nu på presskonferensen svarar den äldre brodern på frågan om vad de ser fram emot idag:
"Att få leva ett normalt liv. Att inte behöva vara rädd för människor."
Arma pojkar, man kan föreställa sig omgivningens hat som drabbat dem under nitton år.
Ett litet exempel på folks inställning till "barnmördarna" är att när man försökte fosterhemsplacera den äldre brodern så gick inte det, "Ingen ville ta emot honom".
Så han fick stanna kvar hos den boendeplacerade egna familjen, och det var en väldig tur mitt i eländet.