Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Jag kan absolut förstår att föräldrarna kanske var både rädda och givetvis även chockade. Men de skulle ändå ha kunnat kräva åtminstone att en försvarsadvokat hade varit närvarande vid förhören. Det är inte att jävlas med myndigheterna utan en självklarhet.

Sen förstår jag uppriktigt sagt inte hur en pappa kan lita mer på sin fru - som INTE är pojkarnas biologiska mamma - än på sina barn. Hur väl kände den här damen dessa killar? Vad visste hon om deras karaktärer och ev. våldsamhet? Hur kan man stanna kvar i en relation (är de fortfarande ihop?) om frun med sitt irrande har åtminstone delvis förorsakat ett otroligt lidande åt ens ungar?

Självklart är det framför allt polisen och domstolen som bär ansvaret. Och det är ju otroligt att man överhuvudtaget kan förhöra en människa som sitter på psyket pga att hon mår så dåligt.. Men själv skulle jag ha extremt svårt att förlåta min partner som har gått med på polisens story istället för att försvara mina barn till varje pris… Hon kunde ju ha avstått att prata överhuvudtaget.

Jag kan absolut förstår att föräldrarna kanske var både rädda och givetvis även chockade. Men de skulle ändå ha kunnat kräva åtminstone att en försvarsadvokat hade varit närvarande vid förhören. Det är inte att jävlas med myndigheterna utan en självklarhet.

Sen förstår jag uppriktigt sagt inte hur en pappa kan lita mer på sin fru - som INTE är pojkarnas biologiska mamma - än på sina barn. Hur väl kände den här damen dessa killar? Vad visste hon om deras karaktärer och ev. våldsamhet? Hur kan man stanna kvar i en relation (är de fortfarande ihop?) om frun med sitt irrande har åtminstone delvis förorsakat ett otroligt lidande åt ens ungar?

Självklart är det framför allt polisen och domstolen som bär ansvaret. Och det är ju otroligt att man överhuvudtaget kan förhöra en människa som sitter på psyket pga att hon mår så dåligt.. Men själv skulle jag ha extremt svårt att förlåta min partner som har gått med på polisens story istället för att försvara mina barn till varje pris… Hon kunde ju ha avstått att prata överhuvudtaget.

Dessa två barn 5 och 7 år gamla skulle alltså kunna samordna sig så att de gemensamt utan upptäkt kan lyfta en nyss mördad 18 kg tung kompis genom vatten och vass upp på en lastpall och lägga honom tillrätta där. Utan att en enda gång låta kroppen nudda vattnet eller släpas. Och efter denna gemensamma samordnade övning återgå till leken på gården hemma. Och knipa om denna händelse för föräldrar och kompisar under åren för att idag ha tomt minne?
Tror faktist inte att det är så troligt med så små barn.

Backa i egna minnet. Stora omvälvande saker som när mamma kom hem med nyfött syskon, när morfar dog eller när blixten slog ner i huset minns man i den åldern. Bröderna borde haft minnesbilder av Kevins död. De kan naturligtvis ljuga om detta idag, men föräldrarna/vårdnadshavarna skulle märkt förändring i barnens beteende - mardrömmar, sängvätning, annan lek, tystnad, inbunden eller att de helt enkelt berättat. De hade inte gått igenom ett utfört mord på Kevin utan någon form av PTS.

När jag var 5 år var jag i Grekland med mina föräldrar. Jag kommer ihåg hela resan i detalj. När man var 7 år gick man ju i skolan och jag tror de flesta minns ganska mycket från 1:an. Det känns verkligen som de är förvirrade iom att de fått höra att de var skyldiga. Ljuger de om att de inte minns idag så kunde de väl lika gärna säga att de minns att de INTE gjorde det.

Jag funderade också mycket över föräldrarnas roll i detta. Men jag tror att de helt enkelt var hederligt folk som inte hade haft så mycket med polisväsendet att göra. De ville vara till hjälp och få fallet löst från början - därför körde de den yngste till polisen efter några dagar för att han kanske hade sett något.

Väl hos polisen fick inte föräldrarna vara med längre, de flesta förhör hölls utan närvarande målsman.
Föräldrarna hölls inte heller fortlöpande informerade om vad som kom fram - styvmodern Eva fick ju inte ens reda på att uppgiften om att den yngste sett "knivmordet" var rena påhitt. Man lät henne falla ihop i en blöt pöl med hjärnspöken om vilka blodiga minnesbilder 5-åringen kan haft.

Tror man med makt, kraft och pondus körde över föräldrarna fullständigt, något målsägarbiträde hade de inte heller. Kanske förklarade man också att de skulle vara glada, för någon straffmätningen kommer inte att ske och samarbetar föräldrarna kommer heller inte sociala att ta barnen ifrån dem.
Men om de obstruerar och sätter sig på tvären kommer myndigheterna anse dem som olämpliga vårdnadshavare och omhänderta mördarna/barnen...

Jag tror att bröderna minns ståhejet och en del polisförhör och delar av allt runt om, men att de faktiskt inte har några minnen av hur Kevin dött.
Har de inga minnen av hur han dog - har de sannolikt inte dödat honom.

Klart den är gjord för killarnas fördel,det är ju poängen med allt,att dom är felaktigt utpekade. Deras alibi är dock en 10-åring.. Inte så starkt alibi.
Vidare finns det förhör som inte visas,mycket hemlighetsstämplat.



Ja,varför gjordes ingen bevistalan??

"Det var aldrig på tal att göra en bevistalan" säger åklagaren

Jag erkänner att jag aldrig hört talas om begreppet "bevistalan" innan!
Någon annan som vill/vågar räcka upp handen?

Jag erkänner att jag aldrig hört talas om begreppet "bevistalan" innan!
Någon annan som vill/vågar räcka upp handen?

Några saker som jag reagerade på.

När lillebror frågades om själva mordet ser han verkligen traumatiserad ut. Jag tittade noga på ögonen och ansiktet och det ser ut som det gör riktigt ont i honom när han närmar sig det ämnet.

Lillebror är ju väldigt inkonsekvent i intervjun och ändrar sig från ena sekunden till den andra. Han är ju bara 5 år men även med detta i åtanke så svamlar han ganska mycket och verkar ha ADHD och kan inte sitta still. Men om sonen alltid svamlade så är det konstigt att hans pappa tog honom på så stort allvar att han direkt tog ungarna till polisen. Det känns som det borde ha funnits någonting med verkligt stark substans i hans berättelse som fick pappan att reagera så.

Sen har jag ingen tes/förklaring om själva mordet eller åsikt om barnen är skyldiga eller ej ... Men det var två saker som slog mig medan jag tittade på dokumentären ...