Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Jag blir så fascinerad över hur många som anser att pojkarna borde minnas. Det finns otaliga exempel på hur vuxna inte kan skilja på vad som har hänt och vad andra har hävdat har hänt. Här finns ett par exempel. Tex fick studenter höra sina föräldrar berätta fyra händelser från deras barndom varvid en var falsk. Vid nästa tillfälle hade studenterna lagt till egna detaljer kring den falska händelsen. För barn är det naturligtvis oerhört att skilja på egna upplevelser och andras påståenden.
http://www.cnn.com/2013/05/18/health/lifeswork-loftus-memory-malleability/index.html

En fjärdedel av svenskarna minns inte ens, eller minns fel, angående vilket parti de röstade på vid det senaste valet: https://www.svt.se/nyheter/val2014/det-politiska-minnet-ar-kort

Ja och många av dessa inpräntade minnen omfattade givetvis mord? Du får för fan lära dig att skilja på päron och äpplen.

Så långt ifrån den elaka styvmodern man kan komma. Genomsnäll. Omtänksam.

Jag har en son som är i samma ålder som den äldre brodern var vid tiden för mordet och jag kan garantera till 100% att om man hade placerat min son i ett rum tillsammans med ett antal vuxna människor som han inte känner utan mig eller hans mamma närvarande och pressat honom lite, så hade det inte tagit speciellt lång tid innan han hade börjat fantisera fram det han tror att de vuxna vill höra, bara för att få slut på det jobbiga.

Jag vet inte om frågan redan ställts här?. Varför krävde inte massmedian mer insyn i kevin utredningen då det ägde rum?. Massmedian brukar inte nöja sig att bli tillsagda att allt som rör fallet sker bakom stängda dörrar.

Finns ingen anledning för mig att skriva vissa saker här på fb. Eller är du utredare i fallet?


Måste varit väldigt traumatiskt att rösta för dessa fjärdedelar

[quote=kingstown|60697248]Finns ingen anledning för mig att skriva vissa saker här på fb. Eller är du utredare i fallet?

Har aldrig hävdat att du måste skriva saker. Däremot hävdar jag att du inte är särskilt pålitlig när du säger att du "vet saker" men inte ens vill säga vad det är du vet. Tramsigt beteende.

I artikeln krävdes ett tillfälle för att få vuxna att skapa ett felaktigt minne. Efter en mängd långa förhör med ledande frågor kan du räkna med att få barn att tro på vad som helst.

Hur vet du det? Var du där? Han kan exempelvis ha blivit utnyttjad innan mordet, inomhus, under dagen. Var de rykten som spreds om pedofiler just bara skvaller, eller hade de förankring i verkligheten?

Att Kevin fick springa vind för våg utan att han blev omhändertagen av sociala myndigheter är en gåta. Fanns det ingen vuxen som brydde sig? Gjordes någon orosanmälan?

Du är patetisk, som låtsas sista på massa info. Gå till polisen istället då..

Ja, jag slås också av alla såna kommentarer.

Minnet är väldigt, väldig komplext och speciellt för ett så litet barn. En sak som fascinerade mig från min barndom var ett minne som min bror hade, han måste ha återberättat det för mig när jag var liten och på vis hade jag fått för mig att jag också var med i sekvensen han återberättade.

Väldigt många år senare så såg vi ett VHS-band från barndomen där min moster hade filmat just det min bror hade berättat för mig om det han hade upplevt. Det blev nästan lite obehagligt när jag insåg att minnena jag hade, bilder som fanns i huvudet från just den sekvensen, endast var saker jag hade målat upp i huvudet för jag var inte ens med under den sekvensen utan det var endast min bror.

Med ovanstående sagt, jag menar givetvis inte att detta är en parallell till att den äldre brodern i detta fall har sagt något till den yngre, utan endast att minnet är otroligt komplext och saker är inte alltid som man tror att de är. Speciellt inte när man är så liten.